Kritikerna brukar klaga på att kriminalgenren är så begränsad. Att den är så full av klichéer att man nästan bara behöver läsa en enda deckare för att ha förstått hela grejen. Tänk om de har rätt? Det finns stunder då jag nästan tror det. Läs mer
Sociologer gillar den, kultserien The Wire som är ett utmärkt exempel på hur kriminalberättelsen kan vara så mycket mer än historien om ett brott. Många är författarna som vill skildra eller rent av förändra samhället med hjälp av sina historier. Sverige är på många sätt ett föregångarland när det gäller den här delgenren men det finns många utländska efterföljare. Läs mer
Den kvalificerade översatta deckaren lever farligt i Sverige. När svensken allt mer fokuserar på svenska författare och förlagen i kristider skär ner på utgivningen är det bistra tider för den som läser den typen av böcker. Läs mer
Det finns väl inte ett medialt debattforum i detta land där inte Göran Greider är inskriven som stamgäst. Mannen som givit mjukisbyxan ett ansikte är också en tungt vägande opinionsbildare eller, om man så vill, åsiktsmaskin, som med den förbrukningsautomatik som präglar dagens medieklimat utsätter sig för en allt större risk att bli utnött och förutsägbar, trots sin förmåga att leverera träffande kritik med en både drastisk och konkret formuleringsförmåga. Läs mer
Varför är just deckare så lockande? Vad är det som får oss att sluka filmer, teveserier och böcker som handlar om bestialiska brott och mänsklig ondska?
Hur kommer det sig att folk orkar frossa i fiktiva vidrigheter, samtidigt som de nöjer sig med att skumma dagstidningarnas rubriker för att de inte orkar ta in mer äkta elände? Läs mer
Mia Gröndahl har under många år fotograferat livet i palestinska flyktingläger på olika platser och presenterat bilderna på åtminstone en vandringutställning. Nu återvänder hon och dokumenterar i en bok tidsandan som den återspeglas i graffitin i Gaza. Läs mer
Ibland används uttrycket ”Europaåret 2009” i svensk media, och sällan har väl den beteckningen passat bättre än nu. Efter en vår som gradvis kom att öka i intensitet och rapporteringar rörande valet till Europaparlamentet den 7 juni, har vi nu en höst där Sverige har tagit över ordförandeklubban i EU. Läs mer
En bok där alienationen löper som en röd tråd igenom. Men författaren kommer aldrig till skott.
Denna norska översatta roman är vinnaren av nordiska rådets litteraturpris 2009 och uppföljaren till succén ”Ut och stjäla hästar” – som jag inte har läst. Den boken har utnämnts till ett mästerverk, översatts till 44 språk och utsågs till en av de tio bästa böckerna i USA 2007 – och mina förväntningar var kanske för stora just därför, för jag har inte kunnat gå igång fullt ut på denna bok. Läs mer
Stadsteatern Stora Scenen
William Shakespeare
Regi: Stefan Metz
Scenografi o kostym Alex Tarranguel Rubio
Medverkande: Eric Ericson, Mia Höghlund-Melin, Jonathan Silén, Fredrik Ewers, Per Sandberg, Thomas Nystedt, Carina M Johansson, Victoria Olmarker, Johan Karlberg, Carina Boberg. Läs mer
Att återvända till historien i tider av kris är inget nytt. Speciellt inte när det gäller finansiella kriser. Samma frågor dyker upp. Varför lär vi oss inte att undvika spekulationsbubblor? Varför tillåter vi finansiella aktörer att få så stor makt över samhällsekonomin (underförstått: de gör ju ändå inget riktigt jobb)? Varifrån kommer pengarna, egentligen? Kanske är det så det måste vara. Med jämna mellanrum behöver vi ställa frågorna och lika regelbundet behövs det personer som förmår att förklara den finansiella sektorns roll i samhällsekonomin. Historieprofessorn Niall Ferguson tar sig an rollen med en rik palett av historiska exempel för att åskådliggöra sina resonemang. Ansatsen är lovvärd och bitvis lyckad, men helhetsintrycket dras ned av att Fergusons text är nivåmässigt spretig och att översättningen lämnar en del i övrigt att önska. Läs mer