Så här i första majs 2007 sista minuter kunde det ju passa att skriva några rader om orsaken till att arbetarrörelsen demonstrerar 1:a maj, den där dagen som det nya borgerliga arbetarpartiet anser så passé och helst vill avskaffa.

Den 4:e maj 1886 demonstrerade tusentals lockuoutade arbetare i Chicago. De kämpade för 40-timmars arbetsvecka. På Haymarket Square kastade någon en granat (bomb) varvid polisen öppnade eld mot demonstranterna. Omkring 20 arbetare och sju poliser dödades. Sju aktivister dömdes till döden på lösa grunder. Fyra av dem hann man avrätta innan det stod klart att ett misstag hade begåtts. Samtliga, fortfarande levande, friades då, och de avrättade fick en postum upprättelse (måste ju ha känts skönt för dem), eftersom det visade sig att det var poliser som hade kastat granaten (bomben).

Vid den andra Internationalen i Paris 1889 beslutas så att 1:a maj skulle vara internationell arbetardag och att den skulle hållas till minne av de dödade vid Haymarkethändelsen.

Därför har människor demonstrerat 1:a maj sedan dess.

Den första tillåtna demonstrationen i Sverige hölls 1890. Kraven då var 8 timmars arbete, 8 timmars vila och 8 timmars sömn. Sedan kom arbetarrörelsen att kräva allmän och lika rösträtt. Det skulle dröja innan vi fick en sådan. Högern bekämpade kraven om allmän och lika rösträtt in i det sista. Socialdemokraterna och liberalerna stödde kampen.

Länk:
Håkan Widman om första maj, P1
Wikipedia om första maj

PS: Och varför klockan på bloggen går en timme före har jag ingen aning om. Jag skriver nämligen detta klockan 23.50.