Så här ser det tydligen ut i Libyen idag.

Libya as it is today, after the rats treatment…(utlagd 16/3 2012)

Inte så konstigt det här, kanske. De s.k. rebellerna har ju klargjort att de ska oskadliggöra alla som arbetade för Ghadafi och det torde innebära att man gjort sig av med allt folk som har administrerat landet. De som överlevt vågar förstås inte låtsas om att de arbetat inom administrationen.

Eftersom man också försökt utrota de svarta i landet, infödda sådana såväl som gästarbetare, genom att skjuta dem, tortera ihjäl dem, skära halsarna av dem och skrämma dem som överlevt på flykten, så har man förstås även gjort sig av med dem som skötte grovjobbet. Jag gissar att det var svarta libyer och gästarbetare som skötte renhållningen i landet exempelvis.

Många av dessa i väst så hyllade och omhuldade ”rebeller” kommer att vakna till en tämligen bister verklighet ganska snart. Somliga har eventuellt redan gjort det och därför gett sig av till Syrien för att mot betalning förstöra även Syrien, (1) istället för att ta sig an det hårda slitet med att bygga upp Libyen till en fungerande stat igen.

Dessutom håller Libyen nu på att splittras. Benghazi i öst har förklarat sig som självständig reublik med kung Idris brorson som ledare och med 1951 års lag som grund. Det var de lagar som kung Idris regerade med. De torde inte innebära demokrati eller bibehållande av de libyska kvinnornas, i arabvärlden närmast unika rättigheter, som infördes av Ghadafi.

Till en början ville Jalil och El Keeb inte acceptera denna ”utbrytning”, (men somligt tyder på att båda har mjuknat på den punkten).

While the NATO-installed head of the Tripoli-based National Transitional Council has threatened the use of “force” to prevent the country’s partition along regional lines, his words are bound to fall on deaf ears for the simple reason that he does not have the authority to back his words. He is just a Western mannequin. (2)

(Min översättning: När NATO-installerade ledaren av det Tripolibaserade Nationella Övergångsrådet (min not: NTC) hotar med att använda våld för att hindra delningen av landet efter regionernas gränser,  talar han för döva öron av det enkla skälet att han inte har någon makt att sätta bakom orden. Han är bara Västs nickedocka.)

Stackars Jalil. Nu anser han sig också sviken av sina forna allierade i arabvärlden:

At a Press conference in Tripoli, Jalil charged unnamed Arab states with funding “sedition” in Libya. “Some sister Arab nations unfortunately are supporting and financing this sedition that is happening in the east,” he declared. Jalil, a former minister of justice in the Gaddafi government, went on to declare the NTC “the sole legitimate representative of the Libyan people” and Tripoli, Libya’s “eternal capital.” (2)

(Min översättning: Vid en preskonferens i Tripoli anklagade Jalil icke specificerade Arabstater för att finansiera uppvigling (!, utropstecknet min anm.) i Libyen. ”En del av våra arabiska systerstater stödjer tyvärr, och finansierar detta uppror som nu pågår i öst”, deklarerade han. Jalil, en före detta justitieminister i Gaddafis regering, fortsatte med att säga att NTC är ”den enda legitima företrädaren för det libyska folket” och att Tripoli ”är Libyens eviga huvudstad”.

Det senaste måste man ju hålla med om eftersom det är bestämt av USA och Natostaterna m.fl. att NTC företräder ”det libyska folket”.

De har emellertid tur där i Benghazi, att 3/4 av oljan finns i deras del av Libyen, som kallas Cyrenaika och som de nya ledarna nu döpt till Barqa (som är det arabiska namnet på regionen):

The autonomy declaration in Benghazi is widely seen as a step toward grabbing control over the region’s energy wealth, which would entail choking off resources for the rest of Libya.(2)

(Min översättning: Självständighetsdeklarationen i Benghazi ses allmänt som ett steg för att ta över kontrollen över regionens energirikedom, vilket innebär att man drar undan resurser från resten av Libyen.

Green Libyan Soldier Tells His and Libya’s Story

Tillägg 20/3 kl. 01.50
Vill man ha en mer initierad synpunkt på det som händer i Syrien idag ska man absolut läsa en intervju i FiB Kulturfront med den berömde syriske poeten Ali Ahmad Said Asbar – Adonis.

/Kerstin

1) The Bloody Road to Damascus: The Triple Alliance’s War on a Sovereign State, James Petras webside, 9/3 2012
2) Libya: The partition begins, Farirai Chubvu, Civilians For Peace in Libya 9/2 2012
- Cecilia Uddén: ”Känner mig otillräcklig dygnet runt”, Second Opinion 19/3 2012 (Jag har en längre kommentar till denna artikel under artikeln)
- Adonis om Syrien, Knut Lindelöf, FiB Kulturfront 19/3 2012

PS: Jag rekommenderar verkligen videon med Craig Murrays föredrag i det förra inlägget, speciellt den andra filmen uppifrån. Likaså rekommenderar jag John Pilgers film i ett tidigare inlägg.
- “Arab Spring” is Arab Socialism’s Fall, Wayne Madsen, The 4th Media 7/3 2012