En skruvad bild av Stockholm

[050908] I Danny Wattins debutbok ser man Stockholm lite från ovan. Korta scener målar en bild av en märklig värld. Den påminner om verkligheten, men bara lite.

Stockholm suger!
Alltså det är inte jag som tycker det. Jag tycker nog att Stockholm kan duga riktig bra ibland. Men det står så på baksidan av debutboken Stockholmssägner av Danny Wattin. Jag skriver bok, för det är inte en roman och inte heller en novellsamling. Jag vet inte riktigt vad det är. Lite short cuts-inspirerat skriver Wattin i korta scener. Det känns som en film ungefär.

Tillsammans bildar se olika scenerna en märklig bild av dagens Sverige – eller mest Stockholm. Eller dagens? Det vet man inte riktigt heller. Allt är tämligen absurt. Döden sitter i sitt fula kontor och går på omorganisationsmöten. Tomten bor ensam ute i skogen utanför Grängesberg. Tonårsbruden som bor i Järna gör uppror genom att gå på HM och handla kläder. Bitvis är det riktigt kul, men ibland känns det lite för sökt och faktiskt förutsägbart.

Läsvärt dock. Och en lovande debut. Danny Wattin försörjer sig han sig, enligt det medföljade pressutskick jag fick som journalist, festivalarbetare, forskningsassistent och salladsbonde. Han pendlar mellan Stockholm och Australien av ”kärleksskäl”. Man kan gissa att det är bokens illustratör Ting Adolphus, bosatt i Australien som är det skälet.

Illustrationerna är faktiskt värda några egna rader. Utan dem vore boken klart mindre intressant. De skapar en stämning och förväntan som texterna fyller väl. Stilen är serietecknarens lite grova men detaljrika och den grafiska formen med lite skissartat ”handgjort” maner pusslar ihop det hela bra. Jag tror att den inspirerats av Tage Danielssons och Per Åhlins Mannen som slutade röka. De påminner om varandra i stil. Fast Mannen som slutade röka gjordes ju verkligen för hand. Det var långt innan datorerna tog över det grafiska hantverket.

Varför suger staden Stockholm då? Eller gör den det? Kanske är det själva livet som suger enligt Wattins figurer? Men man anar nog en kärlek till livet bakom all ironi. Eller som Gud säger när han sitter på sin parkbänk och dricker hemkörd sprit. ”Ni krånglar till allting så satans mycket. Ska det vara så svårt att förstå?” Enligt honom bör vi vara nöjda med att ”äta, sova och knulla.” Och det räcker väl rätt långt.

▪ Siri Reuterstrand

Omslag till Stockholmssägner
Danny Wattin
Stockholmssägner
Ill. Ting Adolphus
Pickle pää productions 2005

Taggar
Dela den här artikeln: