De senaste dagarna har vi kunnat notera nya pristoppar på elpriset, med spotpriser på elbörsen Nord Pool som under flera dagar legat en bra bit över produktionskostnaden för elen (1). I förra veckan tog Rottneros Bruk konsekvenserna av detta och stängde av halva sin produktion, eftersom det inte lönar sig att producera pappersmassa med det elpris de just nu betalar. Därefter har SCA Ortviken (2) och Vargön Alloys, bland andra, stängt av delar av sin produktion på grund av högt elpris. Vi vanliga konsumenter kan inte lika enkelt sänka vår elförbrukning. Vi måste betala de elräkningar som just nu är särskilt höga på grund av kyla och mörker.

Vi känner igen problemen från förra vintern. Varför har då regeringen, och de myndigheter som ska se till att elförsörjningen fungerar, inte gjort någonting sedan dess? I det följande ska jag försöka besvara den frågan. Om du tycker att något är obegripligt eller om du har en annan åsikt, skriv en kommentar, så ska jag utveckla mitt resonemang. Detsamma gäller även för de tre föregående postningarna i denna serie om elpriserna. Här är en lista på de tidigare avsnitten:

Varför har elpriserna blivit så höga? Del 1
Varför har elpriserna blivit så höga? Del 2
Varför har elpriserna blivit så höga? Del 3

Det hade varit möjligt att undvika de högsta pristopparna denna vinter
Det hade egentligen bara behövts att regeringen eller dess tillsynsmyndigheter hade brytt sig om de utredningar som tvingades fram av protesterna mot den förra vinterns höga elpriser. I dem finns nämligen flera goda förslag till åtgärder.

Energimarknadsinspektionens halvårsrapport (3) har jag nämnt redan i Del 2. Den konstaterar att inga produktionsanläggningar har marginalkostnader som motsvarar de timpriser som noterades. Orsaken till timpriser på 20 gånger normalpriset måste i stället vara att vissa industrier stoppade produktionen och sålde tillbaka el som de inte behövde på börsen, och därmed lyckades pressa upp priset. Om denna förklaring till pristopparna är korrekt så innebär det att en del företag har kommit på att de kan tjäna mer pengar på att spekulera med sin redan inköpta el på elbörsen än på att använda elen för att t.ex. producera stål eller pappersmassa. Är det kanske detta som är den nya ekonomin? Ett industriföretag som ökar vinsten genom att inte producera?

I september kom en rapport ”on the issues that went wrong” från NordREG (4), de nordiska energimyndigheternas samarbetsorgan. Rapportförfattarna konstaterar att prisstegringar i bristsituationer är oundvikliga resultat av marknadens funktion, men att vi måste undvika omotiverade pristoppar som beror på dåligt regelsystem, felaktiga prognoser eller manipulation.

Övervakning och transparens på elmarknaden(5) med underrubriken ”Åtgärder för att öka förtroendet för elmarknaden” kallas den rapport som blev resultatet av att regeringen i juni gav Energimarknadsinspektionen EMI i uppdrag att ”analysera om det finns behov av förändringar beträffande information till företag och konsumenter om elproduktion och prisutveckling”. Förordet inleds med en lojalitetsdeklaration: ”Elmarknaden är en utvecklad och väl fungerande marknad.” På de följande sidorna behandlar man i sju punkter vad det är som gör att elmarknaden inte fungerar väl, och man kommer med ett antal förslag till reformer. Redan från början har man dock ålagt sig en avgränsning för utredningsuppdraget: Alla analyser och förslag till förändringar utgår från dagens marknadsmodell.

Ibland lyser det ändå igenom att dagens marknadsmodell inte är perfekt. Man berättar om Konkurrensverkets utredning om eventuella brott mot konkurrensreglerna av kärnkraftverkens ägare och konstaterar: ”Även om den tidigare samordningen beträffande produktion skulle ha varit i strid med konkurrensreglerna, innebar gällande preskriptionsregler att det saknades förutsättningar för Konkurrensverket att föra ärendet vidare till domstol.”

I stället för att genomföra kraftfulla åtgärder mot det oligopol som styr elpriset har EMI och de stora elproducenterna ”enats om gemensamma branschetiska regler för hantering av information”. Eon, Fortum och Vattenfall torde vara nöjda.

Så har vi rapporten från Nord Pool Spot, Handling of the peak load reserves in the spot market (6),  undertecknad av elbörschefen själv, Mikael Lundin. Den är mindre pratig och mer koncis än övriga rapporter. Även Nord Pool Spot utgår naturligtvis från att elmarknaden i grunden är sund, att det bara är ett antal detaljer som måste rättas till först. En sådan detalj är  prissättningen för ”the peak load reserves”, effektreserven, när den sätts in. Mikael Lundin beskriver hur det med den prissättningsmodell som finns idag är möjligt för en spelare på marknaden att, när det är risk för akut elbrist, manipulera upp priset på elbörsen till tio eller tjugo gånger produktionskostnaden.

Lundin lägger sedan fram några blygsamma förslag. Ett av dem är att  ”hanteringen av effektreserven bör inte öka risken för manipulering av marknaden” (min översättning). När vd för Nord Pool Spot uttrycker sig på det viset innebär det att han vet att Nord Pool Spot manipuleras när det är elbrist. Han summerar: ”Hanteringen av effektreserven har många brister.” Och: ”Dessa brister är allvarliga och det är därför av högsta vikt att hanteringen av effektreserven förbättras så snart som möjligt.” Tyvärr ser denna hantering likadan ut nu som förra vintern.

Vad säger de ansvariga?
Ansvarig för hanteringen av den svenska effektreserven är generaldirektören för Svenska Kraftnät Mikael Odenberg (7). Låt oss se vad han tänker om de allvarliga brister i elmarknadens funktion, som utredningarna har påvisat, och speciellt då hanteringen av effektreserven.

Den 25 januari, efter att två av förra vinterns pristoppar inträffat,  ansåg han att vi levde i den bästa av alla världar. Då hade han bildat en trojka tillsammans med generaldirektörerna för Energiverket och Energimarknadsinspektionen och i en debattartikel i Dagens Nyheter (8) hävdade de att allt var under kontroll och att ingen behövde bekymra sig. DN satte rubriken ”Tillfälliga pristoppar visar att elmarknaden fungerar” och det sammanfattar ganska väl vad de säger med många ord i artikeln.

Även efter februari, den månad som blev till bekymmer för många hushåll och industrier och till glädje för de stora elbolagen, fortsatte Odenberg att hävda att inget behövde ändras, annat än möjligen konsumenternas beteende. I en ny artikel på DN Debatt (9) gick han till attack mot alla som har ”vildsinta idéer” om hur prisbildningen på elmarknaden ska förändras. Artikeln avslutas med en deklaration som klargör att Odenberg inte vill ha några förändringar över huvud taget: ”I stället för att söka efter en ordning som reducerar betydelsen av marknadens prissignaler borde vi diskutera hur vi kan etablera mätmetoder och avtalsformer som ökar konsumenternas möjligheter att anpassa sig efter dem.”

Om vi skalar av det ekonomistiska fikonspråket så innebär detta: Marknaden har alltid rätt och den elmarknad vi har styr alltid allt till det bästa för människorna. Om det ändå inte skulle bli bra för människorna, så har marknaden fortfarande rätt och det är människorna som måste ändra sitt sätt att leva och anpassa sig bättre efter marknadens sätt att fungera.

Sammanfattning
När den svenska elmarknaden skapades genom ett riksdagsbeslut 1995 trodde politikerna att konkurrensutsättningen skulle leda till effektiviseringar så att elpriset skulle sjunka. Men något gick fel. Årsmedelpriset för el har ökat med 300 procent på de senaste tio åren, medan priset på andra varor har ökat med femton procent under samma tid.

Egentligen är det inte så konstigt. En marknad där produktionen kontrolleras av tre stora företag kan lätt manipuleras av dessa, även om en ”börs” med en sorts auktionsförfarande är inblandad. Försvårande i detta fall är att även de flesta köparna på  börsen, elhandelsföretagen, kontrolleras av dessa tre stora företag. När de personer som säljer och de som köper arbetar för samma ägare blir konkurrensen inte särskilt effektiv.

Inte nog med detta. De tre stora utbyter hela tiden information med varandra om driften av sina produktionsanläggningar, om översyner och ombyggnader och andra produktionsbegränsningar. Om det vore en annan bransch skulle det kallas en kartell och vara olagligt. För 2010 kom kärnkraftverkens ägare överens om att låta de flesta reaktorerna gå för fullt under sommaren. Överskottselen exporterades med god förtjänst. Sedan måste aggregaten stängas av för översyn, vilket skedde under hösten. Planeringen var att högst tre kärnreaktorer skulle vara avstängda samtidigt och att allt skulle vara klart den 10 november. Ägarna måste ha vetat att avstängda kärnreaktorer under hösten skulle sänka nivån i vattenmagasinen för vattenkraftverken och därmed höja elpriset för hela vintern. En elbörs reagerar ju på det viset och nu har Nord Pool funnits i femton år. De måste också ha varit medvetna om att reparationer kan dra ut på tiden och att vintern ibland kan komma redan i november. Detta var vad som inträffade detta år och därmed har elpriset drivits upp ytterligare.

Den svenska elförsörjningen fungerade väl före 1996. Det fanns inget behov av en ”fri marknad” med en ”elbörs” och ”frihet att välja” mellan en låtsasmångfald av elhandelsbolag, som säljer exakt samma vara till ständigt varierande priser.

Införandet av en liberaliserad, konkurrensutsatt elmarknad är ett totalt misslyckande. Hushållen har fått högre kostnader. Industrin drabbas av plötsliga, oförutsägbara prissvängningar som framtvingar avstängningar av pappersmaskiner och smältverk som annars skulle drivas kontinuerligt 365 dagar om året. Detta är slöseri med resurser och innebär en kostnad för hela samhället.

Men om vår nuvarande regering skulle erkänna att ”avregleringen” av elförsörjningen var ett misslyckande så skulle de därmed ifrågasätta själva grundbulten i den nyliberala ideologin. Avreglering och konkurrensutsättning måste ju alltid vara bra.  Det är därför som näringsministern och  generaldirektörerna för Svenska Kraftnät och Energimarknadsinspektionen rycker ut till försvar så fort någon börjar tala om problemen med de höga elpriserna.

Mikael Odenberg var moderaternas ekonomiskpolitiska talesman i riksdagen och en av skaparna av ”de nya moderaternas” ekonomiska politik innan han blev först försvarsminister och sedan GD för Svenska Kraftnät. Yvonne Fredriksson på Energimarknadsinspektionen är också tillsatt av alliansregeringen och arbetade tidigare på Näringsdepartementet och Finansdepartementet.

Dessa personer sitter nu som chefer för de statliga verk som har till uppgift att se till att elförsörjningen fungerar på ett sätt som är bra för hushållen, för industrin och för landet  som helhet. Men i stället för att försöka göra något åt situationen så ägnar sig generaldirektörerna åt bortförklaringar och påståenden om att det är konsumenternas fel att elpriset är högt. Tron på ”marknaden” och ”den osynliga handen” har ersatt förnuftet. För detta betalar vi ett högt pris.

/Dan Gmark

Länkar:
1)   Systempris på Nord Pool Spot varje dag 2010
2)   SCA stänger av papperstillverkning
3)   Energimarknadsinspektionens halvårsrapport
4)   NordREG memo to EMG on the price peaks
5)   Övervakning och transparens på elmarknaden
6)   Handling of the peak load reserves in the spot market
7)   Wikipedia om Mikael Odenberg
8)   ”Tillfälliga pristoppar visar att elmarknaden fungerar”
9)   Manipulera inte elpriset – hjälp konsumenterna att anpassa sig
– På Youtube: Magnus Askaner talar om elpriset