Lyssnar på radion, om Tysklands ekonomiska elände. Nu ska man spara sig ur krisen även där.

Det började med att Friedman fick fria tyglar i Chile på 70-talet, varvid inhemsk efterfrågan ströps, (läs de fattiga gjordes fattigare), så att man skulle kunna exportera sig ur krisen. Det gick lysande exporten ökade och importen minskade, statsfinanserna såg fina ut så metoden framstod som lockande för många länder. Ingen frågade sig vem som skulle importera när alla länder började göra likadant som Chile. Det finns som bekant ingen på månen som kan importera något!

Så har man försökt spara sig ur kriser i det ena landet efter det andra, alltfler har blivit arbetslösa och fattigare, (medan några få har blivit ohemult mycket rikare dock, vilket kanske var meningen med det hela) och inget land har lyckats lösa några problem på det här sättet, eller skapa bättre levnadsförhållanden för flertalet invånare, tvärtom har man lyckats förstöra ofantligt mycket. Alla som försökt sig på metoden har skapat inhemska problem, med arbetslöshet och ökande kostnader för utslagna människor, men man fortsätter envetet på den inslagna vägen – i land efter land. Nu är det alltså Tysklands tur.

Ändå finns det inget större nationalekonomiskt slöseri än att ha människor gående sysslolösa, vilket alltfler blir när stat och kommuner sparar! Det är som om stora vanvettet spritt sig som ett dödsbringande virus bland våra politiker och styrande.

Inte underligt att man behöver bygga upp en effektiv kontrollapparat, så att den sociala oro, som man fruktat länge nu, inte ska urarta i allvarligare uppror. Det gäller att kväsa sådant i sin linda och lagar om inskränkning i människors frihet och integritet under namn av terrorbekämpning, är ypperliga även för att skrämma inhemska fattiga till lydnad och underdånighet.