Jag brukar säga att när tornsvalorna ( nå ”tornseglarna” då) har kommit då börjar högsommaren. Ikväll när jag jagade förirrade fibblor i gräsmattan, hörde jag dem, i båda våra tornseglarholkar. Så då är väl högsommaren här, fast det knappt märks på temperaturen.

Inte nog med det, fem minuter senare satte en gök igång att gala alldeles i närheten. Tror inte den var mer än 50-75 meter bort. Jag har nog aldrig hört en gök på så nära håll tidigare, så det var en upplevelse. Det lät som om det satt en trähornblåsare inne i skogen, väldigt ljudstarkt.

Några kvällar har paddorna travat förbi köksdörren och dykt ner under trappen.

Det enda tråkiga den här våren är att min gamla hemtama koltrast, Kålle Trast som jag kallade honom, inte är tillbaka i år igen. Så i år sitter det ingen koltrast och sjunger i den gamla delvis torra eken, som jag varit van vid de senaste fem åren. Den kanske stannade kvar i höstas och dukade under för den kalla vintern. Men det finns andra koltrastar i närheten, fast de är mycket skyggare än Kålle, som kunde skutta runt på gräsmattan bara några meter ifrån mig och plocka mask och andra insekter och som lyssnade ”intresserat” när jag pratade med honom. Ja han kunde tom svara med en liten trudelutt sittande där på gräsmattan. De som finns här nu flaxar förskräckta iväg under vettskrämt tjattrande så fort jag öppnar dörren. Jag gissar att det är söner till Kålle dock. Han hade lärt sig en speciell visselsignal från mig, som jag upprepade till leda för några år sedan, och de här rädda krakarna kan samma signal, fast de visslar den inte riktigt med den bravur som Kålle ådagalade.

Dessutom har jag sett ett domherrepar i träden runtomkring de senaste dagarna. Det är lite lustigt, för dem brukar man ju aldrig se så här dags på året. Sädesärlorna har varit i full gång att samla hundhår till sitt bo flera veckor  men nu verkar de vara klara med den saken. Även en bofinkhona har samlat hundhår till sitt bo, men jag vet inte var hon har det.

Just nu bor vi för övrigt i ett hav av liljekonvaljer som står beredda att slå ut. Vi har alltid mycket sådana runt stället, men i år slår de rekord. Det finns ofantliga massor av dem.

Nu väntar vi bara på sommarvärmen. Undrar om det blir så mycket med den i sommar?

/Kerstin