Det här inlägget skulle ha lagts in i fredags, men så försvann bloggen. Så det kommer här istället, lite sent med tanke på aktualiteten.

Konstaterar att nu har vi ännu en version av hur det gick till när Ghadafi mördades. Tror det är den sjätte eller sjunde versionen jag tar del av så man undrar ju hur han faktiskt dog. Nå, det må vara hur det vill med den saken. Det spelar ingen roll nu. Vi kan bara konstatera att USA:s ledarskikt, och stora delar av amerikanerna såväl som befolkningarna i Europa, älskar detta mördande och gärna firar det stort att våra politiska ledare ägnar sig åt utomrättsligt mördande i stor skala.

Men sen slår det mig:

Här har varje känd diktator eller terrorist, som mördats av USA, eller av en missnöjd befolkning, visats upp för hela världen. Che Guevaras lik, på sin tid, visades upp för media och foton av den döde Che fanns i varenda större tidning världen över, även i mindre sådana, på det att ingen månde tvivla på att han verkligen var död.(1)

Mordet på Cauchescus (1989) filmades och lades ut för världen att beskåda, liksom bilderna av hans och fruns lik liggande där på betongplattan vid väggen mot vilken de sköts (2)(så hittade rumänerna massgravar som man beskyllde den mördade ledaren för sen visade det sig att det handlade om lik som hade grävts upp på en vanlig kyrkogård, tricket har använts förr alltså och den gången gick jag på det).

Hängningen av Saddam Hussein visades också för hela världen, på YouTube och jag gissar också i ett antal TV-sändningar.(3)

Ghadafis sista stunder, tillfångatagandet av honom, filmades och visades upp för världen och sedan gjordes hans döda kropp till ett allmänt skådespektakel i ett kylrum i Misurata.(4)

Men tänk – den döde Usama bin Ladins lik, det bara försvann – snipp, snapp snut – så var sagan slut.(5) Detta lik kastades i havet, påstods det, på det att han icke månde få en grav som hans anhängare kunde vallfärda till. Vem tror på det idag? Varför denna omsorg och detta hemlighetsmakeri just när det gällde honom.

Jag bestämde mig, mest av bekvämlighetsskäl, efter vissa funderingar, att acceptera skrönan om hur modiga amerikanska sälar bröt sig in i bin Ladins stora hus och sköt honom, obeväpnad som han sades ha varit (även där serverades vi ett antal olika versioner av hur det gick till förresten) eller för att strunta i saken. Idag tror jag inte ett ögonblick på historien om mördandet av bin Ladin längre. Nu är jag istället övertygad om att bin Ladin hade varit död ett antal år redan och nu hade han tjänat ut som USA:s superfiende. Då gällde det att avliva mytspöket bin Ladin på sådant sätt, att man inte behövde erkänna att ett antal framträdanden av honom, under senare år, varit fejkade, att han inte funnits alls under merparten av den tid som man använt honom som den moderna tidens Hin Onde, att skrämma vuxna med som man i Sverige förr skrämde barn med sotarn. Dessutom måste man ju visa att USA hade segrat i kriget mot bin Ladin – till slut.

USA startar krig med lögner, det vet vi, och man ljuger ihop segrar om man inte har någon sådan att visa upp.

Vem minns inte när Bush förklarade segern vunnen i Irak? Och hur det var med den segern? Den är i själva verket inte vunnen än. Det är fortfarande inte fred i Irak och inte någon västerländsk demokrati heller, som ju var vad man påstod sig ha som målsättning att skapa där. (6)

Jag växte upp strax efter andra världskriget och vi som gjorde det fick lära oss att 1900-talets, ja historiens allra värsta förbrytare och massmördare var Adolf Hitler. I många spelfilmer om andra världskriget visade man upp hur han torterade sina ”fiender” samt avrättade dem utan rättsliga procedurer. Något så bestialiskt kunde ju ingen normal människa beordra eller genomföra. Sånt gjorde man på medeltiden men inte i vår civiliserade tid, alltså måste Hitler ha varit galen. På senare år har vi som är lite äldre fått lära om på den här punkten, att det i själva verket är frihetens stamort på jorden och den mest beundrade demokratin av alla, USA, som torterar, massmördar och avrättar folk runtom i världen, skyldiga som oskyldiga och utan rättsliga prövningar. Och idag är även det tidigare så fredliga och civiliserade Sverige med och bidrar till dessa skändligheter och det ska vi alla vara glada för och uppskatta. Tänk så tiderna förändrats.

Det var inget långt steg, tidsmässigt alltså, mellan det vi en gång, i min ungdom, betraktade som en självklar civiliserad humanism och återgång till medeltida barbarism. Vi har återigen offentliga avrättningar dessutom, men vi är ju tekniskt mer avancerade idag så numer tar vi del av dessa via nätet, inte genom att gå till torget och titta på dem IRL. Skillnaden är hårfin, i synnerhet som människor skrattar åt, hurrar och firar dessa avrättningar. Det gjorde man även vid de offentliga avrättningarna på torgen. Men i min ungdom skrattade man inte åt sådant och man firade det inte heller.

Så snabbt kan samhällen degenerera. 

/Kerstin

Länkar:
1) Che Guevara , död 1967, Wikipedia
2) Nicolae Ceaușescu, Wikipedia 
3) Saddam Hussein hängd 30/12 2006 i Bagdad
4) Gaddafi Was Captured Alive And Murdered, Al Jazeera 21/10 2011
4) ’I killed Gaddafi’, claims Libyan rebel as most graphic video yet of dictator being beaten emerges, MailOnline 24/10 2011 (Hur mycket penner var det man utlovat for dödandet av Ghadafi?)
4 USA-soldater mördade Gaddaffi, Nyhetsbanken,23/10 2011
5) USA:s hederskultur återupprättad, bin Ladin mördad, Motvallsbloggen 2/5 2011
5) Inte bara USA:s nederlag – världens nederlag, Motvallsbloggen 5/5 2011
5) Reflections on the official announcement of the death of Osama bin Laden, Thierry Meyssan, Voltairenet.org 8/5 2011
6) Iraq Syndrome, Robert Koehler, Coto Report 1/11 2011
6) Get Over It Getting Over Over There, Pen and Sword 1/11 2011
Tillagd länk 3/10 2011:
- America’s Death Pornography Culture: Celebrating brutal deaths of Qaddafi and Saddam, Wayne Madsen, Global Research 2/11 2011
- Murder as an Instrument of Foreign Policy, The CIA as Executioner, Liaquat Ali Khan, Counterpunch.org 2/11 2011
- The Anti-Empire Report. It Doesn’t Matter to Them If It’s Untrue. It’s a Higher Truth, William Blum, Counterpunch.org 2/11 2011