Ingvar Karlsson har skrivit en ny bok, tillsammans med Anne-Marie Lindgren (utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja). Och tänk Ingvar Karlsson tycker, enligt DN, precis som jag – i en, nå kanske två frågor, nämligen att socialdemokraterna behöver en bättre ideologisk skolning och dessutom att:

Det är en något märklig tendens i dagens debatt att se marknaden som ett bättre instrument för medborgerligt inflytande än demokratin och politiken” skriver de. ”Men det marknaden kan tillgodose är kund- och konsumentintressen. Medborgarintressen handlar om mer än produkter som kan köpas och säljas.” De varnar för ökade konflikter om fördelningspolitiken.

Jag kunde nästan inte sagt det bättre själv. Men sedan tycks våra åsikter gå isär, fast jag får väl vänta med det slutliga omdömet om Ingvar Karlssons idéer tills jag läst boken.

Enligt DN anser emellertid Ingvar Karlsson att det nu sker ett nytt systemskifte. Var då, undrar jag? I Sverige i och med den borgerliga regeringen eller inom socialdemokratin? Om han menar det senare så måste Mona Sahlin ha gjort en rejäl kovändning de senaste månaderna. I slutet av 80-talet framträdde hon envetet i massmedia och upprepade, felaktigt, mantrat att vi hade levt över våra tillgångar, det mantra som lades till grund för nedskärningarna inom offentlig sektor, nedskärningar inom vård och omsorg och på barn och ungdomar, skattereduktioner för framför allt de rikare och som ledde till en arbetslöshet vi inte sett maken till sedan 30-talet, den arbetslöshet som fortfarande består, trots de goda tiderna, och som Göran Persson inte ville tala om inför valet, en utslagningspolitik som inte alls hade med svenska folkets slösaktighet att göra, och som dessutom ledde till gallopperande ökning av klasskillnaderna.

Dessutom har jag för mig att Mona Sahlin för inte så länge sedan mumlade något om att det nog var en god idé att subventionera pigor och att socialdemokraterna också glunkade om att avskaffa förmögenhetsskatten (ovanpå avvskaffandet av arvs- och gåvoskatten, som de genomförde) och troligen också hade gjort så om de vunnit valet.

Så nej, jag tror inte på något systemskifte inom socialdemokratin och Mona Sahlin kommer aldrig att få min röst, i synnerhet inte som hon, av somliga inom partiet, uppskattas högt för att hon tagit på sig den otacksamma uppgiften att tala om obekväma sanningar för folk. Personer som tar på sig uppgiften att sprida dimridåer över verkligheten, på order från dem som sitter på makten, kanske kan kallas solidariska – med ledargarnityret, men jag brukar kalla dem för något helt annat. Därför undrar jag nu vems trådar det är tänkt att hon ska sprattla i framöver? I Per Nuders?

Jag trodde faktiskt inte att man verkligen skulle välja Mona Sahlin, men nu tyder allting på att det blir så, och att man har organiserat en välregisserad kongress för att ombesörja den saken. Kan då bara hoppas att hon lärde sig något om ekonomi, såväl som om nationalekonomi, av Agneta Stark.

Länkar:
Ideologi ska ge s en nystart, DN
”Vi saknar en politik för skola och bostad”. Carin Jämtin i DN
Peter Gustavssons bloggning om Monas linjeval