Nu skrivs och talas det om hur Pär Nuder har starkt stöd inom stora delar av Socialdemokratin (1) och att han kan tänkas bli nästa partiledare för S. Bl.a. talar Margareta Winberg (2) varmt om honom och förordar honom som ny partiledare.
Jag tror knappt vad jag hör.
Nuder har visserligen tackat nej, men född inom rörelsen som han är, sägs det, ställer han nog upp om rörelsen kallar. Så vad ska man säga om att S väljer Nuder och om han inte avstår?
När man valde Mona Sahlin som partiledare för S ansåg jag att man bäddade för valförlust 2010.(3) Jag menade att hon skulle få äta upp Tobleronehistorien igen i valrörelsen och precis detta hände. När S verkade få ökat väljarstöd i samband med att media skrev en hel del om den mycket sjuka och utförsäkrade Annica Holmquist, någon vecka före valet, spred sig skräcken inom borgerligheten. Expressen laddade omedelbart skarpt och drog på ordentligt med, ja vadå? Tobleroneaffären förstås. (4) Sen gick det som det gick.
Väljer man nu Pär Nuder har man garanterat bäddat för något liknande inför nästa val. Jag ser rubrikerna i borgerliga media för mig:
”Per Nuders om pensionärer: ETT HOPPLÖST KÖTTBERG! Vill landets pensionärer ha en statsminister som föraktar dem?” (5)
Jag förstår att yngre människor, de där under 50, ofta tycker att “sådana där gamla synder” väl inte spelar någon roll längre, men för alla oss som var med spelar de en roll. Vi är dessutom ganska många och har varsin röst i valen. Det är en inte ringa del av väljarkåren som är över 60 år och många av oss gillar inte att bli betecknade med ett så föraktfullt epitet som “köttberget” eller att bli betraktade som ”Untermenschen”.
Att överhuvudtaget komma på idén att kalla en stor grupp av svenska folket för något sådant tyder inte på någon djupt känd ideologi eller känsla för solidaritet mellan människorna i samhället. Så uttrycker man sig helt enkelt inte om man har en acceptabel människosyn. Hans uttalande när han petades av Mona Sahlin var inte bättre vad gällde människosyn: ”Jag ser fram emot att sitta på riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm.” (6) Klarare kan ingen uttrycka sitt förakt för dem som är äldre än man själv, och han demonstrerar det gång på gång och olika ordalag.
Men visst, om S varken vill vinna röster och regera eller tänka framsynt och om man absolut vill ge SD ännu fler röster i nästa val, då ska man välja Per Nuder till ny partiledare.
/Kerstin
Länkar:
1) S väljer Nuder – om han säger ja, AB
1) Nuder hetast, AB
2) Margareta Winberg håller på Pär Nuder, Lunchekot
3) Om nomineringen av Mona Sahlin, Motvallsbloggen 19/1 2007
4) Sanningen om kortskandalen, Expressen, 11/9 2010
5) Nuder kallade 40-talister för ”köttberg”, AB
6) Därför fattade han ingenting, AB
PS: Skriv på uppropet mot utförsäkringseländet, sjukupproret
24/01 17:06 at 17:06
Man kan notera hur aftonbladet nu letar upp de trevligaste tänkbara foton på Nuder.
Från utsidan verkade det som om det inte bara var chokladen som fällde Mona och S, hon gav intryck av att ha varit en svag ledare som inte var mogen den uppgiften att styra upp det hela, som helhet gav det ett lealöst intryck.
Som det verkar är det samma folk som lett S till avgrundens rand och sen försatt partiet i fritt fall som nu ska utse ledare, samma intressen som inte förstod Sahlins brister som ledarkandidat. Vad som skulle behövas vore en medlemsrevolution och rejäl utrensning i det ledande skiktet av de som lett partiet till detta läge men det kommer inte att ske.
24/01 18:10 at 18:10
Exakt mina tankar…
24/01 19:13 at 19:13
lasse:
Svårt förstås att veta exakt vad som fällde S, men nog tror jag att Expressens stora uppslag om Mona Sahlins Tobleronelån och utblivna dagisavgiftsbetalningar bidrog.
Man ska inte underskatta effekten av mediadrev.
Ilse-Marie:
Vi tänker ju ofta likadant. Två personer kan ju inte båda tänka fel, alltså måste vi tänka rätt :-).
24/01 20:29 at 20:29
Det är problem i varje parti att hitta en perfekt kandidat. Skillnaden mellan vänster- och högerpartier är att de senare inte får sina lik exponerade på löpsedlar och förstasidor lika lätt som de på vänstersidan.
Frågan är alltså var S hittar denna goda karamell? Finns den överhuvudtaget?
24/01 23:47 at 23:47
I sossarnas egen interntidning ”aktuellt i politiken” skriver Magnus Hedberg, ordförande för sossarna i Täby att S bör lära av Tony Blair och både ”tillfredsställa de framgångsrikas strävanden och lugna de utslagnas farhågor.”
Han bredde ut sig på 2 sidor och levererade bedrövlig läsning med floskler som ”ta ansvar” och ”vara realist”. Han själv är förstås realist (och inte högersosse), vissa andra som ”kräver mer renlärighet” och att S skall ”återgå till rötterna” är vänstersossar som är aktivister och de hotar att förstärka den nedåtgående spiralen. Visserligen skriver Hedberg att högersossar kan vara aktivister, (det är aktivisterna som skapar den nedåtgående trenden) men de har vad jag vet aldrig sagt något om att ”återgå till rötterna”. Däremot har flera högt uppsatta högersossar många gånger yttrat precis det Magnus Hedberg gör.
Hans politiska vision består i att sossarna skall först och främst vara valbara. Och receptet för S att bli valbara är att sticka upp det blöta fingret och känna efter åt vilket håll åt höger det blåser.
Sådan figurer huserar fritt på ordförandeposter inom sossarna.
25/01 00:14 at 00:14
Visst är det obegripligt att S drar slutsatsen att vid varje val numer ska de ta röster från högern genom att föra mer högerpolitik själva.
– Men, om vi har en högerregering och om folk vill ha högerpolitik, varför ska de då välja socialdemokraterna? Då har de ju redan den politik de vill ha.
Jag förstår inte logiken i det där resonemanget.
25/01 14:19 at 14:19
Ja, det är det obegripligt att vissa socialdemokrater tror att de är bättre på att föra högerpolitik.
De kallar det förstås inte det utan socialdemokratisk politik som då enligt dem varken är höger eller vänster. Men vad som är en framgångsrik socialdemokratisk politik vill de inte veta av. Täbys Magnus Hedberg mörkar inte ens det när han skriver ”Svensk Socialdemokrati måste se upp med sina historiska framgångar.”
26/01 20:03 at 20:03
Ack ja, det är den sortens lealösa opportunister och karriärbroilers man får på halsen tack vare ett långvarigt regeringsinnehav. Jag tror det är obotligt.
Dags för nåt nytt. Varför inte göra Gemensam Välfärd till en massorganisation istället för att gnälla över hur hopplösa socialdemokraterna är?
26/01 22:54 at 22:54
Jag började nog se det där redan i slutet på 70-talet, då jag ansåg att K-O Feldt inte var någon riktigt sosse utan en karriärist som inte såg något annat parti att göra stor karriär i.
När jag hörde sammansättningen av Palmes sista regering, på radion, suckade jag och fällde kommentaren till maken: Milda makter, idel nollor, förutom Feldt som inte ens är sosse- Tänk om Palme dör, då blir det han som tar över rodret.
Och det var precis vad som hände, och det gick precis så illa som jag befarade att det kunde gå.
Jo, det är nog en bra idé att skapa ett nytt parti, eller en ny bred påtryckarorganisation. Troligen enda möjligheten.
27/01 09:16 at 09:16
Nej, Kerstin, varken eller. Arbetarrörelsen var ingen ”påtryckarorganisation” när den startade. Och beträffande partier är det så många som har försökt med det utan att komma nånvart.
Partier lyckas om dom är parlamentariska representanter för breda rörelser, inte annars. Rörelserna först, partierna sen.