Igen och igen

[060903] FolkTeatern, lilla scenen
Av Emma Broström och Rakel Wärmländer
Regi och medverkan Rakel Wärmländer

Att vara ung är för djävligt, sa Hjalmar Söderberg för hundra år sedan. Uttrycket har inte förlorat sin aktualitet, om man ska döma efter de erfarenheter som Rakel Wärmländer demonstrerar i monologen Igen och igen som visades i går på FolkTeaterns lilla scen.

Den unga kvinnan domineras av en brådmogen önskan att bli älskad och omtyckt. Det heta tonårssyndromet, som i en tid utan djupsinne kretsar kring ytan, kring att vara attraktiv, smal och sexuellt åtråvärd. Hon tröstäter och kräks, dricker sig full och spyr, lever ut sin lust så att den förvandlas till olust, allt för att ingenting har något annat ändamål än stundens snabbt övergående tillfredsställelse.

Rakel Wärmländer är hänsynslöst självutgivande i sin målning av vår tids varianter av kroppens lust och själens obotliga ensamhet. Att det handlar om satir förstår man om inte annat när hon drar av sig det yttre klädlagret och visar det undre, en skelettkostym à la Buttericks. Hon undviker rutinerat sentimentalitetens frestelse. När hon till slut (i början) har funnit ett mål i sin tillvaro: att bli skådespelerska, är det en tröst för henne själv och någonting som hon är i högsta grad lämpad för. Dessutom är det ett exempel för oss andra – en uppmaning om att vi också måste börja leva våra drömmar.

/Åke S Pettersson

▪ Åke S Pettersson