Det är såååå bra numer, säger glada och oerfarna unga nyliberaler, för nu har vi valfrihet, till skillnad från hur det var på det ofria 1970-talet. De vet inte vad de talar om.

Numer får vi välja mellan en massa olika elbolag, där alla erbjuder en otroligt mycket dyrare el än vi hade på 70-talet, då vi bara hade det gemensamt ägda elbolaget – som inte fick gå med vinst och vars el inte var ett dugg sämre eller annorlunda än dagens. På den tiden slapp vi sitta i timmar och jämföra tariffer och försöka sätta oss in i skillnader och likheter mellan elbolagens priser och villkor och vad vi eventuellt kunde tjäna på att anlita det ena eller det andra bolaget. Sak samma med telefonin:
– Om du ringer ofta på tisdagarna mellan 7 och 11 och torsdagar mellan 17 och 21 men väldigt sällan eller lite på måndagar så har vi ett mycket billigare alternativ för dig än det du har idag.
VA!!! Sen ska jag hålla reda på när det är billigare att ringa. Och så alla de där andra så kallade valfriheter vi påstås ha idag.

När vi slapp välja mellan alla dessa bolag hade vi massor av tid över som vi kunde använda till roligare saker, gå ut och dansa, tittat på TV, läsa en god bok, umgås med vänner eller syssla med någon hobby. Ja det fanns hur mycket som helst att välja på istället för att ägna en massa tid åt tråkiga och hopplösa val av elleverantörer, teleoperatörer eller pensionsfonder. För att inte tala om att det mesta fungerade smidigare på den tiden när folk arbetade inom de här områdena istället för att gå arbetslösa och då de som arbetade slapp ägna arbetstiden åt att skicka räkningar mellan sig.

Konstigt att  människor blir som förblindande av positivt värdeladdade ord och tror att dessa rent praktiskt innehåller eller leder till det de utger sig för att innehålla och leda till, som orden ”valfrihet” och ”frihet”. Den nya så kallade ”valfriheten” är i de flesta fall istället ett valtvång som hindrar oss att välja något roligare eller trevligare, något vi mycket hellre skulle vilja göra eller ha tid till.

Jag struntar konsekvent i eländet. Jag väljer inte elbolag. Jag väljer inte teleoperatör. Jag sitter inte och lusläser aktiekurserna och flyttar runt mina pensionspengar. Det kan hända att jag förlorar några kronor här och där men jag vinner tid för sådant jag tycker är mycket roligare att syssla med. Jag gillar inte att få min valfrihet och tid beskuren på det här ”moderna” sättet helt enkelt. Mitt liv är alldeles för kort för att jag ska låta mig tvingas till sådana trista sysslor som de här valen är.

/Kerstin