[070208] Konstens världsbild är lika oändlig som naturvetenskapens. Kanske lade religionerna, med självutnämnd ensamrätt, beslag ”med rätt att döda” på konstens och fantasins oändliga värld – dessa som fick människor att växa och som antagligen fanns i oss alla från början. Kanske snodde några helt enkelt oändligheten för att de ville ha makt över andra; de humanistiska vetenskaperna måste återerövra konstens och fantasins gränslöshet.
Så inleder Pia Olenborg sin essä om den mänskliga själen. Titeln Bortom Varggränsen får stå som symbol för sökandet i vetandets utmarker. Sökandet efter mening och sammanhang. Många namn och många citat dyker upp som spår på vandringen.
Ladda ner boken som pdf-fil Här>>
Pia Olenborgs presentation av boken:
Många menar att religion är ett mänskligt behov Jag menar att det i alla samhällen sedan urminnes tider har det funnits människor som strävar efter makt och att det är i kampen om makt som religioner föds.
Min bild av vår urhistoria är att innan medicinmän, vishetslärare, nojder, gurus – präster av olika slag – fick makten att styra över andra människors liv, fanns den lekande människan Homo Ludens och därmed också konsten.
Religion är ett lysande maktkoncept medan leken är ett mänskligt behov eftersom det är ur leken som konsten, skapandet och kreativiteten föds.
Efter Homo Ludens kom Homo Sapiens, den tänkande människan. Vi tillhör alla Homo Sapiens idag och leken fattas oss oftast.
Kanske kan någon som läser min bok lyckas bli både en Homo Sapiens och en Homo Ludens – både tänkande och lekande
Enligt Voltaire är det sällsyntaste föreningen mellan förnuft och känsla.
Bara en konstnär är dum nog att försöka.
