Nu lovsjungs Natobombningen av Libyen i alla tonarter i Västmedia. Ghadafi är död, uppgiften avslutad och äntligen kan det bli fred i Libyen, säger man. En lyckad insats, tycker makthavarna i Väst. Vi har hört den förut.

Jag tror alltså inte för ett ögonblick att det blir fred i Libyen även om man lyckades med det uppdrag FN gav Nato, att döda Ghadafi, för det var väl det som stod i FN-resolutionen 1973: Gör allt för att döda Ghadafi och för att lägga beslag på Libyens naturresurser – eller? Det var i alla fall så US/Nato uppfattade resolutionen.

Så här spår jag att det kommer att bli:
Först kommer de västerländska gamarna att försöka roffa åt sig vad de kan av oljetillgångarna samtidigt som NTC-rådet begär att nu få ut de frusna tillgångarna.

Vidare kommer inbördeskriget att fortsätta, om än på en annan nivå, se ut på samma sätt i Libyen som i Irak, som fortfarande är ett land i kaos, snart nio år efter ”befrielsen” och där de överlevande och kvarboende människornas liv förvandlats till rena helveten sedan USA m.fl. invaderade.

Dels kommer klanerna att strida med varandra om makten i Libyen, dels kommer med stor sannolikhet de islamiska jihadisterna, Belhadj ex., som är militär överbefälhavare över rebellstyrkorna i Tripoli, att försöka ta makten för att förvandla Libyen till en hårt styrd islamistisk stat, av samma typ som man har i Saudiarabien, med den ofrihet som en sådan innebär, inte minst för kvinnorna.

Dels kommer många libyer på båda sidorna, jihadisterna å ena sidan och de gröna å den andra, att bekämpa utländska företag och utländska försök att kontrollera landet. Det sannolika är, att hur det än går i dessa strider så kommer situationen för libyerna att fortsätta att vara förfärlig och i de områden som kommer att domineras av Belhadj och hans islamistiska anhang, kommer friheten att bli mycket mindre för människorna än den var under Ghadafi.

Det skulle dessutom förvåna mig mycket om Jalil och Jibril finns kvar i landet om något år. De kommer att utsättas för fler mordförsök och endera försöka gå under jorden eller fly utomlands, även om man kan tänka sig att man bygger dem en skyddande ”grön zon” av samma slag som USA byggt i Bagdad.

Så den lyckade insatsen i Libyen kommer troligen inte att föra något gott med sig. Den har hittills förorsakat ofantligt mänskligt lidande, mellan 30-100.000 döda, många fler skadade och en hel del torterade och misshandlade människor, varav de flesta varit civila. Landets infrastruktur har bombats sönder och samman. Den kommer inte att byggas upp i första taget om någonsin, liksom inte heller förstörda bostäder.

Nå framtiden får utvisa vilka som haft rätt, de som under den här tiden föreställt sig att bara rebellerna vinner kriget i Libyen så kommer folket att kunna leva i lycklig frihet och att kunna bilda fria fackföreningar, eller vi som gissat  på ungefär det scenario som jag målar upp ovan.

Jag kan under alla omständigheter bara fortsätta att skämmas över att Sverige har varit en del av detta mördande och denna förstörelse, för man hade troligen inte alls behövt mörda mängder av människor på det här sättet om man velat undvika det och försökt förhandla fram en annan utveckling i Libyen istället.

Så nu, när Nato anser att man lyckats så bra i Libyen, väntar vi bara på att bombanfallet mot Iran inleds, för att mörda Irans ledare. Det är ju väl förberett i propagandan redan, sedan ganska många år. De enda som skulle kunna stoppa detta nu är att Ryssland och Kina agerar. Att dessa länder säger ifrån en gång till, men det är inte en ofarlig situation – för någon.

/Kerstin