[061207] När jag började mitt senaste jobb som kultursekreterare, köpte jag mig en ny kaffekopp. Trodde jag. Den var ur Stefan Lindfors designade Ego-serie. Liten trekantig mugg med gröngrå lock med pip. Praktiskt med lock, håller varmt och kaffet spills inte ut över datorn när man jobbar.
Locket var lite opraktiskt då det var svårt att få av och det hände att jag spillde lite kaffe. Om locket hade varit gjort av lite mjukare plast skulle muggen varit bättre. Nu kunde jag jobba vid datorn och kaffet kallnade inte som det hade gjort i en vanlig mugg. Personalen i köket var mycket intresserade av min mugg. Jag lovordade den och dess praktiska funktioner. Först månader senare hittade jag produktbeskrivningen i paketets botten. Vecklade upp den och insåg att jag druckit kaffe ur en sockerströare eller oljebägare. Typiskt mig att se något som inte andra ser.
Många kaffekoppar och övertidstimmar senare befann jag mig på psyket med diagnosen manisk psykos. Under de här sex sommarveckorna på psyket började jag att designa den perfekta kaffemuggen för den stressade nutidsmänniskan. Med Stefan Lindfors sockerströare i minnet tänkte jag mig en mugg med öra och ett lock av gummi som skulle vara lätt att ta på och av och som inte skulle läcka om det vällte vid tangentbordet. Inte nog med det, jag började utveckla idén till att gälla Caféer. Franchising! På ditt favoritcafé skulle du ha två koppar i omlopp. Locket behöll du själv. Varje gång du kom in och beställde din latte eller hur du nu vill ha ditt kaffe, skulle du få en egen riktig porslinsmugg med lock. Ekologiskt och visst är det godare att dricka kaffe ur en porslinsmugg än en pappmugg? Jag kunde se framför mig hur kaffeälskarna skuttade tillbaka till sitt skrivbord med sin kopp rykande hett kaffe.
Efter sex veckors maniskt funderande slogs jag av blixten. Det är inte en sådan kopp som jag, eller någon annan heller för den delen, behöver. Det är inte meningen att vi ska sitta vid datorn timma in och timma ut och hålla oss vakna genom att dricka kaffe. Tyvärr har vi inte tid för teceremonier på jobbet, men en vanlig hederlig kaffepaus i arbetet ska alla unna sig. Gärna på en bestämd tid och tillsammans med kollegor. Fikabröd är inte heller att förakta, eller en liten chokladbit eller ett kex. Alla hämtar sitt eget kaffe eller för all del te. Därefter sitter man ner och talar om vädret eller världsläget, i sämsta fall talar man om jobbet. Jag vet hur min nya kaffemugg skulle se ut. Den skulle vara mer lik en stor tekopp med öra. Det nya skulle vara att den skulle ha rund botten. Då skulle jag vara tvungen att hålla i koppen hela tiden jag dricker kaffe. Samtidigt skulle jag kunna värma mig på koppen och kaffet skulle hållas varmt längre för att jag höll om koppen. Och det bästa, jag skulle sitta still tills jag druckit ur mitt kaffe.
Och för den som ändå väljer att sitta kvar att jobba vid datorn medans kaffet kallnar har jag ett tips. Låna bebins nappflaska. Perfekt när till och med ditt kaffe kallnat när du hamrat på datorn. Tål att värma i mikron. Stöttålig och greppvänlig. Går även bra att använda till kalla drycker som Cola och energidrycker. För att inte tala om möjligheterna som bjuds vad gäller att skippa även lunch. Välling för över treåringar innehåller en massa nyttigt och du behöver inte tugga, bara svälja. Kanske skulle Stefan Lindfors vilja designa en nappflaska för arbetsnarkomaner och NASA skulle kanske kunna bistå med recept för flytande föda innehållande allt en astronaut behöver i rymden.
Egentligen behöver jag ingen ny kaffekopp. Jag behöver ett nytt jobb och nya arbetskamrater som har vett att ta fikapauser tillsammans.
