DN:s perspektiv – riktigt – underligt eller vinklat?
Läser i DN att:
Men vi vet att de högerextrema försöker göra nationaldagen till sin dag, då ”svenskheten” ska firas, och att de vänsterextrema är beredda att vandalisera och fysiskt misshandla vem som helst för att stoppa motståndarna. De båda sidorna förenas av sitt hat mot ”de andra” och de förhärligar våldet.
Så kan man ju också beskriva saken, och liksom trots allt få det till att extremhöger och extremvänster är samma sak, fast vänstern är värst.
Jag är nu inte bekant med någon inom någotdera lägren så jag undrar om det verkligen är så att ”de vänsterextrema” är beredda att vandalisera och fysiskt misshandla vem som helst för att stoppa motståndarna”? Säger de detta någonstans? Är de beredda att misshandla helt oskyldiga människor exempelvis? Planerar de misshandel och vandalism mot vad och vem som helst? Eller är det bara dags för en ny version av Göran Palms bok om indoktrineringen i Sverige?
Länk:
”I morgon kan Stockholm förvandlas till ett slagfält”, DN
05/06 15:08 at 15:08
Götblads perspektiv är helt klart märkligt och politiskt ganska svårsmält. Det hon egentligen säger är att polisen i stockholm kommer ta i med hårdhandskarna för att se till att nazisterna får demonstrera ostörda, och att det är medborgare som försöker hindra det som är det riktiga hotet mot demokratin. Inte högerextremismen. Vi ska sluta störa nassarna för att inte ge en dålig bild av nationaldagen. Oj.
05/06 15:23 at 15:23
det är inte DNs perspektiv utan länspolismästarens, Carin Götblad. personligen anser jag inte extremvänstern vara det minsta mer tolerant än extremhögern.
05/06 16:10 at 16:10
Det är inte dn’s ord, det är Carin Götblads.
Eftersom extremvänstern är i majoritet och i den här frågan på den allmänt accepterade sidan är det inte otroligt att det är de som har lättast för att söka upp och attackera.
Extremhögern behöver bara provocera för att få det önskade bråket igång och dessutom framstå som martyrer för sin sak.
Sandlådenivå på båda lägren, men tyvärr fungerar det i stort precis som Carin beskriver det.
Extremvänstern skulle ha mer på att vinna att stå brevid högerns demonstration och bara helt enkelt bua åt dem.
05/06 17:17 at 17:17
Innan man tar vänsteraktivisterna AFA & Co i försvar bör man ha klart för sig vilka dom är och vad dom står för. Tex har AFA tidigare försökt spränga ett McDonalds i kampen mot kapitalismen. Att de verkliga offren i detta fall skulle bestå av lemlästade civilpersoner verkade inte bekomma AFA. (Se Insider TV3 om våldet hos vänstern, finns på tv3.se).
Vilka ursäkter dessa vänsteraktivister än har för att våldsföra sig på människor kan man nog lugnt konstatera att dessa är ett minst lika stort hot mot demokraton och säkerheten som nazisterna. AFA bör ses med samma ögon som Baader-Meinhof. Dessa terrorbrott dyrkas för övrigt av AFA-anhängare.
05/06 17:46 at 17:46
Extremvänstern har visat i handling flera gånger om att de inte drar sig för att misshandla och förstöra egendom för helt oskyldiga personer som bara råkar vara i vägen när det skall till att ”demonstreras”.
Se Göteborgskravallerna 2001 för ett exempel. Liknande har också inträffat i Stockholm, fast lyckligtvis i mindre skala.
05/06 18:32 at 18:32
RE: john
Nej det är faktiskt inte alls det hon säger.
Oavsett var man står på den politiska skalan bör man tänka att FIENDENS FIENDE ÄR INTE NÖDVÄNDIGTVIS DIN VÄN. Detta tror jag många skulle behöva ta i beaktning.
Att man tycker illa om nazister behöver INTE betyda att man gillar AFA bara för att nazisterna råkar vara en av många i deras skottfält.
05/06 18:39 at 18:39
Ja, som sagt, jag känner ingen i denna ”extremvänster” och på min tid var vänstern i Sverige definitivt inte våldsam.
Men sedan undrar jag förstås om ens dagens vänsterungdomar, de som åsyftas här, är våldsammare än extremhögern. Har bestämt för mig att hatbrotten från de senares sida är ganska många. Man har mördat homosexuella, man har sprängt bilen för en journalist och skadat honom allvarligt och ser vi tillbaka till slutet av 80-talet och början av 90-talet så begick extremhögern det ena brottet efter det andra mot invandrare. Skinnskallar drog omkring på gatorna och skrämde folk, och först sedan deras hatobjekt, invandrarungdomar och vänstern svarade med samma mynt, slutade de här gängen att bete sig som svin mot folk de ogillade. Detta hör också till historien faktiskt.
Vad gäller de s.k. ”Göteborgskravallerna”, så¨går uppgifterna starkt isär om vad som faktiskt hände och varför. Där var jag inte själv med, men känner ett antal personer som var med och som berättar hela andra historier om vad som hände än dem man gärna ville berätta i massmedia medan det pågick.
Det råder ingen tvekan om att många senare dömdes för sådant de var oskyldiga till. Det råder heller ingen tvekan om att polisen gjorde vad den kunde för att provocera de protesterande att ta till våld, exempelvis då man ringade in ett antal på Järntorget, där man aldrig lyckades få de omringade att ta till våld. Man gick in i en skola och bar sig åt som svin mot helt oskyldiga ungdomar etc. etc. Så enligt min uppfattning beter sig polisen ofta vidrigt i de här situationerna och tar klart ställning för extemhögern.
05/06 21:27 at 21:27
Götblads artikel är också märklig om man ser till vad som hände förra året.
Polisen ringade in hela AFAs demonstration och grep samtliga långt innan nazisterna marscherade.
Däremot stod hundratals åskådare längs nazisternas färdväg och skrek glåpord åt dem. Jag antar att de var denna sistsnämnda grupp medborgare som oroade polisen mest.
Götblads artikel är ett budskap till vanliga medborgare att hålla sig borta, annars riskerar man stryk.
Och som sådan är den mycket anmärkningsvärd.
06/06 02:16 at 02:16
Tomas Magnusson:
Just, precis vad man skulle kunna gissa.
Jag glömde förresten att i min förra kommentar tala om att då extremhögern började med sin terror mot invandrare och homosexuella i slutet av 80-talet, så beskrev tidningarna detta som ”pojkstreck”, tro det eller inte. Jag kände mig färdig att krevera över detta nonchalanta sätt att beskriva brott som var ohyggliga. Egentligen var det först med lasermannen som massmedia slutade ursäkta skinnskallarnas våldsbrott som ”pojkestreck”. Men då hade redan invandrar- och vänsterungdomar skrämt skinnskallarna så pass att de inte längre vågade gå omkring och misshandla invandrare på samma sätt längre.
I massmedia kallades de som protesterade mot exremhögerungdomarna den gången för ”antirasisterna”, och de beskrevs som färfärliga, odemokratiska och mycket våldsbenägna, något som förbryllade mig länge tills jag kom på att ”antirasisterna” ansågs vara vänsterungdomar, vilket man alltså kallar dem idag.
Den dåvarande borgerliga regeringen vägrade envetet att ta avstånd från skinnskallevåldet, ända tills något gäng satte igång att välta judiska gravstenar på en kyrkogård i Stockholm. Då först, behagade Bildt ta klart avstånd och förklara att så gör man inte. Men misshandeln och mördandet av invandrare brydde han sig dessförinnan inte så mycket om.
06/06 07:28 at 07:28
Vad tjattrar ni om? Om vårt land ar ett demokratiskt samhalle så kravs polisbeskydd av alla som behover detta. Vare sig det ar vansterextrema på Pride eller hogerextrema på Nationaldagen. Vax upp och se forbi dina ovanners åsikter, glads åt att vi har ett land dar allas åsikter ar varda att horas och att i vårt folkstyre så ar vi stolta over det, oavsett om vi skams over åsikterna som framfors…
07/06 00:39 at 00:39
Jag var närvarande vid spektaklet, och inte blev det några kravaller precis. När nazimarschen avgick inträffade ett mindre intermezzo då några nazister förlorade tålamodet och gav sig på en motdemonstrant med sina fanor, och några antinazister kastade tyvärr golfbollar samt något som smällde rejält, men i övrigt var det högljutt buande och visslande som gällde, och maskerat AFA-folk var i klar minoritet.
Detta var vad jag personligen såg alltså, tydligen ska något litet våldsamt ha inträffat på annat håll också. En hyfsad klunga motdemonstranter säckades in och bussades iväg, förmodligen som ren försiktighetsåtgärd då de ej gjort något fel alls. Var själv på vippen att hamna i den gruppen. Då nazisterna brutit upp och tågade hemåt, följde jag dem på avstånd med cykeln för att se om något skulle hända, men motdemonstranterna lyste nu med sin frånvaro.
07/06 02:18 at 02:18
Robert K Huselius:
Tack för rapporten. Hade polisen redan fraktat bort alla ”vänsterungdomar” kanske, eller blev det inga allvarliga kravaller trots att så inte hade skett?
07/06 10:18 at 10:18
”Ja, som sagt, jag känner ingen i denna “extremvänster” och på min tid var vänstern i Sverige definitivt inte våldsam.”
Inte jag heller, jag både tillhör ungdomsgenerationen, är så egalitär som man kan vara och har engagerat mig politiskt både här och där. Men jag har ingen aning om vilka anarkisterna är. Dessa autonoma syns aldrig till i några vanliga organiserade vänstersammanhang.
Dessutom är det ytterst tveksamt att beskriva AFA med anhang som ”vänster”. AFA är stenhårda anarkister. Anarkister tror inte på en rad av de värden som är centrala för oss andra till vänster; t ex solidaritet och icke-våld.
I själva verket har anarkisterna mer gemensamt med liberaler: både anarkister och liberaler sätter alltid ”individen” först. Både anarkister och liberaler betecknar sig som ”frihetliga”. Båda hatar konstruktionen ”staten” mer än allt annat.
Anarkisterna är totala individualister. De skiter totalt i att deras egna handlingar förstör för de 90 % i majoriteten av vanliga, fredliga demonstranter. Av ren ideologisk princip är det alltid anarkisternas egen vilja som går före.
Ingen solidaritet, således.
Men den allra största skillnaden mellan vänstern och anarkisterna (och nyliberalerna) befinner sig i inställningen till demokrati. Anarkister inte bara misstror utan rakt av _hatar_ den representativa demokratin.
För såväl anarkister som nyliberaler är det ok att en enskild stoppar demokratiska beslut trots att samma beslut är gynnsamt för alla andra.
Anarkisterna kallar detta för ”konsensus” liberalerna för ”individens rättigheter”. Johan Norberg var ju anarkist innan han blev nyliberal. Den högerextrema Frihetsfronten, med svartklubbar, os-bombare och allt, var till en början mer anarkistisk för att senare bli mer och mer nyliberal. Samma sak med internetsajten Flashback – från början var den anarkistisk, idag är det en blandning av nyliberalism och främslingsfientlighet.
Det är först med våra dagars nyliberalism och föraktande av representativ demokrati och solidaritet som anarkismen har fått fäste.
07/06 14:17 at 14:17
Chris:
En mycket intressant kommentar och klargörande – för min del i alla fall.
Då undrar jag vad dessa anarkister, som du talar om, avser att åstadkomma? Bara allmän oro, allmän oordning, eller vill de provocera fram mer kontroll av människor och mindre skydd för individernas personliga integritet eller vad inbillar de sig att de åstadkommer med sitt agerande?
Går vi tillbaka till den våldsamma vänster vi såg nere i Tyskland på 70-talet, Baader-Meinhof etc. så var de ju uttalat vänster. De ansåg inte att de skulle angripa eller skada vanligt folk, bara den regerande överklassen. Dessutom var de övertygade om att de, genom sina terrordåd, skulle kunna avslöja statens repressiva karaktär, och när staten väl hade visat sitt verkliga och förrtryckande ansikte så skulle människor inse vad kapitalismen var, och sälla sig till revolutionärerna, varvid en verklig kommunistisk revolution skulle bryta ut.
Detta var förstås omåttligt idioitiskt för deras agerande fick precis rakt motsatt effekt på folk i allmänhet. Däremot framkallade det en del mindre demokratiska beslut från statens sida, som Berufsverbot, och det innebar att tysk polis avlyssnade alltfler på vänsterkanten samt i att vänsteraktivister fick hårdare straff – vilket folk i allmänhet bara ansåg vara bra, alltihop av det. Det fick alltså till effekt att vänstern fick mindre stöd bland vanligt folk.
Det är detta som gör att jag varit synnerligen skeptisk till de bråk vi sett, exempelvis de där svartklädda marodörerna som gick bärsärkagång på Avenyen.
Jag kunde inte låta bli att undra: Var det verkligen vänsterfolk? Eller var det rena provokatörer, våld iscensatt av polisen/högern för att smutskasta vänstern (vilket också förekom på 70-talet, extremhögerns terror skylldes på vänstern) och för att kunna framställa vänstern som förfärlig.
I varje fall på några av de TV-inslag, från förstörandet av Avenyen, som jag såg, verkade det som om det stod sådär en 40-50 fullt kravallutrustade poliser på rad uppe vid Poseidon och bara tittade på, medan ett inte alltför stort antal personer rusade utför Avenyen och krossade fönster etc. Om dessa bilder var korrekta, vilket jag inte kan svära på men som de verkade vara, så undrar man varför polisen stod passiv och åsåg förstörelsen. En gissning, som ligger nära till hands, var att förstörelsen i själva verket var organiserad av polisen, i medveten akt och mening att smutskasta all vänster.
Vi vet idag hur amerikansk polis och presidentens beskydd går till, hur man lockar ”de våldsamma” till någon plats långt ifrån ”skyddsobjektet”, och nu råkade just denna president vara i Göteborg, och hans säkertstjänst hade uppenbarligen bestämt hur polisens arbete skulle läggas upp. Det här var första gången vi såg något liknande i Sverige.
Mina funderingar kan förstås vara helt felaktiga, men jag kan inte låta bli att undra över det här, hur mönstret upprepar sig överallt i Västvärlden idag. Det blir bråk LÅNGT BORTA FRÅN DET SOM DET PROTESTERAS MOT, från ”skyddsobjektet” alltså, det blir massor med stora feta tidningsrubriker om den hemska vänstern, polisen griper en massa folk – och effekten är lika given idag som på 70-talet – folk blir urförbannade på ”vänstern”. Bättre antikommunistisk propaganda finns inte.
07/06 14:22 at 14:22
Om nazisternas marsch av gudmundson :
”Kallar ni det där marsch”
http://gudmundson.blogspot.com/
07/06 15:20 at 15:20
Samma tema igen:
Jag har inte mer än skrivit min senaste kommentar ovan (nr 14) förrän jag börjar läsa följande i DN:
Nå, misstanken är inte belagd, men det är tydligen inte bara jag som dabbats av misstanken om att det är något skumt med de här kravallerna, och med de svartmaskerade stenkastarna. Det blir spännande att se vad som händer, om misstanken besannas, eller om den visar sig vara falsk (fast jag undrar om vi får veta något om den är sann?).
Har det förresten inte glunkats om att provokationer borde vara tillåtna även för svensk polis? Kanske för att, i vanlig ordning, ge legitimitet åt sådant som ända sker hela tiden. Eller har det redan beslutats fast jag missat den saken?
07/06 20:01 at 20:01
Tomas:
Vad menar du när du säger ”Vare sig det ar vansterextrema på Pride eller hogerextrema på Nationaldagen”?
Menar du att alla som sympatiserar med/är homo- bi eller transsexuella skulle vara vänsterextrema??
07/06 21:35 at 21:35
Kerstin
Det du skriver om Berufsverbot i 14 blir lite otydligt.
Även om Berufsverbot har funnits tidigare så menar du säkerligen beslutet från 1972 som triggades av det faktum att både Ulrike Meinhof (lärarinna) och Andreas Baader (inom polisen) var Beamte. Lagen innebar att man inte fick vara med i organsiationer (eller ha åsikter) som ansågs vara fientligt mot författningskyddet.
Det är svårt att översätta ordet Beamte till svenska, lexikonet säger ämbetsman. För mig är det en offentlig anställd som har mycket säkra anställningskydd, kan till exempel inte sägas upp (jo i mycket speciella fall, men inte pga arbetsbrist och liknande)
Det blev inte så att polisen kollade vänstersympatisörer specifikt utan man kollade de flesta som jobbade offentligt och också de som sökte dessa tjänster. Över en miljon människor kollades upp, över 1000 blev nekade jobbet som sökte och drygt 100 blev avskedade.
Willy Brandt och hans regering var de som drev igenom detta, och han har senare erkänt att detta var fel. För mig är det ett exemple på hur myndigheterna överreagerar på nya situationer som är eller uppfattas som hotande. Exakt på samma vis överreagerar idag USA och andra i jakten på terrorister. Ny situation som inte står i en regelbok hur den skall hanteras.
08/06 20:11 at 20:11
Kerstin: Antar att de mest aktiva var bortbussade, plus att det ej var lätt att veta åt vilket håll nazisterna skulle avvika efter sin manifestation. Men det var allt en sällsam syn att se dem paradera gatan fram, med uniformer och fanor, utan synbar reaktion från allmänheten. Fast som sagt var allmänheten aktiv så det räckte under ditmarschen. Folk av alla de slag buade och skrek i protest. Varför DN väljer att skildra det som att motdemonstranterna ”gjorde allt för att provocera fram våld” kan jag faktiskt inte begripa, men det irriterar mig ordentligt. Själv är jag lika våldsbenägen som en buddist.
09/06 03:16 at 03:16
Robert K Huselius:
Ytterst märkligt, både DN.s beskrivning, och om du menar att de demonstrerade i uniform? För det första hade jag för mig att det inte är tillåtet att bära politiska uniformer, för det andra tyckte jag att jag läste någonstans att om de hade det skulle polisen ingripa mot dem.
09/06 12:21 at 12:21
Kerstin: Politisk uniform var det kanske inte, då den ej var politiskt präglad på något vis, men uniform i den bemärkelsen att alla i en viss grupp (Svenska motståndsrörelsen tror jag) var likadant klädda. Vit skjorta och något slags arméartade svarta byxor. Dessvärre råkade jag själv vara klädd nästan likadant denna dag, så jag fick hålla mig på avstånd av flera anledningar.
09/06 17:40 at 17:40
Enligt PromeMorian (blogg) bar de ”uniformsliknande” kläder, inte regelrätta uniformer. Patetiska verkar de ha varit i alla fall.
10/06 02:37 at 02:37
Det går alltså inte att säga var gränsen mellan uniform och likadan klädsel går.
Men ordet ”uniform” betyder väl annars just ”likadana/likformade”. Det måste väl inte vara kavaj med axelklaffar och skärmmössa med gevär på för uniformitet alltså.
10/06 04:25 at 04:25
Säkert läderstövlar också.