Vill också meddela att Cynthia  McKinney, som omnämns i filmen nedan, kommer till Stockholm och ska tala vid ett möte på Rinkeby Folkets hus lördagen 28 januari. Klicka på länken för mer information eller läs en utförligare presentation här.

Det börjar sippra ut nu, fast inte i svenska media, vad som faktiskt hände i Libyen. Den som vill veta lite om hur engelsmännen var inblandade i Libyenkriget – redan från de första dagarna av upproret där, och vad dessa gjorde sen, ska absolut läsa en artikel om saken i BBC News Magazine (Inside story of the UK’s secret mission to beat Gaddafi, Mark Urban, 19/1 2012).

De kommandosoldater som skickades dit insåg snabbt att de s.k rebellerna inte hade en chans och att de varken visste vad de gjorde eller hade mod och styrka nog att bekämpa den reguljära libyska armén. Alltså agerade de energiskt på marken, tränade de s.k. rebellerna i stort sett från början av upproret och samordnade rebellernas och de inskickade legoknektarnas från Qatar och Förenade Arabemiraten strider, med Natos luftangrepp, precis vad som hävdats på några få bloggar  bl.a. denna.

Den del av vänstern i Sverige, Andreas Malm, Åsman & Kildén m.fl. som energiskt försökt få oss andra att tro, att upproret i Libyen var ett arbetaruppror av socialistisk eller kommunistisk karaktär och igångsatt av libyska arbetare och studenter för att få bilda fria fackföreningar mm, får förklara för oss andra hur det kan komma sig att Storbritanniens hemligaste kommandostyrkor, styrda av en konservativ brittisk regering, kämpade så tappert för socialism och rätten att bilda fackföreningar i Libyen. Det skulle väl vara första gången i världshistorien något sådant hänt.

Samma vänstergrupper torde också få svårigheter, när det nu börjar komma fram vad som hände, att övertyga oss andra om att rebellerna befriade Libyen från Ghadafi nästan av alldeles egen kraft.

Slutligen, att det är tyst om Libyen idag beror inte på att allt är frid och fröjd där nu sedan landet blivit ”befriat”, som man kanske kunde frestas att tro efter att media, som genom ett trollslag, tappade intresset för det libyska folket så fort Ghadafi hade lynchats. Det är fortfarande kaos i Libyen med gäng av beväpnade unga män som drar omkring och plundrar och dödar, med miliser som bekämpar varandra och med fullkomligt slumpmässiga fängslande och avrättningar av libyer. Det är brist på pengar i landet och priser på mat-och andra nödvändighetsvaror stiger. NTC, det råd som erkänns som Libyens nya regering har ingen som helst kontroll över landet som, av allt att döma, befinner sig i ett tillstånd av nästan total anarki.

Får vi sen tro en artikel hos Reuters (Libyan Islamists rally to demand sharia-based law 20/1 2012), och det tror jag vi kan göra, så är det sharia som gäller i de delar av Libyen som kontrolleras av NTC-trogna miliser och grupper, alltså av just dem som nämnda vänster stödde. Länder som tillämpar stränga sharialagar är inte kända världen över för att vara demokratiska, för fria fackföreningar eller för att tillämpa jämställdhet mellan könen.

’Western puppets smash dreams of new Libya’ (22/1 2012)

Sen är jag inte säker dock, på att man kan lita på uppgiften om 12.000 amerikanska soldater på Malta. Detta påstående har inte verifierats från flera oberoende källor. Tillägg 23/1 kl 0.30: USA förnekar detta. Se den andra länken överst, om mötet i Rinkeby Folkets hus.

/Kerstin