Det är dystert när våra politiker inte ens bryr sig om att föra ut sina intentioner i massmedia. Numer har de styrande satt en ära i att genomföra stora förändringar i svensk politik utan att vi, valboskapen, får veta något i förväg.

Eftersom blocken varit tämligen överens om de senaste 20 årens förändringar, avregleringarna av valuta- och finansmarknaderna, överlåtandet av penningpolitiken på en politiskt oåtkomlig riksbank, övergivandet av den fulla sysselsättningens politik, övergivandet av neutralitetspolitiken, införandet av ett avsevärt försämrat pensionssystem mm så har besluten smugits igenom riksdagen utan att man sagt många ord om konsekvenserna till svenska folket. Det kan man kalla för att ta risken ur demokratin.

Jag minns en dag i mitten av 1980-talet, då vi satt vid frukostbordet och maken ropade till och läste upp en liten notis som var införd i ena kanten på en sida i DN, där det talades om att riksdagen, sista dagen före sommaruppehållet, hade beslutat att avskaffa valutaregleringen. Vi stirrade på varandra och konstaterade unisont: ”Jaha, nu är det kört!” Därmed hade man avskaffat den svenska modellen. Hur i hela friden hade detta kunnat ske utan att vi fått höra ett enda ord om det?

Självklart, när socialdemokraterna är helt överens med de borgerliga finns inga incitament alls att tala om för oss väljare vad man planerar och vilka konsekvenser det kommer att leda till. Det blev viss diskussion om skattereformen, den som socialdemokraterna kom överens med folkpartiet om i slutet av 80-talet och som några inom LO protesterade emot, men annars har ”systemskiftet” genomförts utan att någon av oss vanliga dödliga har fått veta något i förväg. Plötsligt har saker och ting bara beslutats och samtidigt har retoriken ändrats så att det är enskilda människor som själva är ansvariga för om de inte får arbeten eller om de slås ut ur produktionen, blir friställda från offentlig sektor etc. Vi blev alla lurade så det skrattar om det.

För att förhindra kritik mot systemskiftet inom de egna leden gjorde sig socialdemokraterna av med de viktigaste delarna av A-pressen (sina egna tidningar, precis som centern gjort nu och i samma syfte) och såg till att flera av dem, i de egna leden, som kritiserade systemskiftet oskadliggjordes, som när man lyckades starta ett massmediadrev mot dåvarande LO-ordförande Stig Malm, när han kritiserade finansyran och talade om ”finansvalpar”. Då lyckades man hetsa upp hela svenska folket mot honom genom att berätta om hur han hade kallat kvinnorna inom rörelsen för ”fittstim”, varvid han fick gå. Så var den kritikern oskadliggjord. Björn Rosengren, som fortfarande hade sin heder i behåll och som då var ordförande i TCO, skandaliserade man genom att i massmedia tala om att han åkte ”limousin” på medlemmarnas bekostnad, så var han ute ur bilden. Den ende av kritikerna man inte lyckades hitta något att skandalisera honom för var dåvarande ordförande i handels, som erbjöds en ny och förmodligen mer lönsam post, och som oskadliggjordes på det sättet.

Nu får vi dessutom i DN veta att Sverige har ett mycket närmare samarbete med NATO än vi svenskar varit medvetna om och att hela det svenska försvaret numer har anpassats till NATO, fast detta samarbete än så länge kallas ”Partnerskap för fred” och det låter ju fint (artikel i DN 29/5, lyckades inte hitta den på nätet dock). Därmed är vi en bra bit på väg, om det inte redan är ett faktum, att avskaffa neutraliteten också, den som fortfarande har ett brett stöd hos svenska folket.

Så förundras politikerna över att politikerföraktet ökar bland väljarna, eller över att svenskarna börjar strunta i att gå till valurnorna. Vad ska de göra det för? De får ju inte veta vad partierna ämnar göra.