Shalespeare, den absoluta sanningen

[060406] Av Roland Heiel och Lasse Beischer
1 2 3 SCHTUNK gästspelar på Pusterviksteatern 5-9/4 2006
Regi och bearbetning: Josefine Andersson
Scenografi, ljus, ljud, kostym, mask och rekvisita: 1 2 3 SCHTUNK
Producent: Åsa Josefsson
Näsa: Gunnar Lundgren
På scen: Lasse Beischer

Här kommer Lasse Beischer, en av de fantastiska clownskådespelarna från teater Halland, känd t ex för den vansinniga och tidsödande uppsättningen av MacBeth, där det är så mycket tjat och upptåg att åskådarna hinner skratta sig sjuka innan föreställningen är över.

Denna gång är det alltså en enmansföreställning. Och den handlar om Shakespeare själv – mannen och hans verk.

En enkel skärm med ett Shakespeareporträtt högt uppe, och en ensam man med clownnäsa och korta puffbyxor som dansar, tjötar och provocerar publiken – men bara på det allra snällaste och mest hjärteknipande vis.

Han försöker berätta för oss – inlevelsefullt – om Shakespeares liv och tid. Men inlevelsen blir liksom hela tiden så stor att han istället börjar berätta om sig själv och vår tid. Publiken viker sig av skratt och trivs. Och några får komma upp på scenen för att i all vänlighet bli lite trakasserade.
Jag frågar mig:
Vad är det som skiljer denna föreställning från stand up? Förutom clownnäsan?
Jag svarar mig:
Det faktum att vi trots allt få lära oss något om Shakespeare. Och så finns här något slags allvar och självreflektion bakom alla upptågen. Det handlar om skådespelarens villkor. Eller om konsten och livet. Alla kan känna igen sig. Eller åtminstone skratta med. Även om skämten inte är nya.

/Kajsa Öberg Lindsten

▪ Kajsa Öberg Lindsten