(OBS: Ett tillägg 11/8 nederst i inlägget)
Annika Sundén, docent i nationalekonomi och ställföreträdande generaldirektör för Pensionsmyndigheten, förklarar i en intervju i Studio Ett på tisdagseftermiddagen varför man ska ”lugnt sitta kvar i båten” med sina premiepensionsfonder. Citat: ”Det är ju ett långsiktigt sparande, uppgångar och nedgångar på börsen jämnar ut sig över tiden. Om vi tar finanskrisen 2008 som exempel, så återhämtade sig ju börsen på två år, och 2010 gick den upp med 34 och en halv procent.”

Detta påstående är gravt vilseledande. 34,5 %  på ett år låter bra, men det räckte ändå inte för att börsen skulle återhämta sig. I alla fall inte till den nivå den hade 2007, före finanskrisen. Och hur har det gått med återhämtningen efter tidigare nedgångar? 2007 hade börsen inte hunnit återhämta sig till den nivå den hade före IT-kraschen 2000. Nu har det alltså gått elva år sedan börskraschen 2000 utan att placerare i aktiefonder fått se börsen ”återhämta sig”. Hur långsiktigt ska sparandet egentligen vara för att ned- och uppgångar ska jämna ut sig?

/Dan Gmark

 Studio Ett, 16-timmen

Och här är ett diagram över Stockholmsbörsens utveckling från januari 2007 till augusti 2011:
Stockholmsbörsen

Var och en kan själv gå in på Nasdaq/OMX och konstruera diagram för valfri tidsperiod. Följ bara denna länk.

Tillägg:10/8 kl 11.30
Vi har tidigare skrivit om pensionssystemet här på Motvallsbloggen. För den som verkligen vill försöka förstå hur ”det nya pensionssystemet” fungerar rekommenderar vi vår postning den 24 augusti 2010 (lång text):
Vem har tagit våra pensioner?
Texter om premiepensionen (kortare):
Avancerad aktiespekulation med pensionspengar
– Avancerad aktiespekulation. Information till de två miljoner som inte är medvetna om att de deltar
– Brev från pensionsmyndigheten – regeringen djävlas med oss

Tillägg 11/8 2011, kl 21.25
Jan Hagberg har kommit med en kommentar som är så bra att vi tycker att den bör lyftas fram. Därför kopierar vi in den här och hoppas att Jan inte har  något emot det:

Jan Hagberg 
Som alltid viktiga frågor som tas upp på den här bloggen. Intressant är också att cirkulärkommentatorerna anser det nödvändigt att här få ett ord med i laget. Ett påstående i den genren är att det nya svenska pensionssystemet skulle vara robust, ett uttalande i Bo Könberg-klassen. Det var han som påstod att det nya offentliga pensionssystemet, för vars konstruktion han är delansvarig, i stort skulle klara sig utan politisk inblandning fram till nästa istid. Detta har ju mer än vederlagts nästan direkt då systemet kom att politiskt manipuleras redan inför valet 2010, för att de verkliga nivåsänkningarna inte skulle få fullt genomslag förrän valet var överstökat. Så mycket för den robustheten.

De kommunala avtalspensionernas konstruktion är en helt annan diskussion men det kan noteras att inlägg nr 2 indirekt antyder att fondering skulle vara ett bättre sätt att trygga pensioner. Det är generellt sett en grav missuppfattning, fysiskt omöjligt att ge ett innehåll. Den som går till årsredovisningen för inkomstpensionssystemet ska finna att pensionsåtagandet i redovisningstermer är större än den svenska nationalförmögenheten. Fullfondering i någon mening skulle mer än utesluta allt annat ägande i landet än det från pensionsfonder!

Det är inte så att pensionspengar tar slut. Det hela är en fråga om vilja till omfördelning, antingen via avgifter eller via avkastning.

Makroekonomiskt är pensioner inget som kan sparas. Pensioner är realekonomiskt konsumtion av varor och tjänster, här och nu. Alltså är det viktigt att det finns en produktion just när pensionen ska tas ut. Ändå diskuteras pensionen i stort sett endast som en finansiell institution.

Ekvationen för bruttonationalprodukten är:
BNP = Konsumtion + Investeringar + (export – import)

Att skapa möjligheter för en god pension är alltså detsamma som ställa krav på en hög produktion, dvs i praktiken ekvivalent med krav om hög sysselsättning. Resten är en fördelningsfråga. Enda gången detta faktum erkänns politiskt, är när det talas om höjd pensionsålder – som följd av ökad livslängd.

Men västvärlden är nu i stället koncentrerad på nedskärningar och minskad sysselsättning, inte minst utifrån som det sägs krav från de finansiella marknaderna (och däribland pensionsfonder!). Detta leder till en motsägelse som förbigås med största möjliga tystnad!

Det gamla ATP-systemet var realekonomiskt mycket väl genomtänkt (precis som det federala ålderspensionssystemet Social Security i USA). Vad som hade räckt för att utveckla systemet var ett antal som det brukar kallas parameterförändringar, samt en helt annan strävan efter full sysselsättning! Nu fick vi i stället ett nyliberalt systemskifte efter den senaste modeflugan på det ekonomiska området – styrt av slagord som fondering, valfrihet och incitament.

Incitamentet skulle leda till att fler för att få en bättre pension skulle arbeta längre fram i åldrarna. Så var det tänkt. Men om ingen tar politiskt ansvar för en fungerande arbetsmarknad längre, används valfriheten till att ta ut pensionen så tidigt som möjligt i stället! Så gick det med den ekonomiska idealmodellen!

Den ökade fonderingen (i såväl offentliga pensioner som avtalspensioner) är bara pengar in i det internationella finansiella svarta hålet. Gamla AP-fonderna användes för infrastrukturella investeringar i landet (och det skulle behövas i dag också, i transportapparaten, i renoveringar av miljonprogrammet, i andra offentliga investeringar osv),

De nya AP-fonderna kastas i stället bort i den internationella spekulationsekonomin, precis som PPM-sparandet. Det som överhuvudtaget hänt är att fler fått chansen att skära emellan och sålunda har driftskostnaderna för det nya pensionssystemet fyrdubblats jämfört med det gamla ATP-systemet – med följd också att pensionerna försämras!

Det ökade pensionssparandet i landet sedan alla systemskiften genomförts i offentliga pensioner och i avtalspensioner är en av förklaringarna bakom det ihållande stora bytesbalansöverskottet, alltså rena merkantilismen. Att svenskarna skulle tillåtas leva som rentierer i det internationella varu- och tjänsteutbytet, är det väl bara dårar som tror på!