Det förra inlägget, som var tänkt som ett kort mycket ironiskt inlägg, växte ut till något som nog var ganska svårt att följa, så här vill jag göra ett förhoppningsvis klarare och något förenklat sammandrag av det.

Jag läste alltså i artikeln ”Libya regime calls for ceasefire”, på The Sydney Morning Herald, två intressanta saker, dels att Ghadafi föreslog eld upphör, dels att rebellerna varnade för att det skulle bli ett blodbad när de intog Tripoli inom kort. Så skrev jag mitt korta ironiska inlägg.

Dagen därpå var artikeln ifråga borttagen och länken ledde istället till en artikel med rubriken Tripoli rocked by explosions, på samma site. Man hade uppenberligen omdirigerat från den sida jag länkade till till den här sidan istället. Det var klart eftersom man kom till denna nya artikel genom att klicka på samma URL som ledde till den första artikeln trots att den nya artikeln har en annan URL.

Någon timme senare hade man bytt även den andra artikeln och nu omdirigerade man istället till en artikel med rubriken Besieged Gaddafi seeking refuge. I denna artikel läste man att Ghadafi försöker lämna Libyen, överge folket i Tripoli alltså, vilket verkar vara en ren PSYOPS-artikel ämnad att förvirra Tripoliborna. I den här artikeln menar Jalil att ”han fruktar att det blir ett blodbad i Tripolis”, beroende på att Ghadafi inte ger sig och avgår. Det ligger alltså ett underförstått hot även här, men uttryckt på ett lite mer försåtligt sätt och med skulden för ett eventuellt blodbad överlagd på Ghadafi.

Under tiden försvann också min blogg från Google när man googlade på den första artikelrubriken. Den fanns där på morgonen dock, med infon (felaktig) att jag skrivit detta inlägg för två dagar sen. När jag fortsatte att skriva på inlägget kom bloggen åter upp på Google, nu med ”för två timmar sen”. Bara någon halvtimme senare var den borta igen.

Dessutom finns artikeln inte cachad, så man får inte fram den den vägen heller via Google.

Vi googlade vidare på den försvunna artikelrubriken och finner den bl.a. på Silobreaker med samma ingress som den hade när den fanns på The Sydney Morning Herald och med länk till originalet för mer om ämnet. Men där fanns ju förstås The Sydney Morning Heralds artikel, Besieged Gaddafi seeking refuge, som den ju hade ersatts med.

Tydligt och klart att artikeln inte var önskvärd – från något håll (?) och censurerardes alltså, och inte bara av tidningen The Sydney Morning Herald alltså, utan även av Google.

Varför var artikeln obekväm? Om det kan jag bara spekulera och i synnerhet som jag inte har artikelns ursprungstext och bara kommer ihåg vissa delar av den, även om den inte var så väldigt lång.

Jag kan tänka mig två skäl. Dels ville man kanske inte att det skulle komma ut att Ghadafi hade erbjudit eld upphör. Det kan ju se illa ut att man nonchalerar detta och bara struntar i att förhandla utan föredrar att fortsätta bomba Tirpoliborna, i synnerhet som man varnar för ett blodbad i Tripoli och i synnerhet som Nato officiellt bedriver det här kriget för att ”skydda civila”. Dels att rebellerna ”varnar för”, som också kan uppfattas som ”hotar med”, detta blodbad, som ju inte ställer dem i någon god dager, vilket var precis vad jag ironiserade över.

Det är också helt klart att YouTube tar bort alla videofilmer som visar rebellernas våld mot människor, i synnerhet mot svarta människor, som jag erfarit tidigare och som även andra skriver om på nätet nu. Så den av många fruktade censuren av nätet i Väst har redan börjat. Var det någon som kritiserade Kina?

/Kerstin