Den självklara förklaringen till att S backar är att S har förvandlats till ett nyliberalt parti, ett borgerligt parti, sedan 1985. Det är inte så stor skillnad mellan de borgerliga partierna och S numer alltså. Den enda skillnad jag kan se är att S sedan 90-talet gått lite långsammare fram mot samma mål, det nyliberala totalprivatiserade casinosamhället.

Vi som är gamla idag minns ett socialdemokratiskt parti som inte finns längre. Somliga av oss kanske tror att S är samma parti fortfarande och fortsätter att rösta på S av gammal vana. Andra av oss är fruktansvärt besvikna på socialdemokraternas svek, att partiet idag inte bara accepterar utan självt genomför reformer som leder till just det ojämlika samhälle som både socialdemokratin och fackföreningarna en gång bildades för att bekämpa, de rikas och priviligierades paradis.

Sedan sveket påbörjades under rivstarten i mitten av 80-talet, för det har ju varit en under 25 år pågående process, har vi fått 25 årskullar nya väljare. De flesta av dessa har aldrig upplevt att socialdemokraterna har gjort något bättre för vanligt folk. De har istället ständigt drabbats av den nyliberala politik som förts, av ekonomiska kriser, nedskärningar, arbetslöshet och klankandet på dem som blir sjuka, arbetslösa och gamla, de där som alltsedan början av 90-talet påstås vara lata, arbetsovilliga fuskare. De har sett hur de rikare har blivit ofantligt mycket rikare och hur vanligt folk klämts åt allt mer, och detta alldeles oavsett om vi haft en socialdemokratisk regering eller en borgerlig sådan. Det här innebär att de flesta, om man tänker sig att de blivit intresserade av politik mellan 15 och 25 års ålder, som är yngre än 40-50 år inte alls associerar socialdemokrati med samma saker som vi som är äldre gör, med ökad jämlikhet och en allt bättre utbyggd välfärd. För många av oss äldre är S ett parti som svikit sina ideal, för de yngre är S ett parti som är ungefär likadant som de borgerliga rätt och slätt.

När sedan statsvetare och media hela tiden trummar in i oss att moderaterna numer närmat sig mitten, där S också står alltså, så förstärker detta uppfattningen att det inte är så stor skillnad mellan S och M exempelvis. Det är visserligen korrekt att skillnaderna inte är så stora, men det här sättet att beskriva de politiska partierna ger dessutom många människor intrycket att Moderaterna idag är mer socialt ansvarstagande än tidigare, vilket inte är fallet (de har dragit sig ordentligt mycket längre ut till höger – de också/ se länk nederst)

Om man tror att man kan förbli ett stort parti med stöd från massorna genom att överge sina gamla ideal, det om jämlikhet, likabehandling och möjligheter för alla, då är man nog väldigt naiv. Nu har S i själva verket kommit en bra bit på sin väg till vägs ände, den ände där missnöjespartierna börjar ta röster från dem.

Jag spår, och är mycket ledsen när jag gör det, att SD vid nästa val kommer att vara betydligt större än idag om SD inte sabbar sina ”möjligheter” självt, faller sönder inifrån ex. En stor del av ansvaret för detta ligger, enligt min uppfattning, hos socialdemokraterna som inte tidigare förstått att de inte valts tillbaka igen efter borgerliga regeringar för att människor velat ha mer borgerlig politik utan för att de velat ha en socialdemokratisk sådan. Istället fortsatte S i de avgående borgerliga regeringarnas spår och har i grunden förverkligat kapitalets drömmar från 80-talet och framåt.

Idag kan man helt enkelt inte längre väljas tillbaka igen efter en borgerlig regering för att människor vill ha en traditionell socialdemokratisk politik eftersom en sådan, för stora delar av väljarkåren, numer ser likadan ut som en borgerlig politik och många äldre, som vet vad en sådan var en gång, redan har gett upp hoppet och börjar rösta på andra partier.

Hänvisas människor till att klara sig själva, skär man ner på välfärden då kommer folk till slut att föredra det parti som i alla fall ger ett visst hopp. Lottköpande och spel har alltid varit de fattigas dröm om ett drägligt liv. Idag är hela livet ett lotteri där de flesta föds i ett lotteri med mycket få vinstchanser men de hoppas: Kanske jag kan bli rik genom att spekulera i aktier eller genom att friköpa min lägenhet, kanske jag kan säkra min trygghet om  jag slipper fastighetsskatten i alla fall när nu de gemensamma lösningar monteras ner.

Vad hade S väntat sig?

/Kerstin

Länk:
1) Moderaterna har inte dragit sig åt vänster i politiken, Motvallsbloggen 25/7 2010