Underkant – nr 2 2005

[050414] Under temat Kunskapssyn kommer en mustig dikt av Björn Eriksson. Frågan är kanske om kunskapen även om mäns känslor kan vara bristfällig ibland.
Red/Peter Johansson, skalman.is@home.se

Att Knulla eller inte Knulla, det är Frågan

En fredagskväll tryckte jag mig intill dig och frågade om du ville knulla
Du svarade, Nej Björn, jag är inte sugen, och vi är dessutom alldeles för fulla
Jag nickade förstående, vände mig om och sakta slutade jag att brinna
och började tänka på hemska omtentor medan mitt halvstånd besviket började försvinna

Nästa lördagskväll tryckte du intill mig och frågade om vi skulle knulla
Jag svarade, Nej, jag är inte sugen, och vi är dessutom alldeles för fulla
Du blev rasande och frågade spottande vad mer det var för fel
Och eftersom jag var onykter och spontan så nämnde jag en hel del
Att kritisera en onykter kvinnas andedräkt är ett farligt drag
Efter utskällningen följde intensivt mottagande av både sparkar och slag
Och när jag dessutom nämnde att du luktade lite svett
Resulterade i att mitt högeröra fick sig några bett

Efter jag fått min ansiktsbehandling beordrade du mig att gå
Men innan jag hann svara hade du somnat, med kläderna på
Försiktigt tog jag av dina skor och lade en filt över dina bara ben
Och smög försiktigt ut för att skriva ner följande fenomen:

När en kvinna säger nej, då är det bara att acceptera
Men när en man säger nej, då handlar det om så mycket mera
-Vadå? Ni karlar tänker väl alltid på sex?
Svarar jag nej på den frågan ger jag dig bara komplex
Av någon anledning känner kvinnan sig kränkt
Vilket i sig är fullkomligt befängt
-Älskar du mig inte längre Björne-snutten?
Jag svarar jo, det är bara bilden av oss män som är rutten
Det är hög tid att sluta se mannen som känslokalla maskiner
Vi är faktiskt inga primitiva apor som knullar som kaniner!

▪ Björn Eriksson

Björn Eriksson
I skrivande stund sitter jag i huvudstaden med bredband, baden-baden från ö&b och ett snart 3-årigt samboförhållande. När jag komponerade ihop denna dikten satt jag i Elfsborgs och knallarnas Mecka i ett gemytligt korridor-rum. Fortfarande singel och hade lämnat mina föräldrar i Småland för att läsa psykologi.

Dikten är inte rakt igenom självupplevd. Egentligen grundar den sig (som i så många fall) i kontentan av en rad andra anekdoter. En av dessa är en natt när jag fortfarande sussade i mitt pojkrum. Plötsligt vaknade jag av en gestalt som stod vid sängkanten. När jag skyfflat bort den värsta John Blund-sanden såg jag att det var en kvinna som jag ansett vara en av de allra fagraste kvinnorna i skolan, men dock knappt språkat med. Hon var lite berusad och inte vet jag varför hon just klockan 3 på natten hade fattat tycke för mig, eller att hon ens visste var jag bodde, men hon sade bara helt sonika ”hej” och kröp ner under täcket. Dagen efter satt jag och begrundade gårdagens scenario. Vad hade hänt om jag sagt: tack, men nej tack? Eller ännu hellre dragit upp täcket och skrikit rakt ut i skräck? Denna och andra livssituationer där kvinnor jag mött tagit mig för givet fick mig att pränta ner följande dikt

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: