Via Mavera (1) fick jag tips om att Abdel Hakim Belhadj, som inte fick plats i det nyatillsatta övergångsrådet NTC i Libyen, har funnit en annan uppgift. Han har rest till Turkiet och där ska han enligt uppgifter (2) leda en grupp på 700 jihadister, möjligen legoknektar, som ska sättas in mot Syriens regim. Då vet vi med nästan total säkerhet att Syrien är utsatt för samma komplott som Libyen, i akt och mening att avsätta dess regim, ledd av Bashar al Assad.

Belhadj flögs in till Libyen från Qatar, för att leda ett antal ”rebeller” där, det Qatar som också försåg de s.k. rebellerna med vapen och andra förnödenheter och sannolikt också betalade kadrer av legoknektar för att resa till Libyen och delta i upproret mot Ghadafi. Frågan man ställer sig är om Belhadj, som i Turkiet uppträder under namnet Salem El Alwani, faktiskt uteslöts från NTC och bara fann sig en ny uppgift, eller om han anlitades av några arabstater för att göra samma ”goda” jobb i Syrien som han så ”framgångsrikt” gjorde i Libyen.

Jag har, som besökare vet, misstänkt att det som händer i Syrien är samma sak som det som hände i Libyen. Upproret i Libyen började inte så som vi fått höra och läsa i Västvärldens propagandamedia, utan det var noga förberett och de påstått ”fredliga demonstranter” som påstods ha skjutits av Ghadafis polis var i själva verket beväpnade upprorsmän som började skjuta på och hänga poliser samt bränna polisstationer. Sedan har vi serverats en så gravt lögnaktig bild av vad som hänt i Libyen att man inte kan annat än konstatera att dagens media är lika goda kålsupare som en gång Geobbels tyska press.(3)

Det har, vad jag kunnat finna ut tidigare och i och med Belhajds nya uppgift är tämligen säker på, varit samma sak i Syrien. Situationen där är dock betydligt mer komplicerad sedan Ryssland har sagt ifrån att man inte kommer att stödja en likadan FN-resolution om Syrien som dem om Libyen och sedan både amerikaner och ryssar har sänt militärfartyg till området utanför Syrien. Så i fallet Syrien agerar än så länge bara några arabstater, Qatar och Saudiarabien samt Turkiet den här gången, för att störta Assar al Assad. Nato/USA har ännu så länge tigit stilla (fast Turkiet är ju med i Nato förstås), förutom de amerikanska demonstrationerna med hangarfartygen.

De övriga arabstaterna som nu beslutat om sanktioner mot Syrien, uppvisar en sådan ofantligt hyckleri att man inte tror att en enda journalist skulle kunna gå på deras propaganda. De anklagar Assar ad Assad för att skjuta på sin egen befolkning och säger att sanktionerna vidtas av det skälet, samtidigt som de medverkar till att döda och tortera fredliga demonstranter i Bahrain och Yemen. Det borde väl vara för grovt till och med för Sveriges följsamma journalister (de där som får Bonniers journalistpris för vad de rapporterar från MÖ) och media men ännu så länge ser det inte ut som om våra svenska journalister ser något konstigt i det dessa arabstater sysslar med, eller undrar vad som egentligen pågår i Mellersta Östern. De rapar bara maktens krigspropaganda.

En annan fråga är hur USA och EU kan stötta de uppror som sådana som Belhadj agerar i , med tanke på att han faktiskt är internationellt terroriststämplad. Hur smutsig politik kan USA/EU föra utan att de ledande börjar må dåligt?

Avslutningsvis en videosnutt som visar amerikanska soldater aktiva i inbördeskriget i Libyen, de där som inte fanns där, enligt bestämda uppgifter från USA:

Foreign & American Mercinaries with Misrata NATO Dogs, NATO Crimes In Libya

Observera att det står NATO på hjälmen som prickskytten bär och att han har Idrisflaggan på gevärskolven, alltså rebellernas flagga. Vi kan alltså vara tämligen säkra på att filmen är tagen i Libyen. Den verkar dessutom vara fotad av en proffs då den har betydligt bättre kvalitet än de flesta videosnuttar vi sett från Libyen.

Den här filmen försvann från nätet, men jag återfann den så småningom:

Libya: qatari’s mercenaries (note at min 1:53 Qatar’s flag) fighting with rats (utlagd 18/11 2011)

Så så var det med den sanningen. Här ser vi alltså fyra amerikanska stövlar på Libyens mark deltagande i inbördeskriget på den ena sidan. Det enda vi inte vet efter den här filmen är hur många stövlar USA hade på marken bara att det inte var noll personer som man påstått. Man har väl tyckt att man sett flera Nato-soldater skymta förbi på andra videofilmer, men uppenbarligen har journalister och andra, som filmat, fått stränga order att inte visa Nato-soldater på film.

Hur lurade vill vi bli?

Tillägg 15/10 2012:
Ovanstående film har tagits ner från YouTube och jag kan inte finna den någon annanstans där, som man kan göra ibland. I filmen såg man en prickskytt, en amerikan på libysk mark. Han låg stilla och tålmodigt och väntade på möjlighet att skjuta libyer ”på andra sidan i kriget” och lyckades tydligen pricka någon mot slutet, men det var så långt bort så det såg man inte direkt, bara glädjen över träffen i skyttens omgivning. Bakom honom stod nämligen ett gäng arabiska ”rebeller”och iakttog honom. Skytten hade dessutom en ”assistent” och de två talade amerikansk-engelska med varandra. På prickskyttens gevär fanns ett märke med Kung Idris-flagga på, den flagga som upprorsmännen använde sig av. De här två var inte av arabiskt ursprung dessutom då de båda var ljushylta, typiska amerikaner med europeiskt ursprung. De kan ha varit Xe-soldater (Xe= f.d. Black Water) men också medlemmar i något reguljärt amerikanskt specialförband, vilketdera de var kunde man dock inte avgöra.

Det var förstås inte bra att det fanns belägg för att det fanns en så avslöjande film om amerikanska prickskyttar i Libyen ute på YouTube eftersom USA vill upprätthålla skenet att man inte hade några stövlar på libysk mark då detta var mot FN:s resolution 1973 om flygförbudszon.

Istället lägger jag in en annnan, och tyvärr sämre film här, mycket fötter, mark och mycket skottljud och om ljudet inte är pålagt i efterhand så hör vi amerikaner tala i filmen och ser eventuellt några av dem också, från mitten av filmen och framåt men denna film är dock inte lika tydlig och klar som belägg för sådana i Libyen:

PROOF: US-Sniper in Libya (near Sirte, officially ”reporter” but SHOOTING at 3:24) (01oct2011)

/Kerstin

Länkar:
1) Syrien: libyska terrorister förbereder krig mot Syrien, Maverablogg 27/11 2011
2) Libye – Abdel Hakim Belhadj conduit un bataillon composé de 700 hommes à la frontière syro-turque (26 novembre 2011), Algeria ISP 27/11 2011
3) The “Left” and Libya, Alexander Cockburn, Counterpunch 25-27/11 2011
- Libya’s Zintan militia briefly detain Abdel Hakim Belhadj, Katerina Nikolas, Digital Journal 25/11 2011
- Rival militia briefly holds Libya Islamist chief, Reuters24/11 2011
- Qatar, Al Jazeera, and the Arab Spring, Ahmed E. Souaiaia, MR Zine 17/11 2011 (En mycket intressant artikel om Al Jazeeras uppgång och fall)
- The War in Libya: Race, “Humanitarianism,” and the Media, Maximilian Forte, Mr Zine Monthly Review 20/4 2011
- Libya: NATO Provides the Bombs; The French ”Left” Provides the Ideology, Pierre Lévy, Mr Zine 5/10 011 (Om hur det Libyska inbördeskriget i själva verket är en kontrarevolution. Sist om Syrien, citat: ”And already the Westerners are polishing up their (military and ideological) weapons for their next adventures. Thus Paddy Ashdown, who notably spent four years as EU High Representative in Bosnia-Herzegovina, confided to the Times that from now on we should adopt and get used to the ”Libyan model” of intervention, in contrast to the ”Iraqi model” of massive invasion, which showed its inadequacies.
For his part, the NATO Secretary General made a plea on September 5 for the Europeans to pool better their military means in this period of budgetary restriction. For Anders Fogh Rasmussen, ”as Libya proved, we can’t know where the next crisis will come, but it will come.” At least that much is clear
That being the case, does it really make any sense to analyze the Syrian crisis as the uprising of a people against the ”tyrant” Bashar al-Assad? On the contrary, one may be forgiven for thinking that he is just the next on the hit list of Western governments. In that case, is there really nothing more urgent to do, even in terms of the cause of emancipation of peoples, than to align oneself with the latter, even unintentionally?)”
- Who said Gaddafi had to go? Hugh Roberts, London Review of Books 17/11 2011 (citat ur: The Western media generally endorsed the rebels’ description of themselves as forward-looking liberal democrats, and dismissed Gaddafi’s exaggerated claim that al-Qaida was behind the revolt. But it has become impossible to ignore the fact that the rebellion has mobilised Islamists and acquired an Islamicist tinge….But the Libyan uprising diverged from the Tunisian and Egyptian templates in two ways: the rapidity with which it took on a violent aspect – the destruction of state buildings and xenophobic attacks on Egyptians, Serbs, Koreans and, above all, black Africans; and the extent to which, brandishing the old Libyan flag of the 1951-69 era, the protesters identified their cause with the monarchy Gaddafi & Co overthrew. This divergence owed a lot to external influences. But it also owed much to the character of Gaddafi’s state and regime…… For Gaddafi and his colleagues the state’s distributive role quickly became the central element in their strategy for governing the country….Words such as ‘authoritarianism’, ‘tyranny’ (a favourite bugbear of the British) and ‘dictatorship’ have never really captured the particular character of this set-up but have instead relentlessly caricatured it. Gaddafi, unlike any other head of state, stood at the apex not of the pyramid of governing institutions but of the informal sector of the polity, which enjoyed a degree of hegemony over the formal sector that has no modern counterpart. It meant that the Jamahiriyya’s formal institutions were extremely weak, and that included the army, which Gaddafi mistrusted and marginalised…../ Artikeln rekommenderas starkt.)
- Leading Libyan Islamist met Free Syrian Army opposition group, The Telegraph 27/11 2011 (Citat ur: The meetings came as a sign of a growing ties between Libya’s fledgling government and the Syrian opposition. The Daily Telegraph on Saturday revealed that the new Libyan authorities had offered money and weapons to the growing insurgency against Bashar al-Assad.
Mr Belhaj also discussed sending Libyan fighters to train troops, the source said. Having ousted one dictator, triumphant young men, still filled with revolutionary fervour, are keen to topple the next. The commanders of armed gangs still roaming Tripoli’s streets said yesterday that ”hundreds” of fighters wanted to wage war against the Assad regime…..Newspapers reported on Saturday that four Libyan men had been caught on the Turkish border trying to infiltrate into the country. The grand design envisioned by Mr Belhaj and the Libyan authorities is still in its nascent stage.)