När Johan Norberg, nyliberalernas frontfigur i Sverige, drar sin alldeles egna version av Haitis historia i Metro då vet man inte om man ska skratta eller gråta. Det är visserligen en kort kolumn och det är inte lätt att sammanfatta ett lands historia på några få rader, men det är ändå en prestation att nästan inte få med något som är och har varit väsentligt i Haitis historia och som man behöver känna till för att förstå varför landet är så fattigt och drabbades så hårt av jordbävningen (1).

Varje gång jag läser något skrivet av Norberg, försöker dock undvika att göra det för det mesta, undrar jag hur mycket han får betalt för att sprida sin propagandistiska smörja. Jag skulle skämmas att skriva sådant som han skriver och vore inte beredd att sälja min heder på det sättet ens för åttasiffriga belopp.

Norberg tar fram två ”fakta” om Haitis olycka:

Men Haiti är ett av världens fattigaste länder, och det är ett skäl till att jordbävningen blev så förödande. Därför är det inte bara en naturlig katastrof, den är delvis skapad av människor – av despoter och banditer. De styrande har oftast berövat haitierna demokrati, rättssäkerhet och ekonomisk frihet. Enligt Världsbanken är landet 180:e sämst av 183 studerade länder när det gäller friheten att starta företag. (1)

Det här är som om man skulle berätta att Sverige var fattigt på Karl XII:s tid för att han bara brydde sig om sin hund Pompe och struntade i landets styre. Det är visserligen sant att han var fäst vid sin hund, det är visserligen sant att han försummade landets styre, men en sådan sammanfattning skulle ingen människa anse sanningsenlig. Tvärtom skulle den anses rent lögnaktig. Man kan nämligen luras utan att ljuga, och den konsten behärskar Johan Norberg till fulländning.

Men vi västerlänningar har också bidragit till Haitis fattigdom med handelshinder. Svenska Vin & Sprit slutade för några år sedan köpa pomerans till glöggen från Haiti. För att kunna ta sitt sociala ansvar och säkerställa goda arbetsvillkor hos leverantören började bolaget i stället köpa från rika Spanien (min kursivering). (1)

Så har Norberg då förklarat varför Haiti är fattigt! När man läser vad han skriver om olika länders historia slås man av hur han systematiskt utelämnar vanliga arbetande, eller slavande människors villkor och levnadsförhållanden. I det senaste av citaten ovan får vi dock helt klart för oss att det är en synd att bry sig om de arbetande människornas levnadsförhållanden och arbetsvillkor. Sådant ska man inte bry sig om om man är en sann liberal. Vi ser samma sak i alla hans ”historier”.

Det var exempelvis, enligt Norberg, liberalismens låt-gå-politik som frigjorde och skapade ökande välstånd i England under senare delar av 1800-talet, det 1800-tal då mängder av människor levde i yttersta misär och förtrycktes å det skändligaste, och då barnarbetet i manufakturerna och i gruvorna var fruktansvärt. Det framgår så klart, om man kan lite om denna historia, att Norberg bara talar om de rikas frihet och rätt att utnyttja andra människor helt enligt eget skön. Småfolkets totala brist på frihet försvinner helt i hans historieberättande, oavsett vilket lands historia han berättar (2).

Englands jordreformer (skiften) beskriver han alltså som befriande, för i och med dessa kom ”människorna” att självständigt äga sin jord, och därmed blev de intresserade av att producera överskott. Att dessa skiften av jorden i praktiken handlade om stöld av jord från människor som levt och försörjt sig på jordarna under många generationer, det försvinner helt i Norbergs historieskrivning. Storgodsherrarna hade ursprungligen fått förläningar av kungen, vilket inte var detsamma som att de fick jorden som privat egendom utan istället en gång innebar att de fick rätten att styra över stora landområden och att uppbära skatt och ta ut dagsverken från människorna som bodde inom området, i sig ett förtryck av människorna. När det århundraden senare blev lönsamt att hålla stora betande fårhjordar kastade dessa herrars ättlingar helt simpelt ut människorna från de små gårdar de och deras förfäder levt på under många generationer och lade beslag på deras odlingslotter. De tvingade därmed in mängder av människor till städerna och ut i en än värre fattidom. Dessa de jord- och egendomslösa kom nu att utgöra ett trasproletariat som kunde utnyttjas som det passade den framväxande borgarklassen, i deras gruvor och manufaturer. De här människornas totala brist på frihet talar aldrig Norberg om. De finns helt enkelt inte i hans historia. (4,5)

Vi ser exakt samma förtigande av mänskligt lidande i flera av hans berättelser, i den om liberalismens historia, i den om ”undret” Hong Kong (3, 6) och nu om Haitis historia (1). Där människors lidande inte kan döljas, som nu i Haiti, beskrivs det som en obegriplig konsekvens av stygga diktatorer, inte som en konsekvens av exempelvis USA:s agerande mot Haiti, och USA:s stöttande, med militära medel, av just dessa förtryckare, av  amerikanska kapitalisters rätt att utnyttja haitierna som superbillig arbetskraft (7), på samma sätt som Londons borgarklass gjorde med de egendomsbestulna och deras barn under 1800-talet.

Indirekt säger han, i sitt historieberättande, att det är fullständigt acceptabelt att stjäla naturresurser från de små människorna, att deras privata äganderätt och rätt till liv och frihet inte är något heligt. Han fråntar därmed helt enkelt de ”små” människorna deras status som människor. Det gör han i och med att han inte tillerkänner dem rättigheten till liv, frihet och egendom, de rättigheter som den liberala ideologin tillskriver alla människor. Dessa friheter blir, med Norbergs historieskrivning, endast de rika makthavarnas rättigheter. Endast de rika är därmed riktiga människor.

När J S Mills, en av liberalismens förgrundsgestalter (socialliberal) reagerade mot den  utbredda fattigdomen i England under senare delen av 1800-talet och förordade statliga ingripanden för att lindra nöden och för att tillförsäkra alla en möjlighet till god utbildnig, ser Norberg detta som det stora sveket mot liberalismen. (2) Han framhåller istället samhällsfilosofen och socialdarwinisten Herbert Spencer, som förordade att de fattiga skulle få svälta ihjäl så att det mänskliga materialet inte försämrades, som liberalismens sanne företrädare.

Skriver man som Norberg gör så gör man alltså den liberala ideologin till ett försvar för den rika överklassens stöld från, utsugning och förtryck av stora delar delar av mänskligheten, och det är väl precis så det är – i praktiken och bakom Norbergs vackra men lögnaktiga liberala retorik och propaganda.(7)

Om Norberg står för de liberala idealen så är liberalismen en ideologi som handlar om de starkas rätt, inte om alla människors rätt till liv, frihet och egendom. Det är sådana resonemang som hans, som gör liberalismen till samma andas barn som nazismen och fascismen.

Tillägg 29/1: För dem som vill veta vad Norberg inte talar om lägger jag in filmen, en gång till, där journalisten och filmaren Kevin Pina intervjuas om Haitis historia . Jag rekommenderar den varmt och här i synnerhet med tanke på vad Pina säger om hur USA:s och Canada:s eliter betalar propagandister i andra länder.  (Face to Face with Jack Etkin, Google video):

Filmen har tagits ner från den här adressen men jag har hittat den här istället:

Face to Face with Kevin Pina: Discussing Haiti

Jag rekommenderar också läsning av min tidigare bloggpostning om Haiti: Haiti – den neoliberala drömmen.


Tack L. O. Kristoffer Ejnermark för tipset om Norbergs Metrokolumn (Hittar inte permalänken till inlägget ifråga).

/Kerstin

Länkar:
1)  Din glögg gjorde Haitis bönder fattigare, Metro 20/1 2010
2) Liberalismen. De individualistiska idéernas historia, J Norberg
3) Markadskraften.com, Johan Norberg & C0
4) Liberalism a la Johan Norberg del I, Motvallsbloggen 27/11 2007
5) Liberalism a la Johan Norberg del II, Motvallsbloggen 29/2 2008
6) En rosenröd Hong Kong-dröm, berättad av Norberg & Co, Motvallsbloggen, 28/5 2009
7) Haiti, den neoliberala drömmen, Motvallsbloggen 25/1 2010
- När ska världen förlåta Haiti för dess frigörelse, Björn Kumm, DN