Eva Lundgren och katolska kyrkans i Irland pedofili
Det är förunderligt hur svårt somliga forskare har för koppla ihop saker och ting och att istället envetet hålla fast vid föreställningen om det perfekta, jämställda svenska samhället, det samhälle där alla, absolut alla män (utom de alkoholiserade och narkomaniserade, ja och så invandrade män förstås) bara har kvinnors och barns bästa för ögonen.
När Eva Lundgren skriver om att det förekommer rituella sexövergrepp mot barn i frireligiösa kretsar, då kritiseras hon för detta som om det handlade om rena fria fantasier från hennes sida, trots att hon bygger sina slutsatser på vad ett antal ganska små barn har berättat för henne.
Detta berättar barnen, som hon skriver i sin bok La de små barn komme til meg, ”och tänk om det de berättar är sant?” Det vill ingen tro, alltså angriper man Eva Lundgren, budbäraren, som om hon vore den värsta häxa (Evin Rubars TV-film Könskriget och därefter i samtliga massmedia).
Just nu nystas alltså en pedofilskandal i Irlands katolska kyrka upp, där det framkommer att massor av barn har utnyttjats sexuellt av katolska präster under hela 1900-talet och in på 2000-talet. För inte så länge sedan avslöjades samma sak i USA. Detta förmår man tydligen inte koppla ihop med Eva Lundgrens forskning. De barn som berättar om sådant i hennes bok, fast om frireligiösa samfund i Norge, de fantiserar, hävdas allmänt. Eva Lundgren fablar bara och visar att hon är en ytterst dålig forskare som går på sånt här.
Jag, som inte mer än hört hennes namn före Könskriget, och som sedan dess läst både La de små barn komme til meg och Slagen dam börjar anse att hon är en alldeles utomordentligt bra sådan. Så bra att de flesta inte förmår begripa den saken och framför allt vill de inte förstå det.
Eva Lundgren har talat om ”rituellt sexuellt utnyttjande av barn”, och detta har av den samlade manliga forskarkåren, med Bo Rothstein i spetsen, samt av massmedia, fördömts som den värsta sortens lögnaktighet. Ska vi gissa att de präster som utnyttjat barn i den katolska kyrkan kanske också hade vissa ritualer för sig ibland, som att lägga kors på magen på barnen och liknande, som var vad Eva Lundgren talade om som rituella handlingar i det här sammanhanget, för att övertyga barnen om att vad de var med om var välsignat och Guds vilja? Omöjligt förefaller detta i varje fall inte.
Vidare kan man fundera över varför de här sexuella övergreppen på barnen, inom katolska kyrkan, kunde fortgå, troligen under århundraden, utan att något kom fram i offentligheten? Kan det ha att göra med att ingen trodde på barnen och att de flesta barn, om de insåg vad de råkade ut för, förstod att ingen skulle tro dem om de berättade varför de teg om saken, eller att de teg för att de skämdes och lade skulden på sig själva? Idag borde vi alla, med Eva Lundgren, fråga oss: Tänk om barnen talar sanning?
Nästa fråga att ställa sig är alltså om liknande saker har pågått inom den protestantiska kyrkan i Sverige. Troligen har det det. När vi, jag och min man, tog upp ämnet i en grupp vid ett tillfälle, sade flera av de medelålders kvinnorna i gruppen att det ju var allmänt känt att somliga konfirmationspräster ägnade sig åt att förföra konfirmander, kladdade på dem etc. Så hur ren är svenska kyrkan, om man äntligen kastar av sig patriarkatets skygglappar och börjar tala om saken även här i Sverige?
Länkar;
Människor och tro
Tillägg: Nytt på Skandalkalendern
04/06 11:40 at 11:40
Problemet med Eva Lundgrens ”forskning” är inte de sexuella övergreppen utan ritualmorden som sägs ska ha förekommit. (Nej, jag har inte läst hennes böcker så jag kan vara offer för felaktig andrahandsinformation) Om en massa barn skulle ha mördats, hur kommer det sig att inga saknas?
04/06 13:55 at 13:55
Var det inte hon som påstod att barn hade ritualmördats i Södertälje fast inga barn hittades och inga saknades? Det kanske var någon annan, jag har dålig koll på det där, men det sänker i så fall trovärdigheten i mina ögon. Däremot så tvivlar jag inte ett endaste dugg på att många övergepp begås inom kyrkan av kyrkans sk ”budbärare”.
04/06 14:16 at 14:16
Joshua och Drottningen:
Nu har jag inte läst allt som Eva Lundgren har skrivit, eftersom hon har varit mycket produktiv, så jag kan inte svära på att hon inte någonstans sagt att det förekommer eller är vanligt med ritualmord på barn, men jag har inte hört henne säga detta och inte läst något sådant i vad jag har kontrollerat och eftersom saken har blivit så infekterad så avstår jag från att ha någon åsikt om sådant jag inte kontrollerat ordentligt. Det är alldeles för många just nu som fördömer på vad andra säger och skriver.
Jag har bara kunnat konstatera att det jag verkligen har läst av hennes hand, har refererats felaktigt. Så vad gäller dessa arbeten anser jag att hon har blivit missförstådd och felaktigt citerad, för att uttrycka det milt. Men har ni belägg för att hon sagt detta, så tar jag gärna emot referensen och ska kolla upp saken.
Men även om hon har sagt detta någonstans så ursäktar det faktiskt inte att man beljuger annat som hon skrivit, och där hon inte säger vad man påstår att hon säger.
04/06 15:43 at 15:43
Hej Kerstin!
Svartvitt tänkande är en farlig drog. Här presenteras en annan uppfattning om Eva Lundgrens forskning. Den baseras på angivna källor.
http://www2.unt.se/printarticle/0,1842,MC=2-AV_ID=414160-SC_ID=28,00.html
/Mvh Kungen
04/06 18:58 at 18:58
Nej, det finns väl överlag aldrig några ursäkter för att beljuga vad någon har skrivit. Är någon en idiot så borde deras oförfalskade ord bevisa det bäst.
04/06 20:17 at 20:17
Oavsett hur det nu förhåller sig med vanligheten hos ritualmord så utsätts barn för sexuella övergrepp både på Irland och här i Sverige. Om det är i samma omfattning kan jag inte bedöma.
Eva L kanske inte har rätt i allt men jag tror personligen i mycket..
05/06 13:36 at 13:36
Kungen:
Vill du hävda att jag i den här saken har ägnat mig åt svart-vitt tänkande?
Jag kan och har bara dömt efter vad jag vet och i somliga avseenden har drevet mot Eva Lundgren grundats i felaktiga påståenden om vad hon har sagt eller skrivit. Vad gäller ritualmord vet jag inte, eftersom jag inte själv har hört henne hävda att sådana förekommit i Norge eller i Sverige. Med tanke på hur infekterad frågan blev har jag valt att inte tro på något förrän jag har svart på vitt på att förelegat eller förekommit.
Men antag att Eva Lundgren, i slutet av 80-talet och/eller början av 90-taleet, sade att det förekom rituella och barnamord med sexinslag även i Skandinavien (vilket jag inte vet om hon gjorde dock men andra påstår att hon har gjort). I så fall kan hon ha haft fel i det, men då var hon i så fall vilseledd av skribenter och troligen även av forskare i andra länder, som påstod att sådant förekom. Eva Lundgren trodde i så fall på andra skribenter och/eller forskare, vilket inte är ovanligt att forskare gör.
Kan man ifrågasätta allt hon har gjort sedan dess på den grunden? Nej vill jag påstå, det kan man inte. Om så vore fallet borde alla de medicinska forskare som tidigare påstod att magsår berodde på överskott av saltsyra, ställas vi samma typ av skampåle, sedan det klarlades, för ett tiotal år sedan, att magsår beror på bakterier. Alla forskare har helt enkelt fel då och då, detta är till och med normalt. Få forskare har rätt i allt de säger, skriver eller gör. Det gäller alltså att ha perspektiv på saker och ting. Och till och med Jörgen Hermansson erkänner i granskningsrapporten att Eva Lundgren har varit en idérik forskare.
Vidare: Det förekommer helt klart fall av incest. Det förekommer helt klart fall av pedofili, vilket är illa och skapar allvarliga problem för de barn som drabbas. I Belgien hade vi för inte så många år sedan en härva av pedofili med mördande av flera barn, och där tycktes även flera högt uppsatta personer ha varit inblandade, direkt eller indirekt. Stor skandal. I England hittade man för några år sedan ett antal lik (flickor och unga kvinnor) nedgrävda i en trädgård. Avskyvärda perversiteter förekommer helt uppenbart.
Problemet är att avgöra när den här typen av sexövergrepp (bortsett från mördandet som ju brukar komma fram förr eller senare) är för handen, när anklagelser från barn är korrekta och när de är fria fantasier, eller utgör en slags hämnd på föräldrarna från barnens/ungdomarnas sida, alternativt beror på psykoanalytikers ”framplockande av förträngda minnen” (något jag anser är ytterst tveksamt, men som anses fullt förnuftigt inom psykoanalysen. Man förtränger eller glömmer onekligen massor av det som händer en men framplockande av dessa glömda minnen blir tveksam eftersom det dels finns människor som lätt suggereras att tro att de varit med om sådant som analytikern direkt eller indirekt lägger i deras mun ex. ). Att lösa det här problemet är svårt.
Plötsligt tycks incest inte finnas alls, i varje fall tar man uppenbarligen inte hänsyn till sådan när man tilldömer fäder vårdnaden om barn. I sådana fall där kvinnan misstänker eller vet att barnen utsatts, utgår rättsinstanserna numer regelässigt från att kvinnorna ljuger eller att barnen inte mår så värst illa av sådana övergrepp. Detta är onekligen ett allvarligt problem, och ett som uppstod med lagen om gemensam vårdnad.
Man måste vidare fråga sig hur det kan komma sig att de katolska prästernas sexuella övergrepp på barn kunnat fortgå utan att det kommit fram, eller, vilket kanske är mer rätt att skriva, utan att man vidtagit åtgärder emot det? Det måste bero på en av två ting, eller bådadera, att vuxna inte har trott på barn som berättat och/eller att prästernas makt varit så stor att ingen vågat angripa dem för den här saken.
Sedan blir jag mycket förvirrad, måste jag erkänna, av att läsa uppsatserna på denna hemsida.
05/06 17:04 at 17:04
Kerstin:
Mitt påstående om svart-vitt tänkande syftade inte specifikt på dig, utan var ett generellt påstående som även inkluderar mig t.ex.
Som illustration kan man ta det faktum att vägen till helvetet är stensatt med goda intentioner. (Från början en medeltida kristen aforism.) Vi vill gärna se goda intentioner som en garant mot det onda. Vi vill att de bra människorna ska vara de som har rätt och de dåliga de som har fel. Eller så vill vi att de som är dåliga ska ha fel. Eller åtminstone att vi är goda och att det onda beror på andra som inte är med oss.
Läser man om och av Eva Lundgren med öppet sinne kan man knappast undgå att se att hon har ett ganska löst förhållande till sanningen. Jämför t.ex. intervjun i DN med det hon skriver i sitt svar i UNT.
En del som noterat Lundgrens latenta aggresivitet mot manliga symboler och hennes inställning till sanningen applicerar ett svart-vitt tänkande där Eva Lundgren blir ”ond”. Hon får också själv bli en anti-manlig symbol Detta har ju du observerat och kritiserat på denna blogg.
Sexuella övergrepp mot barn tillhör det som väcker starkast känslor av hat och avsky i vår kultur. Starka känslor av rädsla eller hat gynnar fördomar (slutsatser blir börjansatser). Dessa känslor kan utnyttjas, medvetet eller omedvetet, för att skapa gruppsammanhållning och underordning.
Vi vet alla att sexuella övergrepp mot barn förekommer i alltför stor omfattning. (Sexuella övergrepp mot vuxna också.) Just för att det är ett så stort problem är det viktigt att de åtgärder man beslutar baseras på forskning av hög kvalitet. Med dåliga kartor går man lättare vilse.
Jag hoppas jag är begriplig utan att bli för långrandig. När man använder exempel och metaforer finns alltid en risk att de blir övertolkade. (Jag menar t.ex inte att forskning är som att rita kartor.)
/Mvh Kungen
05/06 17:40 at 17:40
Kungen;
Problemet är bara att jag inte har hittat någon anmärkningsvärd lögnaktighet i det jag har läst av hennes arbeten.
Jag har, som man alltid gör vad gäller samhällsvetenskaplig forskning, hittat hypoteser och diskussioner som går att ifrågasätta och där man kan uttrycka annan uppfattning, men detta gäller som sagt all samhällsvetenskaplig forskning och det är lite skumt när hela det svenska etablissemanget vill halshugga en kvinnliga forskare som inte gör sig skyldig till allvarligare försummelser än alla andra forskare.
07/06 03:14 at 03:14
Visst förekommer sexuella, såväl som andra övergrepp allt för ofa mot barn. Det är ju också rimligt att tänka sig att de har förekommit i ännu större grad inom kyrkans värld och då kanske främst inom katolska kyrkan och visa frikyrkorörelser. Risken är ju alltid större då det är människor som har makt över någon annan. Tidigare hade ju även vår svenska protestantiska kyrka stor makt över människorna så det är väl troligt att det förekommit även där i en överrepresentation. Så långt häller jag med dig.
Men det ska mycket till för att du ska få mig att se Eva Lundgren som det stora balanserade sanningsvittnet. Sen tror jag inte att det är så enkelt som att vi blir av med övergrepp genom att hålla barnen borta från sina fäder. Min personliga men helt ovetenskapliga och ickestatistiska erfarenhet har visat på motsatt effekt.
Jag tror du är lösningen en bra bit å väg när du skriver att vi måste lyssna på barnen. Dessvärre är inte heller deras ord alltid lika med sanningen, men vi har inget som är bättre vad jag kan se.
07/06 11:00 at 11:00
Björn:
Jag har redan skrivit att jag tycker att det STORA OCH VERKLIGA PROBLEMET är att avgöra när barn faktiskt är utsatta.
Har inte heller sagt att Eva Lundgren är ett sanningsvittne i alla avseenden, jag har sagt att hon som alla andra forskare har fel ibland – men att det är fel att utsätta just henne för det drev man kört mot henne och jag menar att det inte är någon slump att det är en kontroversiell feminist som råkar så illa ut. Det framgår nog även av mina tidigare kommentarer på den här tråden.
09/06 12:42 at 12:42
Huruvida Lundgren har rätt eller fel i sak kan ju diskuteras. VAd som dock är intressant är att om hon har så kapitalt fel som vissa vill påstå så faller skulden tungt på inte bara professor Lundgren, utan på forskarsamhället i stort och främst på Uppsala universitet. JA, skulden faller nästan tyngre på dem än på den enskilda forskaren, då de (om Lundgren är så skyldig som hon utpekas som) har möjliggjort och i Uppsala universitets fall främjat hennes verksamhet.
29/07 15:41 at 15:41
Tyvärr är det nog så att överalllt där barn tas om hand så kan dessa gräsliga typer dyka upp. Detta gäller dagiset såväl som konfirmationlägret. Hur man skall hitta offren och skydda de oskyldiga är och förblir en utmaning. Men och det är viktigt att inse alarmisten, och jag ser Lungren som en sådan, är ett hot i bägge fallen.
Men det jag undrar mest över. Om detta som alltså kan hända, och ibland händer, i en skola eller en idrottsklubb skulle hända på ett konfirmationsläger protestantiskt eller katolskt. Innebär det då att det är en religös ritual. Förklara gärna hur du tänker där!
30/07 03:31 at 03:31
Per:
Ja, jag har nu läst Lundgrens bok ”Låt de små barnen..” och där framgår det att vad hon menar med ”rituella övergrepp” inte är riktigt vad de flesta tycks tro. Hon talar bl.a om sådant som att man övertygat barnen om att det är Gud vilja att ..et.c. och att man exempelvis har lagt kors på deras magar inför övergreppen. Läser man detta förefaller hennes påståenden inte alls så fantasifulla och overkliga som de framställts i massmedia.
Knutbyfallet förefaller, i ljuset av detta, betydligt mer osannolikt än det som Lundgren skriver om. Jag börjar alltmer tro att det handlar om rena språkförbistringen här och att Lundgen beskylls för sådant hon aldrig sagt, eller menat, även vad gäller den här saken.
30/07 15:10 at 15:10
Först hjärtligen tack för att du svarade trots att jag klivit in väl sent i denna tråd. Jag skulle inte ropat censur om du helt enkelt sagt sorry stängt.
Låt de små komma till mig har jag inte läst. Dock har jag sett E.L. framträda i olika samanhang(TV debattartilkar). Det jag sett får mig att tvivla på teorin om missförstånd.Det minsta man kan säga menar jag är dåligt omdöme,diskvalificerande för en professsor.
Ett exempel, för flera år sedan visades ett tvprogram om djävulen i vår tid. Det utspelades i USA. Vi fick se en glassig kyrka a Las Vegas. Prällen som var nyfrällst(på djävulstro) höll svavelspredikan. I nästa bild stog han gränsle över ung kvinna som fred sig och stönade som det vore en förlossning. Prästen läste ramsor och man fick reda på att det inte var en bäbbe utan djävulen som skulle ut.
I efterföljande interju framgick att den unga kvinnan tack vare prästen ansåg sig ha fått reda på att hennes föräldrar var satanister och att hennes barndom varit en enda räcka av hemskheter. Hon tyckte själv att det var oerhört märkligt att hon tidigare trott att hon varit ett lyckligt barn med kärleksfulla föräldrar, barn och dårarsom sagt.
Därefter klippt till föräldrahemmet där två gammla och till synes helt normala människor förtvivlat förklarade att de förlorat sitt enda barn.
I efterföljande intervju av Claes Elfsberg med chefsåklagare Helin och E.L. Förklarde den förstnämnde att man aldrig hittat något som tydde på att sådant här existerar i sinnevärlden men att man, som alltid undersökte de anmälningar Därefter klev E.L. in och hävdade att det vi hört vittnas om minsan visst fanns och att polisens bristande kunskper förklarade de hittils negativa fynden varpå hon generöst ebjöd sig att vara med i undersökningen nästa gång.
Möjligheten att prällen vi sett var en dårfink och det gammla paret offer för hednisk vidskepelse och cyniskt geschäft disskuterades inte av A.H. och E.L. Jag tror att den ena av dem ansåg det underförstått och självklart.
30/07 17:10 at 17:10
Per:
Nu finns det ju faktiskt rena dårfinkar också, och det har ju kommit fram att vi haft sekter som ägnat sig åt ritualiserat sex även i Sverige, så varför förklara att det alls inte finns?
Sedan handlar mitt försvar av EL om att mycket av vad hon gjort är bra, att alla forskare har fel då och då, och att det helt enkelt inte är vettigt att utsätta just EL för sådan behandling som man gjorde, när andra forskare, som har haft fel i något eller flera avseenden, går helt fria.
Men det ser du om du läser min ”följetong om EL”, där jag närmade mig hennes forskning och den här historien steg för steg. Det finns inget skäl att ”korsfästa” en forskare på det sätt som skett här, det strider mot all anständighet och vad gäller vad som står i ”Låt de små barnen” och i ”Slagen Dam”, så hävdar jag bestämt att det varken är korkat, felaktigt eller dålig forskning.
Däremot har det varit urusel rapportering om det som EL skrivit om och gjort och om vad granskarna egentligen visade. Dessutom var de ett tiotal personer som arbetade med ”Slagen Dam”, men det var EL som valdes ut för en vendetta och jag är numer, sedan jag fått veta betydligt mer om historien (fått information om vad som skett bakom kulisserna), ganska säker på att det handlar om interna vetenskapliga gruff, inte om hederligt vetenskapligt granskande.
Ibland gäller det att hålla huvudet kallt också, och inte bara yla med vargarna.
30/07 18:56 at 18:56
Jag har aldrig påståtta att det inte finns. Bara hävdat att E.L. är fel person att avgöra vad som finns och inte finns.
Min åsikt om henne är dessutom grundat på vad hon sjäv sagt i olika fora och dessutom långt innan nyligen timade händelser.Jag är m.a.o. ensamvarg i denna fråga och mitt ylande inskränker sig till vad jag skrivit i denna blogg.
Vad som helst kan inträffa.Men när någonting är tillräckligt bissart och osannolikt men trots det har hänt. Är väl det rimliga att utgå från att det är engångsföreteelser. Jag betvivlar inte Charles Mansons existens. Däremot tror jag inte att vi har ett antal oavslöjade Mansons i detta land.
Slutligen Knutbyförsamlingen må vara tacksam att förlöjliga. Mwen de enda de gjort är att fallit offer för en ond man med till synes obegränsad manipulativ förmåga. De är offer inte gärningsmän. Hade det varit tvärtom hade det kanske varit ett ergument för Lundgren.Jag har dessutom hört talas om ännu mer bisarra historier i icke religiösa miljöer.
30/07 22:09 at 22:09
Apropå ingenting nämn inte Södertäljefallet som ett typexempel av E.L. i boken La de små komme till mig.
30/07 23:45 at 23:45
Per:
Det kan jag inte erinra mig och boken kom ut 1994, var det inte ett tag före södertäljefallet. Får för mig, efter lite sökning på Google, att detta utspelade sig 1997.
31/07 12:58 at 12:58
Södertälje fallet var en långdragen historia som pågick i flera år. Två föräldrar hade dömts till 10 år fängelse vardera. Flickan började sedan berätta om massmord på flyktingbarn och en hemlig kyrkogård i Södertälje.
Efer att en hög polischef vädjat så togs målet om i hovrätten. Detta skedde 1994. Hennes mer fantasifulla påståenden avvisades då helt. liksom alla beskyllningar mot modern som helt friades även om hon utsattes för chikanerande domskäl. Däremot så fastställdes domen mot fader vad gällde incest.
Jag läst artiklar av E.L. där hon disskuterar vad hon skrivit om detta i sin bok. Oavsett vad man tror om målet ovan är det alltså inte hållbart att hävda att hon aldrig gått i god för förekomsten av massmord på barn.
P.S. Det fanns ett uppmärksammat våldtäktsmål 1997 som också benämns Södertäljefallet. Det var i all sin vidrighet en helt trovärdig händelse.