Med anledning av diskussioner som förekommer i bloggvärlden för och emot Natos bombande av Libyen vill jag tala om varför jag tar ställning mot bombandet i Libyen och varför jag är obeskrivligt förargad på svenska politiker som medverkar i krig numer.

För det första anser jag generellt att bombande är ett krigsbrott och ett brott mot mänskligheten och att det ska till extraordinära omständigheter för att sådant ska kunna accepteras eller anses befogat. Det är inte befogat i fallet Libyen.

För det andra har jag svårt att tro att om Nato och upprorsmännen i Benghazi lyckas avsätta eller döda Ghadafi, då kommer libyerna att få se sitt land utvecklas till en sann och vidsynt demokrati och få se välståndet öka. Snarare kommer de att få se sitt land utplundrat och hur de själva utarmas. Dessutom kommer de att få se hur USA bygger militärbaser i deras land. Sannolikt kommer de att få uppleva ett långdraget inbördeskrig som kommer att bidra till att förstöra Libyen helt. Jag kan bara hoppas att detta inte sker.

För det tredje: Så länge libyerna kan behålla sitt lands självständighet finns det hopp för dem. Tiden arbetar för dem i det politiska avseendet. Har de en en gång förlorat makten helt över sitt lands tillgångar kommer deras framtid att te sig avsevärt mycket mörkare. Det torde heller inte vara lyckat för dem att få sitt land uppsplittrat i flera småländer, som eventuellt är Natos målsättning på sikt.
Redan nu blir det svårt att få slut på de inbördes stridigheter, som Nato underhållit och uppmuntrat till, utan ytterligare våldsutövning och det även om Nato drar sig ur och slutar bomba.

Jag har ju varit med tillräckligt länge för att veta hur USA brukar gå tillväga när man ingriper i andra länders inre angelägenheter för att ersätta för USA förhatliga regimer med vänligt sinnade sådana.  Med vänligt sinnade regeringar avses sådana som tillåter USA:s finanselit att ta över ländernas naturtillgångar och samtidigt exploatera dessa länders befolkningar. Vi såg det i Chile 1973 där USA låg bakom, uppmuntrade och stödde den rika elitens uppror mot en demokratiskt vald socialdemokratisk president (som hade nationaliserat koppargruvorna ex). Vi har sett samma sak i flera andra latinamerikanska stater. Vi såg hur USA hade tortyrexperter i ex. Argentina för att lära ut effektiva tortyrmetoder. Vi har sett försök i samma riktning idag, i Venezuela mot Hugo Chavez (som nationaliserat sitt lands olja), som våra medier också bedriver en intensiv propaganda mot. Journalister drar sig inte ens för att kalla honom “diktator” trots att han vunnit ett otal antal fria val. Vi har sett det i somliga av de “färg -revolutioner” som skett i flera av de f.d. sovjetiska republikerna, som har två ting, olja eller gas och dessutom en närhet till Ryssland där USA gärna sätter upp militärbaser för att omringa både Ryssland och Kina.

Frågan var alltså vad det var som egentligen hände i Libyen, bakom kulisserna. Jag kan inte påstå att jag vet detta idag heller men alltmer kommer fram som tyder på att CIA, bl.a. är djupt insyltat i “proteströrelsen” i landet och har varit det ända från början, ja troligen haft färdiga planer för hur ett uppror skulle organiseras som möjliggjorde amerikanskt övertagande av kontrollen över Libyen. Möjligen hade USA velat vänta lite men tvingades med nu pga Frankrikes agerande och för att man inte ville förlora initiativet i norra Afrika.

Alltfler analytiker drog samma slutsatser och ännu fler gör det idag. Idag anser allt fler av kritikerna på den internationella arenan att de där bombningarna som Ghadafi påstods utsätta sina landsmän för aldrig ägde rum, att de var en del i den västerländska propagandan mot honom för att få acceptans bland befolkningarna här för ingripandet i Libyen.

Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur propaganda bedrivs och hur sådan fungerar, alltså hur styrande i olika länder lurar människor med sin propaganda. Redan Goebbels var en mästare i den konsten. Jag brukar vara vaksam mot propaganda men ingen enda av oss undgår att påverkas om propagandan är intensiv och pågår tillräckligt länge, inte jag heller dessvärre. Mot Ghadafi har propagandan tidvis varit mycket intensiv, under de dryga 40 år som gått sedan han gjorde sin kupp och avsatte den engelsktillsatte kung Idris. Han har förmodligen gjort sig skyldig till vad vi skulle betrakta som övergrepp mot en hel del oppositionella människor i Libyen (vilket land har aldrig gjort det, även om antalet utsatta varierar från land till land och graden av övergrepp kan variera??) men en hel del av det som han beskyllts för har han inte gjort. Han låg exempelvis inte bakom Lockerbieattentatet, lika lite som Saddam låg bakom 9/11, fast Västvärlden tvingade Libyen att betala till de efterlevande för att upphöra med sanktionerna mot Libyen. Idag vet man att USA mutade vittnen mot de libyer som ställdes inför rätta för Lockerbieattentatet.

Styrande politiker och den ekonomiska eliten ljuger ohejdat för oss när det passar dem och därför vet man aldrig vad man kan tro på och de ljuger för att gynna sin egna ekonomiska- och maktintressen. De har dessvärre massor med villiga journalister och forskare som hjälper dem, vilket Murdochskandalen i England just nu bekräftar. Ibland är dessa journalister lika lurade som vi andra dock.

Mer läsande om Libyen gav vid handen att de s.k. rebellerna var starkt rasistiska, vilket man nästan inte hör ett enda ord om i svenska media och att “rebellerna” utsatte de svarta i de områden de kontrollerar för rena lynchningar. Jag har svårt att solidarisera mig med rörelser som är rasistiska.

Går man ut till bloggar och artiklar på nätet, skrivna i andra länder, finner man få som försvarar Natos attack på Libyen eller upprorsmännen i Benghazi. Det verkar bara vara i Sverige som en del inom vänstern fått för sig att Benghaziupproret är en stor och folklig protest med majoriteten bakom sig, eller så anser de att det är en protest med rätt förtecken, om de nu eventuellt är inne på Lenins tes om anvantgarden. Men ingenting tyder idag på att de s.k. rebellerna är några frihetliga och kommunistiska eller demokratiska sådana. Jag hittar ingen engelsktalande site som hävdar något liknande, vilket förstås inte innebär att ingen sådan site finns. Alla siter jag hittar om Libyen utrycker istället åsikten att Natos attack på Libyen är en imperialistisk handling i akt och mening att få makt över Libyens olja, att få in Libyen i det internationella bankväsendet och kunna suga ut landet även den vägen samt att hindra Ghadafi från att ena och bygga upp Afrika mot EUSA:s nyimperialism för att inte tala om för att förhindra att Ryssland och Kina får mer inflytande i Libyen eller i Afrika.

Det allra värsta i alltihop är att nu förutspår alltfler författare och analytiker på engelsktalande siter en markinvasion i Libyen inom en snar framtid. Det har lätt att tro dem eftersom USA givetvis inte kan tappa ansiktet när det nu inte gick att avsätta Ghadafi på tre dagar som man lovade. Har USA:s president sagt att Ghadafi ska avsättas och har man gjort envetna försök att bomba ihjäl honom, då kan man inte backa. Då måste mannen dö, sedan må han ha hur många som helst i den libyska befolkningen bakom sig och sedan må det kosta hur många libyers liv som helst. Nu gäller det USA:s prestige och då är människoliv inte mycket värda, i alla fall inte om dessa människor har sina liv i Afrika eller Asien.

‘Libya campaign staged to start conquering Africa’

Tack StAn för länken

/Kerstin

Länkar:
- David Cameron’s gift of war and racism, to them and us, John Pilger,  6 April 2011
- Behind the Arab revolt is a word we dare not speak, johnpilger.com 24/4 2011
- Lying about war: Deliberate Propaganda And Spin By the Pentagon, Project Censored
- NATO enabling Human Rights Abuses: Libyan Rebel Ethnic Cleansing and Lynching of Black People, by Human Rights Investigations (HRI), 14/7 2011, globalresearch.org, 
- Libya City Torn by Tribal Feud ,Wall Street Journal 21/6 2011
- American Cassandra – Susan Lindauer’s Story By Michael Collins, The Lockerbie Case
- How Obama Got It (All) Wrong on Libya, Scoop, 12/7 2011, Column: Susan Lindauer
- NATO and the ungratefulness of the Libyan people,  Thierry Meyssan 17/7 2011, Voltairenet-org
- Amnesty questions claim that Gaddafi ordered rape as weapon of war, Patrick Cockburn, The Idependent 24/6 2011
- NATO will be Defeated in Libya. The Libyan Resistance Movement. A Defining Moment for Africa, Gerald A. Perreira, globalresearch.org
- NATO War Crimes: Red Cross alarmed by Libya situation, fears worse, Stephanie Nebehay, Globalresearch.org 6/7 2011
- As military operations stall, US recognises Libyan rebels, James Cogan, Global Research 17/7 2011
- NATO’s Debacle in Libya, Alexander Cockburn, counterpunch.org. 15-17/7 2011CounterPunch Diary
- Lying About War: Deliberate Propaganda And Spin By The Pentgon, Project Censored<
- David Cameron’s gift of war and racism, to them and us, 6/4 johnpilger.com
- Worse than Yugoslavia and Iraq? The Press and Nato’s Attack on Libya, Alexander Cockburn and Patrick Cockburn
- America’s War for Global Domination, Michel Chossudovsky, Information Clearing House
- En vänster med skygglappar. Kildén & Åsman
- Samtliga inlägg på Motvallsbloggen om bombandet av Libyen