"Huk’ er göbber och kärringer för nu laddar hu' öm". Ännu ett huvudlöst utspel av Mona Sahlin
När man valde Mona Sahlin att efterträda Göran Persson ansåg jag att det var katastrofalt och bäddade för en valseger för de borgerliga. Det var riktigt ordentligt ledsamt att bli sannspådd.
Nu har Mona Sahlin gjort ännu ett utspel i media, nämligen om att hon tycker att hela partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande till extrakongressen om ett halvår. Det spekuleras i tidningarna om orsakerna och flera analytiker verkar vara överens om att det handlar om Monas Sahlins kamp om partiledarskapet. Det antas att hennes senaste utspel är inledningen på en process där andra inom partitoppen ska gallras bort och få bära hundhuvudet för valförlusten. Andra beklagar att valanalysen därmed kommer att handla om person istället för om politiken.
Jag har förstås ingen aning om vad som pågår i de innersta kretsarna eller inom partiet och vad som är syftet med det här utspelet, som de övriga i partistyrelsen tydligen inte var informerade om utan som de, liksom vi andra, fick höra om via media. Men, jag är just en av väljarna, en i denna berömda medelklass som Mona Sahlin vill vinna tillbaka och jag kan i alla fall tala om hur hennes beteende ter sig utifrån en oinvigd vanlig, men politiskt intresserad medelklassväljares horisont. Jag är troligen inte ensam om att uppfatta saken så här:
För mig, och troligen för ganska många andra alltså, har Mona Sahlins agerande, ända sedan hon blev vald till partiledare, gett intryck av velande och en obegriplig nyckfullhet. Först ska plötsligt S och MP gå samman inför valet. Då utbryter en storm av kritik för att V inte får vara med varvid Mona Sahlin ändrar sig och tar in V i samarbetet. Sedan är det tyst, tyst och tyst väldigt länge, så länge att man som väljare börjar undra om S/MP/V inte tänker säga något alls före valet om vad de tänker göra om de vinner. Sedan kommer det till slut några små utspel som knappast får några väljare att brista ut i lovsånger eller känna någon överdriven optimism vad gäller de röd/gröna.
Så kommer katastrofvalet, och jo, de rödgröna skulle fortsätta sitt samarbete trots förlusten och stå fast vid sina överenskommelser. Men icke så, för nu kommer Mona Sahlin, bara häromveckan, ut från ett möte med Reinfeldt och förklarar att nu hade man en uppgörelse mellan S och M om den svenska medverkan i Afghanistankriget (mer svenska soldater dit och kvarstannande för oöverskådlig framtid, som Bildt tolkade saken) och V, som hade varit med och utarbetat och stod bakom en helt annan Afghanistanpolitik, skulle kopplas bort från det rödgröna samarbetet. Det ser i alla fall från min horisont ut som ett rejält avtalssvek och även som ett svek mot dem som röstade på S.
Häromdagen går hon så ut och förklarar att hon anser att alla i partistyrelsen ska ställa sina platser i densamma till förfogande.
Hur i all i all världen kan en partiledare tro att sådant hattande, som i alla fall för oss utomstående börjar se ut som en oändlig räcka av huvudlösa lappkast, ska inge förtroende? Jag kan inte vara ensam om att uppfatta Mona Sahlin som en kappvändare av värsta slag och ha svårt att tänka mig henne som statsminister. Säga vad man vill om M, de är förfärliga, men de är i alla fall konsekventa i all sin egoistiska och empatibefriade vidrighet.
För allt i världen socialdemokrater, välj en ny ordförande för S, och välj dessutom absolut inte Ilija Batljan. Gör man det senare rasslar SD ganska säkert iväg uppåt 20-30% i nästa val. Dessutom kan S lika gärna gå upp helt i M med honom som partiledare.
Finns det ingen inom S som känner till partiets ändå ganska näraliggande historia och som förstår vad det var som attraherade väljarna då, ja även medelklassväljarna? Finns det ingen inom partiet som ser vad som håller på att hända med Sverige idag och som inser varför? Finns det ingen inom S som inser att kampen mot kapitalets totala makt över oss alla, och utarmning av oss, är viktigare idag än på mer än ett halvt århundrade?
PS dagen efter: Jag hittade Erlander på YouTube, berättandes vitsen som jag syftar på i rubriken. Lite humor i allt eländet skadar väl inte, så här kommer den:
Får väl tillägga att jag såg TV-programmet ifråga då det sändes, Hylands hörna, med Lennart Hyland, den tidens populäraste nöjesprogram i TV.
/Kerstin
Länkar:
- Sahlin: Alla bör avgå, AB
- ”Jag har stort förtroende att leda partiet”, AB
- Maktkampen bäddar för ny valförlust 2014, AB
- ”Alla kan tvinga(s) att avgå”, Enn Kokk
– När blev 1990-talets politiska paroller till tidlösa värderingar? Lena Sommestad
- Vid väg(s) ände?, Ordfront magasin
- Bättre att gå av cykeln – än att trilla omkull…, Kildén & Åsman
- Motvallsbloggen 11/12 2009
Rekommenderas också, för detta är vad som väntar även oss framöver:
- Stormsvalor i London? Kildén & Åsman
Med anledning av innehållet i ovanstående bloggpost rekommenderar jag också läsning av det senaste numret av Alba, som frågar om universitetet är nästa krisbransch. Klicka på Albas logo överst på bloggen.
11/11 20:51 at 20:51
[…] Jinge,Svensson,Teckentydaren,Motvallsbloggen, Ekonomi, Margot Wallström, mona sahlin, partiledarstrid, Politik, socialdemokraternas […]
11/11 23:04 at 23:04
Som svar på dina frågor: Nej. Det finns ingen. Ingen som har någon makt att ändra partiets inriktning iallafall. Hade det funnits hade sossarna suttit vid makten med egen majoritet idag. För dom fattar inte själva sambandet mellan högervridning i politiken och väljartapp. Precis som alla andra socialdemokratiska partier i Europa får man ju säga. Ju längre åt höger de går, desto färre väljare får dom, och desto mer sporrade blir de att gå åt höger (för det är så dom tror dom ska vinna väljare, eftersom det går så bra för högern), ytterligare väljartapp, osv. in absurdum.
11/11 23:10 at 23:10
Just det, jag glömde skriva om ”Trondheimmodellen” av Aron Etzler. Har du läst den? Om inte, gör det! Missa inte den! Enligt den boken var det inte sossarnas förtjänst att dom vann valet i Norge och fick komma tillbaka till makten efter lång tid i opposition – utan LO:s. Det var LO som under utpressningsliknande omständigheter tvingade sossarna att gå åt vänster politiskt. De bestämde sig för att föra en egen oberoende politisk agenda, ställa krav och slutade helt enkelt att ge pengar till sossarna allena (de gav pengar till alla partier om dessa ställde upp på deras krav). Och sossarna var inte glada, det var ingenting dom ville göra, men dom var tvungna. Sossarna har för länge sen förlorat sin politik, sin kompass, sitt syfte. Och utan det är det väldigt svårt att vinna väljare. Men i Norge kan dom tacka LO för att de blivit tvingade att föra en politik som folk faktiskt vill rösta på! LO i Sverige kommer tyvärr aldrig att plocka upp den bollen.
12/11 00:31 at 00:31
Mycket bra skrivet! Håller med om mycket och tyvärr gottar sig monopol-media åt spektaklet. Jag har personligen inget emot Sahlin men det var mycket lätt att se att hon skulle bli en belastning och ett lätt offer för ovan nämnda media, och så blev det. S kan mycket väl splittras i 2 partier men jag kan inte avgöra om det skulle vara bra eller enbart dåligt!
12/11 01:00 at 01:00
Putte Torild, men även Anja:
Roligt att höra att jag inte är ensam om mina tanker. Och vad gäller splittring av partiet, tja, det är ju inte möjligt att säga om det vore bra eller dåligt. Det bästa vore väl att S ledare tog sina förnuft tillfånga och började inse och erkänna att de har varit helt fel ute. Dags för det nu tycker man, när nyliberalismen och ekonomismen havererat så till den milda grad. Men istället ställer de upp och försöker reparera systemet så gott det går, för fel kan man ju inte ha haft.
Och speciellt till Anja:
Mycket intressant. Men, norrmännen har ju inte surrat sig vid EU-masten, så de har ju den möjligheten. Här har S så att säga avhänt sig möjligheten – i själva verket, eller i varje fall är det så de ser saken för somligt skulle ju gå att göra ändå.
12/11 19:00 at 19:00
Sommestad sågar Östros:
När blev 1990-talets politiska paroller till tidlösa värderingar?
12/11 19:53 at 19:53
Jag har läst den boken. Den är mycket intressant. LO i Norge är helt fristående från S så att något liknande skulle ske här är ganska otroligt. Sedan hade norges vänsterparti en avgörande betydelse då de växte enormt under dessa år (2003 och framåt)LO-topparna har ju framträdande platser i S här och är säkerligen involverade i högervridningen.
12/11 23:18 at 23:18
Hej Motvallsbloggen
Hittade den här bloggen av en slump och den beskriver rätt exakt vad jag upplever.
Så tack för en bra blogg.
Det jag också finner märkligt är detta fullständiga vältrande i ”vår politik var fel” resonemanget.
Uppenbarligen tyckte inte ungefär halva röstande delen av befolkningen det.
Själv både jobbar jag och tillhör någon form av medelklass som S nu tydligen anser vara den intressantaste målgruppen.
Jag tillhör alltså (den rätt stora grupp får man väl ändå säga) som idag kan anse sig grundlurad
Vi visste att möjligheterna för de rödgröna att ta hem segern var små men förväntade oss att de skulle agera kraftfullt i opposition.
INTE att de skulle upplösa samarbetet inom 4 veckor, backa Alliansen
(i Afghanistankriget av alla frågor!) och leka blamegate.
Vad S tror att de vinner på att röra sig ännu mer högerut är fullständigt obegripligt för mig.
OM jag velat ha mer i plånboken och/eller en borgerlig regering hade jag nämligen röstat på Alliansen.
Den här intervjun tycker jag är sanslös. Hur tänker de nu?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mona-sahlin-redo-for-intern-maktstrid_5653151.svd
13/11 01:39 at 01:39
lasse:
Det var ett bra inlägg du tipsade om, tack för det, jag har lagt in länk till inlägget ovan också. Jag får dock köldrysningar när jag läser det där om att ”Det ska löna sig att arbeta”. Det har varit Högerns slagord så länge jag levt, men inte socialdemokraternas, som väl snarare har varit att det ska finnas jobb åt alla, ekonomisk och social trygghet. Inte konstigt att yngre människor inte ser någon skillnad mellan S och M.
Caroline:
Roligt att du hittade hit. Välkommen! Och roligt dessutom att du har samma erfarenheter och åsikter som jag här. Du kanske skulle vara intresserad av att läsa ett av mina tidigare inlägg, som handlar om det där med ”medelklassen” och vad S och Mona Sahlin kan mena med det där ordet.
Så har jag läst intervjun i SvD och blir mörkrädd. Men jag har ju redan avsagt mig mina mångåriga sympatier för S för nu har jag fått nog och tappat hoppet om S, och jag har uppenbarligen inte gjort fel.
Putte Torild och Anja, jag får nog lov att läsa den där boken jag också. Tack även för det tipset.
13/11 14:48 at 14:48
Jag läste intervjun med Mona i Svd och har allt svårare att se vad som skiljer hennes politik från Moderat politik. Är man verkligen så dumma? Eller är det så att högerfalangen inom S nu ser chansen att driva partiet ännu längre åt höger? Om V byter ledare och inför delat ledarskap så borde det bli strömning till V rent logiskt men tyvärr det troliga är att bara SD växer ytterligare, möjligen lite till Mp också. Om detta är vad man menar med förnyelse så är S dödsdömda!
13/11 16:16 at 16:16
Hej kerstin
Har faktiskt läst de flesta av dina blogginlägg. Var något av en lättnad eftersom du formulerar en hel av det jag funderat på.
Jag har inga som helst kunskaper om intern partipolitik men det vi nu ser förmodar jag är rätt häpnadsväckande.
Som väljare av det rödgröna blocket är det hela sorgligt och svårsmält.
hälsar Caroline
som kommer att följa din blogg
13/11 22:17 at 22:17
Jag läste Östros´inlägg på DN-debatt häromdagen. Inget nytt under solen där. Såg även Debatt på SVT i veckan där partiets krisläge kom i blixtbelysning. Gröning sa att partiet är på väg att dö!
Egentligen är det inte så konstigt. Partiet är ett offer för sin egen framgång. Genom dess framgångsrika politik har väldigt många människor kunna göra sina klassresor från arbetar- till medelklass. Det gör också att dessa människor börjar omfatta medelklassens värderingar. Basen för partiet krymper och består för närvarande av samhällets förlorare. Det vill säga de människor som onödiggörs i globaliseringens tidevarv.
Partiet hade sin fantastiska storhetstid under 1900-talets industrikapitalism. När arméer av arbetare tågade till fabriksportarna. LO-tidningen hävdade att folkhemmet var färdigbyggt någon gång på 70-talet.
S är ett parti för förra seklet. Någon nyorientering tror jag inte att partiet mäktar med. Det hindrar dock inte att det kan återkomma i regeringsställning om fyra år. Det kommer i så fall att bero på att den nuvarande regeringen kommer att upplevas som lika regeringstrött som Persson-regimen 2006.
Höstens katastrofval gör att partiets pengastöd minskar rejält. När krubban är tom bits hästarna!
SSU-kvinnan som nu vill komma in vid maktens köttgrytor har inte formulerat en enda relevant politiskt synpunkt. I alla fall inte vad jag har sett.
Partiet behöver en blomstrande kapitalism för att kunna leka reformatörer. Men allt fler tycker att skattesatserna är tillräckligt höga och gillar att få några tusenlappar mer i månaden att handla för.
Det riktigt skrämmande är bristen på trovärdia s-profiler som kan ta över efter Mona.
14/11 03:21 at 03:21
Caroline:
Roligt att höra och hoppas mina inlägg ska intresserad dig även framöver :-).
Putte Torild och Bosse:
Nej, jag tror inte heller att S orkar tänka om och att partiet sett sina storhetsdagar. Dör kanske det inte gör, men det kommer att krympa och SD kommer att växa.
Sedan Bosse, jag tror inte alls att S gamla traditionella politik är inaktuell. Tvärtom är den mer aktuell än någonsin, nu när nyliberalismens visat vad den går för och vad som händer i spåren av egoismens framfart. Den håller ju så skateliga på att ta död på sig själv och hela den industrialiserade världen och ingen ska inbilla mig att ex. Kina kommer att tolerera att västvärldens megarika finanselit tar över Kina totalt.
Sedan ska jag försöka återkomma till det här igen och säga lite om en del annat som du för fram och som jag nog inte riktigt håller med om.
14/11 13:16 at 13:16
Det kanske inte är så konstigt att Bosse ser oss människor som enbart vinnare eller förlorare då vi haft över 20 år av pyramidspels-ekonomi som styrt landet. De senaste åren ses det dock närmast som ett gott karaktärsdrag att ha denna människosyn.
14/11 23:02 at 23:02
Och nu har hon avgått.
Möjligen är det historiskt men än mer
historiskt för mej är en partiledare som går ut och underkänner sin egen politik några månader efter ett val.
Det går knappast att missförstå intervjun i Svd. Att hon skulle bli fullständigt massakrerad i Aftonbladet
dagen efter var givet.
Det får mig att fundera på om Mona Sahlin varit omgiven av riktigt usla rådgivare?!
Får väl tillägga att Sahlin som privatperson kan jag ha stor förståelse för. Det är inte det det handlar om utan mer om att cynismen i politiken blir så oerhört tydlig
vid den typen av utspel.
17/11 01:00 at 01:00
Putte – du hänger upp dig på orden i stället för att diskutera vad orden betyder. Jag betraktar alla de människor som idag inte får plats i samhället, på grund av de krav som idag ställs på människorna, som förlorare. Det betyder naturligtvis inte att de är ”sämre” eller mindre värda för det. Men hur ska de få en meningsfull plats i samhällsgemenskapen? Förr kunde man ändå hanka sig fram på ett jobb, även om man inte var akademiker. Det kan man idag också, det är bara det att de mindre kvalificerade jobben är så få. Allt fler människor hänger inte med i den marknadsekonomiska tranedansen. Det är egentligen ingen större skillnad mellan länderna i Väst. Arbetslösheten ligger nånstans kring 10 procent var man än tittar. Våra välfärdssystem är inte byggda för detta. Tycker du att de är det får du argumentera för din sak.
Jag försöker konstatera fakta. Du vränger istället ord. Ser man inte problemen blir det omöjligt att formulera lösningar. Det är det främsta skälet till Partiets kräftgång. Och tyvärr ser jag inte ens en antydan till framtidsinriktade förslag om hur partiet åter ska bli den positiva kraft det en gång var. Vi kan sörja det förflutna. Längta tillbaka. Men framtiden kommer att bli värre. Vi har långt till botten.