Sedesskildring av makten

[060208] I den officiella retoriken finns fortfarande rättvisan och solidariteten. I den dagliga praktiken bara girigheten och egoismen.
Två meningar ur denna bok som på något sätt är premissen för frågeställningen. Författaren – som jobbat med det mesta inom journalistik i alla slags medier och dessutom skrivit pjäser och gjort satirprogram i TV och radio – vill med denna sin första roman, klä av makten och den offentliga lögnen.

Det är roande och humoristiskt på flera ställen. I synnerhet när man känner igen personerna bakom de lätt förklädda namnen. Vad sägs om Nalle Rosenstake, en gång fackpamp som blev näringsminister och sedan tog med sig statshemligheterna till mediejätten Malmstens och numera, likt sin beundrare statsministern, bor i slott. Och kör Jaguar.
Eller Ylva Maria Hammar och Per Nybrink, som blev förälskade i riksdagskorridorerna. Eller chefen för SVT, Majorskan och hennes man Sören. Styrbjörn, gamle chefredaktören från Aftontidningen som bytt sida. Eller Lisa Mörk, journalist och krönikör med genomslagskraft. Eller Radions VD Peter Falk.
Och så vidare.

Sedan finns det helt påhittade personer. Liksom att deras bakgrund är tillrättalagd och fiktiv, vilket även gäller för makthöjdare man känner igen.

Storyn som följer oss till slutet handlar om de tre brukspojkarna. Så olika de var; den ene från disponentvillan, den andre från tjänstemannabostäderna och den tredje från arbetarbarackerna nere vid fabriken.
Men ändå var de lika.
Ty de hade höga drömmar om livet.

Bengt Grön hamnade inom medievärldens mäktiga ägarfamilj samt i styrelsen hos försäkringsbolaget Thule. Den andre skulle så småningom kalla sig Didrik Gyllenram och bli aktad forskare och egensinnig företagsledare i bioteknik och nära vän till Svenska Akademiens ständige sekreterare Eugéne Skogekär.
Den tredje lade sig alltså till med efternamnet Rosenstake – och hans rymliga samvete gjorde honom mycket rik.

Dessa klassresor ur svensk folkhemsidyll förblir vänner i många år. Ända tills makt och pengar kommer med i bilden. Och sex, vapnet framför andra när man vill störta någon!

Att skriva en satirbok – eller som författaren vill kalla den: sedesskildring – ställer nog knappast till med någon större storm i vårt land av i dag. Mediafolket sitter i knä på makten, visst är det väl så i många avseenden. Journalisterna i huvudstan främst är överbetalda och bor i fina våningar på Söder och i Gamla Stan. De betraktar sig själva som varumärken snarare, än tjänare och kritiska granskare åt småfolket.
I fonden skymtar en plats i finrummen, som pressekreterare eller motsvarande.

En och annan sann idealist finns ännu kvar. Som Anders Krut som lyckas mobilisera ett medelklassuppror mot försäkringsbolaget Thules svindlerier med pensionsspararnas pengar.

Statsministern är bekymrad i denna roman. Han måste fixa en ny stor reform för att behålla makten vid nästa val. Nalle Rosenstake är på väg att sy ihop den.

Det skulle inte förvåna om det blev verklighet, kom jag att tänka när jag läste. Ännu ett borgerligt förslag som övertas av socialdemokratin.

Som helhet betraktat en rolig läsestund. Men inte speciellt revolutionerande i ”avslöjanden” egentligen. Alla vet väl att MT-Debatt är en sida för makteliten t ex.
Och att kapitalismen numera är Gud och marknadsekonomin dess apostel har väl de ledande mediaföreträdarna fått lära sig för längesen.

Men heder åt all satir ändå. I dessa tider är den dessutom viktig att dra en lans för. Men inom vårt lands gränser härskar maktfolket vidare som om inget har hänt. Skulle jag tro.

▪ Leif Wilehag

bokomslagLars Ragnar Forssberg
Fint folk
Piratförlaget 2005

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: