Fantasins och skrivarlustens debutantologi

[060929] ”…att ingenting kan vara ”fel” när man skriver kreativt, att varje individ har rätten till sina egna alster och att ingen kan komma och säga att det man skapar inte duger…”

Det här vill man förmedla till de elever som går skrivarkuser på KULMUS, Göteborgs gemensamma kulturskola i de västra stadsdelarna. De skribenter som återfinns i tidskriften Fantasins specialnummer, Debut 2006, har deltagit i en sådan kurs. Och ”ingen kan komma och säga att det man skapar inte duger”. Det här är alltså inte en recension. Snarare vill jag lyfta på hatten och buga djupt; Debut 2006 glöder.

Debut 2006 är även titeln på årets debutantologi från Wahlström & Widstrand, som kritiserats hårt från flera håll; enligt Arbetarbladets recensent innehåller den ”Biskops-Arnö-litteratur, kylig och utan känsla”. Crister Enander, Sundsvalls Tidning, framför liknande kritik men menar att det, förutom en viss likriktning på skivarlinjer runtom i landet, handlar om en feg jury. Juryn väljer, enligt Enander, att premiera den sortens poesi som redan hyllas av kritiker och förlag idag – ”de delar ut höga betyg och en klapp på huvudet till de välartade och de till skrivarkurserna välanpassade eleverna”. Kritiken av årets debutantologi från W&W handlar alltså mycket om skrivarlinjers påstådda likriktning, med några undantag. Elisabet Norin, Kristinstadsbladet, menar i sin recension av samma antologi att ”den som tror att skrivarkurser likriktar författarrösterna är vilse: det här är modiga och egenartade uttryck, väsenskilda, men tydliga var och en i sin ände av ett brett register”.

Fantasins redaktion har snappat upp kritiken av ovanstående antologi men sällar sig inte till skaran av gnällande och suckande. Istället sätter de ihop en egen antologi, ”mycket olik de debutantologier som andra svenska tidskrifter och förlag brukar ge ut”. Flörten med W&W:s antologi är tydlig – Fantasin ger sitt nummer exakt samma titel. Det är en flört som behövs, tror jag, det visar på hur rätten att bestämma vad som är bra och inte, vilken litteratur som duger – passar in på marknaden, inte uteslutande ligger hos exempelvis W&W:s jurygrupp.

I presentationen av Fantasins Debut 2006 står det: ”Vi vill lyfta fram de här texterna för att de visar var allting börjar: i lusten, i det vilda. Innan man börjar slipa, innan man börjar ängslas. Vart tar den vildheten vägen, varför förlorar så många den förmågan?”
Marknadsstrategiska förläggare är en tänkbar bidragande orsak till förlorandet av den förmågan, liksom jurygrupper som söker efter texter skrivna med samma stil som den redan rådande, texter som passar in i färdiga mallar och uppfattningar om vad som är god litteratur.
Kanske handlar det om mer än så – den rädsla som många kritiker tillskrivit W&W:s jurygrupp, rädslan för egensinniga och modiga, om än spretiga, texter, kan man ana även sett till samhället i stort. Som Anna Rovira skriver i sin dikt i Fantasins Debut 2006:
”Förr log man / Men nu ler man inte”
och vidare:
”Förr var världen stor / Men nu är den liten / För var det levande / Men nu är det dött”

Nio skribenter, 11-14 år gamla, medverkar i Fantasins specialnummer, som utkom lagom till Bokmässan där skribenterna själva fanns på plats för att läsa sina alster på scen.
Det går inte att klumpa ihop skribenterna, vilket inte heller är önskvärt; varje bidrag talar för sig självt. Det är prosa och poesi, högt och lågt, abstrakt och jordnära. Att läsa Debut 2006 i Fantasins tappning är roande och sorgligt om vart annat. Man skrattar till och sedan, håller andan när det blixtrar som av själva livets smärta – ”Ingen är där och ser / tomheten, ensamheten / i detta öde landskap / utan liv” skriver Tove Thunell i en dikt. Nej, det blir inte banalt; jag får en känsla av äkthet, om man nu kan tala om något sådant – det är ett vanskligt begrepp, visst. Men det känns just så, rakt igenom äkta, i bemärkelsen ärligt och uppriktigt.
Befriande, skulle man också kunna säga. Erik skriver: ”Jag älskar att dra i små grisars knorrar. Mamma säger att det är fult att göra så men jag har så svårt att låta bli”. Eller som i Livias dikt: ”Åh vad livet är vackert / Underbart och bra på alla sätt / Speciellt när orden puss och kram finns”.

Kommande författargeneration? Spela roll! Fantasin har fått fram det där ohejdade, den obändiga lusten att skriva, glädjen i experimenterandet med ord. Jag hoppas innerligt att Felicia, Eloise, Erik, Molly, Anna, Nike, Tove, Elin och Livia – skribenterna i Debut 2006 – håller glöden vid liv och på ett lustfyllt sätt fortsätter med sitt skapande.


Fotnot: KULMUS tillhör organisatoriskt SDN Frölunda, inledande citat är hämtat från KULMUS hemsida

▪ Rebecca Liedman

tidskriftsomslag
Fantasin nr 3 2006

Dela den här artikeln: