En annan beskrivning av vad som händer i Libyen än våra medias
Libya War – Suppressed Voices of Truth 10 (29/9 2011)
En utmärkt sammanfattning av alla lögner om Libyen och Ghadafi, som media serverat oss de senaste sju månaderna skriver OldWolf. ”Lögn på lögn på lögn….” på bloggen Vinden viskar mitt namn. Läsning rekommenderas starkt.
/Kerstin
Tillägg 5/10 2011 kl. 16.30:
Upptäcker att en bloggpost har fallit bort. Antagligen har jag råkat radera den själv. Alltså för jag in den som ett tillägg här istället:
Ideologier/propaganda
04/10 01:29
Om Ghadafis spionage på den egna befolkningen
När man ser den här filmen blir man faktskt full i skratt, ett elakt skratt. Här står en engelsk journalist och berättar om den hemska Ghadafis kontroll av den libyska befolkningen. Det är till att döma utifrån dubbla måttstockar:
För det första, var det inte utrustning för sådant spionage som den svenska regeringen försökte, eller kanske tom lyckades, sälja till Ghadafi för inte så länge sen?
För det andra, hur är det med FRA-lag och Reinfeldts spionage på svenska folket? Eller med Camerons kontroll av engelsmännen, som torde vara bland de mest övervakade människorna i Europa, av sin egen regim, för att inte tala om amerikanerna efter 9/11 i och med Patriot Act.
Så tänk, Ghadafi var modern och lärde sig av Väst, samt ville använda samma moderna teknik för kontroll av befolkningen som EU och USA använder för att spionera på sina befolkningar. Han var nämligen lika rädd för Al Qaida som Västvärldens politiker påstår sig vara, ja förmodligen räddare och verkligt rädd, och inte utan grund visar det sig ju nu.
Belhadj m.fl. som är Al Qaida-krigare, är annat det än de där stackarna som svenska polisen sparkar in dörrarna till på morgonkulan och utsätter för en chockerande behandling – för att en man i familjen sagt i telefonen att han haft en blixtrande huvudvärk, eller något liknande, som tolkades som kod för ett attentat. Men Belhadj är Nato-makterna tydligen inte rädda för- så klart. Han har ju lovat att han inte är Al Qaida-försvuren längre. Å andra sidan hade han för bara något år sedan lovat att inte bära vapen mot Ghadafiregimen i Libyen, i utbyte mot frigivning från fängelset. Så vad kan hans löften vara värda tro?
/Kerstin
Länkar:
- Handelsminister Björling besöker Libyen och Tunisien, Regeringskansliet, 28/9 2010
- Svensk övervakningsteknik i Libyen, DN 3/2 2010
- Misstag och kritik – Säpos tuffa höst, AB 13/12 2010
- ”Sprängande huvudvärk” utlöste terroristlarmet, GT 4/11 2010
- Responses to Abdelhakim Belhadj The Mask Behind The Many Men, Christof Lehmann, NSNBC 25/9 2011
03/10 12:56 at 12:56
Från Boa och med något inflammerade debattsår. Den här bloggen har skiljt sig i sak från Kilden&Åsman (KILÅS), beträffande Libyen. Själv har jag varit böjd åt slutsatser som pekar åt samma som håll som slutsatserna på den här bloggen. Utan att veta om Kerstins förhållningssätt är detsamma eller likartat mitt eget, vände jag mig till sist (under slutstriden om Tripoli) till Kerstin. Inte jag, inte heller hon, kunde veta om våra respektive synsätt konvergerade och/eller öppnade för fortsatt levande debatt. Vad jag kan säga nu, är att det gjorde det: öppnade och släppte fram.
KILÅS omger sig med ett sken av att vara faktiskt invigda i sak, t o m bortom gränsen att behöva redovisa sina fakta/data/källor. De bara vet, liksom, och vad ska läsaren tro? Detta är en mycket farlig och vilseledande metod. Kerstin, eller jag eller någon annan, skulle också kunna ta stöd i felaktiga faktauppgifter men vore det så, hade felaktigheterna varit redovisade i blogginlägg eller kommentarer.
KILÅS använder en annan meiod: dels tätar de till versioner så att dessa motvararar deras förutfattade mening, dels avvisar de andras motversioner med hänvising till oredovisade källor, dels trummar de för att deras faktaaxplock är de releventa och utslagsgivande. Kort sagt, de använder sig av metoden för kommunistbyrakratisk förfalskarskola vad gäller fakta.
Det blir både komiskt och tragiskt, på en och samma gång, att höra KILÅS-bloggen utbasunera: “Motsättningar, upprördhet och öppet redovisade politiska skillnader är blodomloppet i en levande arbetarrörelse”(Kilén måndag) – när man av egen erfarenhet vet och dokumenterat att de utestängt och undertryckt argument i sak, som t ex, jag själv försökt publicera som kommentar på deras blogg. Vad biter då t ex Martin Fahlgrens (föreståndare för Marxistarkiv) kritik av småpåvar i samma vänsterled?
Överlöperiet kan vänslas med de godtrogna, men inte inte med principen- och sakargument.
/boa
03/10 17:16 at 17:16
Bo Almunger:
Som jag skrev i mejl till dig, jag är inte förtjust i att diskutera andras bloggar på den här bloggen eftersom jag tycker att man i princip ska kritisera åsikter som förs fram på en blogg på just den blogg som kritiken handlar om. Men, eftersom du tydligen inte fått in dina kritiska kommentarer där, så gör jag ett undantag här.
03/10 23:07 at 23:07
Tack för länken till min blogg om alla lögner.
Vad gäller boas frustration förstår jag honom. Vi andra kan nog dra lärdom av hur man inte skall bemöta meningsmotståndare i våra kommentatorsfält.
03/10 23:42 at 23:42
oldwolf:
ingen orsak. Det är ett mycket bra inlägg :-).
Och jag tror du har helt rätt i att man nog måste lära sig att inte bli förbannad på folk med avvikande åsikter, eller vara alltför spydig mot dem. Jag tror jag lärt mig en del sedan jag började blogga, då jag ibland var alltför spetsig mot somliga i kommentarfältet. Tror jag bättrat mig här, åtminstone något.