[051206] Om sin ungdoms äventyr i Istanbul har C-J Charpentier på ett stilistiskt elegant och närapå mystiskt thrillerartat sätt skrivit. Tiden är våren 1967, bomberna faller över Vietnam, han sticker ifrån lumpen i Sverige, löser ut sitt morsarv och löser enkel biljett. Det han ska komma att uppleva förändrar både honom och världen på sikt.
Författaren är antropolog och har vistats länge i Asien. Han har skrivit ett flertal böcker om Afghanistan. Men med vad som berättas i denna självupplevda roman – som förlaget kallar det – började allt spira en gång. Visserligen hade han studerat orientaliska språk när han reste. Och för det osmanska riket fanns ett intresse. Därav innehåller boken en mängd turkiska glosor, oftast översatta, och man dras genom det med in i en speciell stämning. Lätt suggestivt korsas snart ett antal vägar och bildar en väv av hemligheter.
Miljöbeskrivningarna får man liksom på köpet, lätt men effektivt tecknade, men det är via människorna han möter som historien växer till något betydelsefullt.
Uyar, en lärd homosexuell före detta nattvakt, blir hans första och mest värdefulla kontakt i Istanbul. Uyar blir lite besviken på huvudpersonens intresse för kvinnor, men ger honom annars hjälp och stöd. Finkelgruber, judisk ingenjör, och hans hustru Godi, kommunalanställd horhusläkare, är två andra vänner han får. Godi blir hans älskarinna, mötena sker på eftermiddagarna innan hennes man kommer hem. Men sedan avslutas kvällen med luxuösa middagar med inhemsk raki och konjak.
Det skräds inte med orden vad gäller de erotiska äventyren. Livet är en fest, ungdomens tid är inne! Och de skrivtimmar han hoppats på på hotellet där han bor blir väl kanske inte riktigt vad han tänkt. Förvisso lyckas han fotografera och skriva en del artiklar för tidningar i Sverige, men när han till slut upptäcker att några negativ är borttagna ur en filmrulle han framkallat blir han rädd.
Bilderna som saknades var på tre män som hängdes offentligt. Han känner sig skuggad av en man, och reser hemåt kort därefter.
Ett myller av människor möter oss som läsare. Vargen, en mager prostituerad kvinna, blir lite av hans kärlek. Det är synd om henne eftersom turkiska män mest föredrar kvinnor med mycket hull – eller varandra.
Plötsligt bryter sexdagarskriget ut. Och mycket av det sorglösa försvinner. Det berättas om det stora protesttåget mot israelernas krig. Och många är diskussionerna bland hans nyfunna vänner. De flesta känner ett hat mot judar – utom Finkelgruber som själv är jude – och han spårar en groende islamsk fundamentalism som med åren har blivit militant.
Dock undrar jag lite – utifrån det blad som förlaget, och även författaren själv så att säga puffat med – om man ändå kan dra de stora växlarna. Om det verkligen var den mannen i berättelsen som satte igång vad som skulle hända trettio år senare?
Nåväl, kanske var det så. Kanske inte.
En intressant bok är det ändå. Orientaliskt mystisk, med många bottnar. Turkiet tillhör ju Asien men har alltsedan Ataturks dagar velat vara europeiskt. Något som Charpentier inte tror är riktigt möjligt.
En detalj är intressant, bland så många: Watergateavslöjaren Bob Woodward skulle tydligen ha gått med knuten näve bredvid författaren och Uyar när de demonstrerade på sexdagarskrigets första dag.
Fan trot, sa Rellingen.
Fast allt kan ju hända – i en roman.
