Ingår kebab i danska kulturarvet?

[050210] Är det stor skillnad mellan danskar och svenskar? Den tanken blir aktualiserad då och då, som nu när den danske kulturministern Brian Mikkelsen har sjösatt ett projekt som syftar till att stärka det danska kulturarvet.

Säga vad man vill om Brian Mikkelsen (från Konservative i den borgerliga regeringen) men han verkar ha drag under galoscherna. Vilket ju som vi svenskar vet inte innebär några som helst garantier för stort politiskt ledarskap. Vi har skrivit om Mikkelsen tidigare i Alba, i samband med att han lade ner det självständigt idrottsforskningsinstitutet Ifo-Forsk. Nu är han på god väg att bidra till en ökad politiseringen av kulturlivet och har tvingat socialdemokraterna att ta upp kampen om kulturens roll i samhället och vilken agenda som ska gälla inom kulturpolitiken. I Sverige brukar de borgerliga partierna tendera åt att vilja låta kulturlivet styras av marknadskrafterna hellre än av politiker. Samtidigt som kulturen får allt större betydelse för samhällsutvecklingen.

Lite före jul sjösatte Mikkelsen sitt kulturprojekt. Han vill skapa en dansk s.k kultur-kanon, där man ska ange landets 84 främsta kulturverk inom de sju konstarterna film, litteratur, arkitektur, bildkonst, design och konsthantverk, musik och scenkonst. De som ska utföra själva arbetet ska plockas ur respektive konstområden. Resultatet av deras mödor ska presenteras i form av en bok, en CD och en DVD. Sedan ska detta spridas till medborgarna. Förhoppningen är att dessa föremål ska nå till varje danskt hem.

I ett pressmeddelande heter det att projektet ska ”vara en resa genom Danmarks historia. Det ska vara en studie av vår utveckling som värde- och kulturgemenskap. Som medborgare i Danmark är vi ju inte fritt svävande atomer utanför tid och rum. Vi hör till en speciell tradition, tid och kultur. Och en nationell kultur-kanon kan bidra till att göra oss klokare om vilka vi själva är och den nation som vi är en del av”.

Debatten efter kulturministerns beslut har inte uteblivit. Men i de svenska medierna finns inte många rapporter om projektet, vilket jag tolkar som att debatten inte varit särskilt intensiv. Om den svenska kulturministern hade kommit på samma tanke hade debatten troligen blivit mycket livlig. Den senaste stora satsningen inom kulturpolitiken var satsningen på ett nytt världskulturmuseum i Göteborg, där även tre museer i Stockholm har inordnats. Det är trots allt stor skillnad på perspektiv.

Men vi kanske inte ska förhäva oss i Sverige och tro att danskarna är mer provinsiella än vi svenskar. Invandrarfientligheten finns som en latent kraft även hos oss. För några år sedan brändes en kebabkiosk ned i Marstrand, känd som sommarnöje för överklassen förutom att ha varit skyddsvärn mor just danskarna. Attentatet mot kebabkiosken väckte ingen större vrede bland befolkningen. ”Det är inte marstrandskt med kebab”, hävdade en anonym röst i ett TV-program om händelsen.

Så frågan är om kebab är en del av svensk eller dansk kultur? Frågan kan tyckas vara halsbrytande, men eftersom de danska expertgrupperna inte bara ska spegla dagens danska kultur är frågan inte ointressant. Ser man kultur över lång tid blir det oundvikligt att reflektera över vilka influenser som plockats in från andra länder och kulturer. Eftersom det kulturpolitiska utspelet kom lagom inför julen kan det vara läge att fundera över vad som är så typiskt nationellt med julfirandet. Julen håller både Danmark och Sverige i ett järnkoppel. Traditionens makt är enorm. Betyder det att julen är en nationell kultur? Hur kan det då komma sig att julfirandet är så likformat i hela västvärlden?

På tolv verk ska varje expertgrupp visa upp den kultur som representerar både dansk kultur idag och de verk som har bidragit till det specifikt danska. Och som samtidigt skiljer danskar från andra. Det som är tidstypiskt, det som är tidlöst och det som transformerar den specifika kulturen. Finns det verkligen några utsikter att projektet ska lyckas i sitt uppsåt?

Så vad är egentligen speciellt danskt? Vad är svenskt? I Sverige fick vi Skansen för att bevara och visa upp den landsbygdskultur som utarmades när industrialiseringen gjorde att allt fler flyttade in till städerna. Projektet att identifiera en specifik kultur har blivit allt svårare i takt med att kommunikationerna har utbredit sig och influenserna blivit allt fler.

Själv har jag antytt att det är skillnad på dansk och svensk kultur. Betyder inte det att Brian Mikkelsen är helt rätt ute? Mitt pespektiv är nog ett annat. De speciella kulturer som finna skiljer sig främst i mixen, dvs i helhetsbilden av kulturblandningar. Sverige hade en kraftig invandring av italienare under 50- och 60-talen. De kom med pizzan och den har väl med tiden närmast blivit svensk husmanskost.

Idag är vi mer utsatta för kulturella influenser än någonsin tidigare och de kommer att bli än starkare. Globaliseringen har inte bara positiva eller negativa influenser, utan både och. Jag har full förståelse för att vi klamrar oss fast vid det välkända i tider när mycket samtidigt utsätts för påverkan utifrån. Detta drabbar inte bara de arbetare som hotas av fabriksnedläggning när företagen flyttar produktionen till länder med lägre löner och färre rättigheter, men arbetslöshet svider på alla språk.

Brian Mikkelsens projekt påminner i mycket om det svenska skansenprojektet, men hundra år för sent. Precis som den nya svenska nationaldagshelgen. Bägge är ett försök att tämja olusten inför globaliseringens oönskade inverkan. Men istället för att se dansk kultur som något för sig själv, skulle det vara mer spännande att se hur danskarna resonerar om sig själva i ett större perspektiv.

▪ Christer Wigerfelt
Taggar
Dela den här artikeln: