Vem vinner, frågar den amerikanska ekonomen Michael Hudson med hänsyftning till alla demonstrationer vi ser rutom i Europa på grund av planerade nedskärningar i välfärdssytemen, varefter han beskriver vad som händer i EU och vilka konsekvenser det kommer att få.

När man inser vad de styrande i EU håller på med så inser man också varför Socialdemokraterna i Sverige är klavbundna. Partiet har dömt sig självt att förbli ett nyliberalt parti, för det är bestämt att EU ska tillämpa en nyliberal ekonomisk politik och Socialdemokraterna, med Mona Sahlin i spetsen, har godkänt ordningen. Därmed är det ingen skillnad mellan dem och Alliansen. I Socialdemokratins fall är det ett gigantiskt svek att börja föra just den politik som partiet bildades för att bekämpa. Det är ett svek både mot de egna traditionella idealen och mot det svenska folket. Alliansen däremot, har ju alltid velat ha den här politiken. För dem är det skördetid. Nu ska de ta tillbaka vad de anser att 50 år av jämlikhetspolitik tog ifrån dem, alltihop och gärna lite till.

The EC (European Commission/min anm.) is using the mortgage banking crisis – and the needless prohibition against central banks monetizing public budget deficits – as an opportunity to fine governments and even drive them bankrupt if they do not agree roll back salaries. Governments are told to borrow at interest from the banks, rather than raising revenue by taxing them as they did for half a century following the end of World War II. Governments unable to raise the money to pay the interest must close down their social programs. And if this shrinks the economy – and hence, government tax revenues – even more, the government must reduce social spending yet further.

From Brussels to Latvia, neoliberal planners have expressed the hope that lower public-sector salaries will spread to the private sector. The aim is to roll back wage levels by 30 percent or more, to depression levels, on the pretense that this will “leave more surplus” available to pay in debt service. It will do no such thing, of course. It is a purely vicious attempt to reverse Europe’s Progressive Era social democratic reforms achieved over the past century. Europe is to be turned into a banana republic by taxing labor – not finance, insurance or real estate (FIRE). Governments are to impose heavier employment and sales taxes while cutting back pensions and other public spending.

“Join the fight against labor, or we will destroy you,” the EC is telling governments. This requires dictatorship, and the European Central Bank (ECB) has taken over this power from elected government. Its “independence” from political control is celebrated as the “hallmark of democracy” by today’s new financial oligarchy. This deceptive news speak evokes Plato’s view that oligarchy is simply the political stage following democracy. The new power elite’s next step in this eternal political triangle is to make itself hereditary – by abolishing estate taxes, for starters – so as to turn itself into an aristocracy. 1)

Alla som har läst Naomi Kleins bok “Chockdoktrinen” känner igen mönstret och inser att finanskrisen 2008 blev utgångspunkten för en chockterapi även för de industrialiserade länderna. Det hjälper inte att somliga libertarianer skriver böcker för att övertyga oss om att hon har fel, just nu demonstreras det väldigt tydligt att hon har rätt.  Även Per Borgs påpekande att det krävs ett “krismedvetande” (Avgörande var att det fanns några som drev på och skapade ett krismedvetande/se föregående inlägg) för att kunna genomföra obekväma “reformer”, visar att hon har helt rätt.

Hudson skriver vidare att:

The unelected members of the European Central Bank have taken over planning power from elected governments. Beholden to its financial constituency, the ECB has convinced the EU commission to back the new oligarchic power grab. This destructive policy has been tested above all in the Baltics, using them as guinea pigs to see how far labor can be depressed before it fights back. Latvia gave free reign to neoliberal policies by imposing flat taxes of 51% and higher on labor, while real estate is virtually untaxed. Public-sector wages have been reduced by 30%, prompting labor of working age (20 to 35 year-olds) to emigrate in droves. This of course is contributing to the plunge in real estate prices and tax revenue. Lifespans for men are shortening, disease rates are rising, and the internal market is shrinking, and so is Europe’s population – as it did in the 1930s, when the “population problem” was a plunge in fertility and birth rates (above all in France). That is what happens in a depression. 1)

Som sagt, Sverige står på tur, tro ingenting annat. Alliansen har bara börjat, ja redan Göran Persson började, och kommer att fortsätta realisera denna EU-politik. Den kommer sannolikt inte att stöta på något större motstånd från oppositionen, som ju också har accepterat Lissabonavtalet och därmed EU:s nyliberalism.

Demokratin i Grekland för 2.500 år sedan, ofullständig som den var med våra mått mätt och som Hudson syftar på ovan, varade i c:a 75 år. Nu ser vi hur vår tids demokrati monteras ner på samma sätt som den tidens demokrati och efter just 75 år. Ska det ta 2 500 år till nästa demokratiperiod tro? Vilka som vinner idag beror på vad människorna, väljarna i Europa gör nu, menar Hudson och slutar med följande:

This is the ideology that has replaced social democracy.1)

Och medan de sociala välfärdssystemen monteras ner och lönerna drivs neråt, får bank- och finansmän fortfarande enorma bonusar och belönas ofantligt för sin fantastiska “intelligens” – och för sin girighet. Det är bara svenskarna som ännu inte har förstått att vi befinner oss i ett krig, den rika elitens krig mot de arbetande människorna. Nere i Europa har många människor emellertid förstått den saken.  Men även där har den megarika överklassen lyckats rikta om människornas ilska mot invandrare. De rika eliterna har alltid behövt inte bara kriser, utan även syndabockar för att avleda uppmärksamheten från vad som verkligen sker  för att rikta om människors missnöje mot något annat än mot dem som förtrycker dem.

Det är 20- och 30-talen som går i repris – i alla avseenden, även om detaljer skiljer sig åt.

/Kerstin

Länkar:
1) Who Wins, Michael Hudson
- Europe Sacrifices Labour for Finance, Michael Hudson
- “Who Needs an Army When you can obtain the Usual Objective (Monetary Wealth and Asset Appropriation) Simply by Financial Means? Why the US has Launched a New financial World War – and How the Rest of the World Will Fight Back, M Hudson, counterpunch.org
- Rekord i Frankrike. Unga och äldre i gemensam kamp, Kildén & Åsman

- Naomi Kleins bok, en chockbok i flera avséenden, Motvallsbloggen 4/1 2008
- Extremhögern går framåt i Europa – precis som väntat, Motvallsbloggen 18/5 2009
- Om Venezuela, världens mest demokratiska diktatur och om USA:s och IMF:s agerande, Motvallsbloggen 14/5 2009
- Chockdoktinen effektueras. Motvallsbloggen 21/2 2010

Och apropå vårt humanitära krigande på USA:s sida i Afghanistan:
- What’s it all about? The War on Terror, P Craig-Roberts, counterpunch.org