De senaste månaderna har alltfler fått upp ögonen för det faktum att många gamla medicineras sönder, till stora och onödiga samhällskostnader och till stort lidande för de gamla själva och för deras anhöriga. De gamla får mediciner som de ramlar och bryter lårbenshalsen av, de får mediciner som gör dem så oroliga att de inte kan sitta stilla, de får mediciner som gör att de drabbas av sväljproblem och inte kan äta mm mm. ( här en av de många artiklar som publicerats om saken på sistone).
Det dystra med alla dessa artiklar är att man ständigt lägger ansvaret i tomma luften. Man menar nästan alltid att problemet förorsakas av att många gamla har för många förskrivande läkare där den ene läkaren inte vet vad den andre gör, varför det inte blir någon kontinuitet i medicineringen och utvärderingarna av förskrivningarna uteblir. Det kan förstås förhålla sig så på somliga ställen, men det finns också ganska många exempel på hur en och samma läkare bara vräker på gamlingar mer och mer olämpliga mediciner och hur de försöker medicinera bort biverkningar av en onödig medicin med en annan lika onödig sådan och hur de gamla i stort sett faller samman av just medicinförgiftning. Jag har sett det här, på nära håll, ett antal fall, men kan förstås bara skriva om min egen gamla mamma och om vad som drabbade henne.
Hur vore det att erkänna att ett stort antal läkare endera inte vet, eller inte förstår vad de sysslar med eller – ja vad ska man tro om man inte frånkänner dessa läkare insikter om de åtgärder de sätter in?
14/10 18:48 at 18:48
Jag kan inte undgå att bli cynisk när det gäller den här frågan. Jag har sett det hända om och om igen sedan min egen mor en dag för länge sedan behövde hjälp.
Nog anser jag att läkarkåren brister i ansvar när den vänstra handen inte vet vad den högra gör. Samtidigt är det väl så att i egennyttans tid återspeglas den allmänna bristen på respekt – särskilt mot de äldre och ”onyttiga” (såväl som kanske vår egen rädsla för åldrandet och döden) i vårt sätt att ta hand om – fel ord, snarare ”hantera” – våra gamla.
Jag tror att den outtalade ”vi vet bäst”-normen inom vården idag är att de drogade gamlingarna är lättare att ”hantera”, så för säkerhets skull föreskrivs även för dem som råkar beklaga sig över ensamheten, krämporna, åldrandet eller sysslolösheten, – och de behöver inte ens vara gamla – också en pillerförpackning av lämplig sort psykofarmaka. Trots allt är det både enklare och billigare att ersätta mänsklig gemenskap och omsorg med piller. En tablett och saken är löst. En till, så blir det ännu bättre.
Men hör och häpna.
Jag har till och med varit med om det motsatta. När man matat någon länge nog med livsuppehållande mediciner och hanteringen av vederbörande upplevs som extra belastande uppstår plötsligt en idé att nu gör vissa mediciner ingen mer nytta. Jag har de facto med egna ögon bevittnat att man helt sonika tagit bort den typen av medicin (blodförtunnande för demenspatient med anlag för proppbildning) som förlänger livet. … Det blev bara några månaders väntan… så var det problemet ur världen
Eija
14/10 23:37 at 23:37
Eija: Jo, vi har fått många gudar numer!
14/10 23:41 at 23:41
Här är en till av de många artiklar som publicerats om saken på sistone:
16/10 13:51 at 13:51
Eija!
Bland flera saker i din kommentar så uppehåller jag mig vid en sak, nämligen: ”… tagit bort den typen av medicin (blodförtunnande för demenspatienter med anlag för proppbildning) som förlänger livet …”
Enligt min erfarenhet så är det ju just den medicinen som ger biverkningar som i sin tur ger upphov till ytterligare mediciner typ psykofarmaka. Snacka om affärsidé, att skapa en ny marknad för ytterligare konsumtion! Behöver det vara så här? Det är ju människor det handlar om!
16/10 16:40 at 16:40
Skarp iakttagelse, Britt! Tack. Det ligger nog en hund begraven där! Tyvärr, är jag inte kunnig nog beträffande mediciner. Du tycks veta mycket om det. Berätta!
17/10 01:35 at 01:35
Eija!
Det finns en tidning som heter ”Läkemedel i förändring”, ges ut av Sveriges kommuner och landsting. Gå in här och beställ ett gratisexemplar av nr 29, 2005. Ring eller e-posta.
17/10 16:42 at 16:42
Tack för tipset, Britt
18/10 00:25 at 00:25
Eija!
Det finns flera larmrapporter om läkemedel och äldre. Här är en från
Jämtlands läns landsting.
Se revisionsrapport: Läkemedel i Äldrevården
18/10 00:42 at 00:42
Britt: Det är fantastiskt i alla fall att det äntligen händer något. När jag började bråka om det här, pga vad min mamma råkade ut för, då var det ingen som diskuterade söndermedicineringen av de gamla.
Det händer nog inte så mycket ute i verkligheten än, men om sådär en 100 år eller så kanske det får effekt.
Som Thomas Kuhn sade: Ett gammalt paradigm byts inte ut förrän samtliga av dess gamla anhängare dött! Det finns nog inte många läkare som är beredda att erkänna att de förorsakat massor av åldringar onödigt lidande.
18/10 18:16 at 18:16
Kerstin!
Nä – vi kan inte vänta i 100 år! Vi kan väl titta på riksdagsdebatten i morgon (onsdag 19/10 2005, kl. 11.00 – 12.15), med hopp om att det går snabbare!
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=45&sq=1&ID=ayscxt7D5_A_11
19/10 22:14 at 22:14
Nu har jag sett och hört på riksdagsdebatten och tyvärr så kommer det inte att gå att göra äldrevården drogfri på ett tag med riksdagens hjälp! Men det fanns nog en viss ambition? Vi får ta nya tag. Rösträtten har man ju kvar gu´bevars.
12/11 23:23 at 23:23
Idag hittade jag en intressant nätkrönika i Dala-Demokraten om läkemedelsindustrin och patientorganisationerna.
26/11 15:18 at 15:18
Hur många gånger har vi inte sett denna rubrik i lite olika varianter i media:
De gamla läkemedelsförgiftas – Rena vanvården!
Stort tack till undertecknade av Dagens DN-debatt, 26/11 2005.
01/12 22:17 at 22:17
Så var det då dags igen – att fylla på i denna lista.
De gamla läkemedelsförgiftas – de gamla dör av biverkningar från läkemedel!