nätrot 06

Fotona lånade från ”The many faces of L” Tack för tillåtelsen att använda bilderna. (Kunde inte låta bli att be om tillåtelse eftersom jag på bilden ser sådär en 35 år yngre ut än jag är :-).)

Brukar ju inte skriva så mycket om mina egna äventyr men idag gör jag ett undantag. Jag var alltså en av dem som hedrande nog blev inbjuden att delta i seminariet Nätrot och för att lyssna på flera mycket intressanta föreläsare om bloggar och om valkampanjer, så jag tog mig i kragen och åkte de 45 milen för att närvara. Seminariet gav förstås upphov till en del tankar, som väl kommer att pytsas ut här framöver.

Om talarna och föredragen
Först att tala var Lennart Frantzell, som berättade om det amerikanska bloggväsendet, samtidigt som han beskrev det framtidsscenario som han trodde på vad gäller IT- och bloggutvecklingen. Det han sade var tänkvärt och otvivelaktigt viktigt, men jag kan inte säga att hans visioner direkt tilltalar mig. Han perspektiv är alltför managementinriktat för att vara riktigt i min smak, något vi haft lite ordväxlingar om på hans blogg, Det Progressiva USA.

Som andre man i talarstolen kom Joe Trippi, mannen som hjälpte Prodi att vinna valet i Italien och som kampanjade för Howard Dean i USA, en kampanj som var en framgångssaga även om Dean inte vann valet. Trippi var en mycket underhållande föreläsare men hans föredrag handlade egentligen om hur man med hjälp av bloggare lyckades samla in rent otroligt mycket pengar till Deans kampanj, men förstås även om hur man lyckades entusiasmera stora mängder människor för hans kandidatur.

Det obehagliga med de kampanjer som båda dessa herrar talar om, är förstås att det i första hand handlar om hur man köper in sin kandidat i Vita Huset med pengar. De intressen som bidrar med mest pengar har störst chans att få dit sin man, vilket väl för de flesta svenskar inte känns som den verkliga finessen med demokratin. Kvar för ”demokratin” i detta system blir rätten att säga vad man vill (tills terroristlagar förbjuder eller omöjliggör den saken), och resten handlar om pengar, pengar och åter pengar.
Det fina med den kampanj Trippi berättade om dock, var att det var en positiv kampanj, inte en smutskastningskampanj, som exempelvis Bushs anhängare delvis ägnade sig åt även via bloggar, och som vi börjar se också i den svenska kampanjen just nu.

Sist upp i talarstolen var Johan Ehrenberg. Han riktade in sig på massmedia och det faktum att de är genuint borgerligt styrda, samt menade att det egentligen inte är tidningar som de kommersiella massmedia säljer utan det är vi tidningsläsare som säljs till de stora reklamköparna. Som alltid en fest att lyssna till Johan Ehrenberg alltså.
Och just nu hör jag på Ekot att socialdemokraterna går framåt i opinionsundersökning, trots den intensiva smutskampanj mot partiet som pågått i massmedia de senaste månaderna (se Skandalkalendern), något som klart visar att rena smutskampanjer kanske inte är lika effektiva i Sverige som i USA. Troligen beror detta på att det svenska folket är genomsnittligt betydligt bättre utbildat än det amerikanska.

Några tankar med anledning av föredragen
Nu är ju Sveriges politiska system ganska olikt det amerikanska, tack och lov så länge det förblir så, så frågan som behöver diskuteras är hur man ska kunna omsätta Trippis idéer i Sverige, något som kräver en del eftertanke föreställer jag mig.

De borgerliga partierna ser förstås gärna att vi förändrar det svenska systemet i amerikansk riktning, och vi har sett en slags testbalong i den vägen genom att man möjliggjort mer av personval även här. I värsta fall är detta ett första steg i en utveckling mot ett renodlat personvalssystem. Den svenska riksdagen, som ligger till grund för regeringsbildandet, är betydligt mer rättvist sammansatt än parlamenten i USA och England, i och med att den avspeglar väljarnas preferenser betydligt bättre än i länder med rena personvalssystem. I England och USA kan ett parti få majoritet i de beslutande församlingarna trots att det, absolut sett och över hela landet, har färre väljare än motståndarna, vilket vi svenskar tycker är tämligen orättvist och inte lika demokratiskt som det svenska systemet. Likaså kan en amerikan bli president utan att ha den verkliga majoriteten av väljarna bakom sig.

Slutligen var det väldigt givande att få träffa alla dessa andra bloggare, alla mycket trevliga och positiva, och att få utbyta åsikter med dessa. Tack Rosemarie på Kulturbloggen och övriga som var med att organisera det här seminariet och tack alla som gjorde seminariet till vad det blev. Jag uppskattade det ofantligt och ni alla som deltog var fantastiska.

Så kom Johan E med ett tips som jag ska ta ad notam, att inte lägga in en massa länkar i den löpande texten, utan göra som Jinge, lägga dem sist i inlägget.

Länkar:
Kulturbloggen/Rosemaries blogg
Det progressiva USA/Lennart Frantzells blogg
Dagens ETC
Jinges blogg

Tillägg: Nytt på Skandalkalendern