[070319] En politisk thriller av Vivian Nielsen
FolkTeatern, stora scenen, premiär 24/2 2007
Regi: Erik Stålberg
Scenografi & kostym: Annsofie Horn
Musik: Dan Andersson
Översättning: Kim Lantz
I rollerna: Sanna Hultman, Jonas Sjökvist, Kim Lantz, Sara Wikström, Ulla Svedin, Elisabeth Göransson.
Tema Demokrati kallar FolkTeatern sin satsning år 2007. Pjäsen Demokrat som är nyskriven direkt för teatern av den danska dramatikern Vivian Nielsen sätter fokus direkt på problemet.
Statsministern har blivit mördad och man vet inte av vem eller varför. I handlingens centrum står hans vän och politiske rådgivare sedan många år, professorn i statskunskap Evald, spelad med stor auktoritet av Kim Lantz, som åter får gestalta en äldre slagfärdig herre. Man påminns av hans Kröyer häromåret i en pjäs av samma författarinna.
Nu är han kungamakare i och med att han övertalar den dödes dotter Beatrice, Sanna Hultman, att ta upp sina fars politiska mantel som socialdemokratisk partiledare. Det är en resonemangspjäs med ett ivrigt snackande som stundtals får mig att tänka på den amerikanska tv-serien Vita huset.
Demokratibegreppet vrids och vänds och visar sig inte vara så enkelt och självklart. När demokratin i ett samhälle ökar, minskar då din egen frihet? ”När demokratin känns svår att bära, då ropar man på en diktator”, säjer professorn. Vad kan man tillåta sig i demokratins namn? Finns det förlåtelse i en demokrati? Finns det plats för religionen?
För den hårda linjen svarar Ulla Svedins utredande polis. För den mera tolerant och mänsklig syn svarar professorns fru, övertygande spelad av Sara Wikström.
Själva mordgåtan och dess lösning var något tillkrånglad och ifall någon vill se pjäsen som en thriller ska jag inte avslöja vem som är den skyldiga.
Det är möjligt att tänka sig texten framförd som ett kammarspel utan dekorativa element och de rörliga bilder som fanns i bakgrunden. Den lilla flickan som hoppade hage under halva andra akten drog uppmärksamhet från scenen.
Till sist tycker jag att FolkTeatern ska ha en eloge för modet att spela en sådan här krävande pjäs om vars bristande publika lockelse den glesa salongen vittnande i torsdags kväll när jag såg föreställningen. (Estetiskt mer finkänsliga människor skulle kanske kalla företaget dumdristigt.)
/Åke S Pettersson
Grattis Folkteatern till ett bra pjäsval! Den danska författaren Vivian Nielsens Demokrat är en vass men oblodig thriller. Full av intressanta diskussioner om demokrati, ideal, cynism och politisk trovärdighet. Och den är spännande hela tiden, tack vare en intelligent text som förvaltas synnerligen väl av skådespelarna.
Den inledande scenens statsministerbegravning är det enda som känns utdraget, känslosamt och överdrivet. Fast kanske är detta också en väl uttänkt poäng: att den första scenens karikatyrer under pjäsens gång förvandlas till levande, gåtfulla och intressanta varelser.
Där är den unga, förtvivlade och bittra statsministerdottern som vägrar att spela sin tilldelade roll i det officiella sörjandet – och istället förvandlar sig till en galen Ofelia. Där är hennes man – en vek vindflöjel till journalist, som av dumhet eller smarthet säljer scoop om sin frus olycka. Där är statsministerns gamle vän och rådgivare, professorn i statskunskap, som är ett charmigt monster med övermänniskopretentioner. Och professorsfrun – en kompetent och ärelysten kvinna, som förklätt sig till den perfekta hemmafrun i förkläde och obekväma pumps. Tillslut finns här är en gåtfull främling – en kringirrande kvinna från en fjärran diktatur, som kanske sitter inne med statshemligheter…
Eftersom det ju är en thriller kan man räkna med att mördaren avslöjas i sista scenen.
Men många andra gåtor återstår ändå för oss åskådare att lösa på egen hand: Vem är god och vem är ond? Och vilka proportioner av cynism, kompromisser och äkta idealism måste det finnas i en politiskt trovärdig demokrat??
Föreställningen var både underhållande och intressant och borde kunna fungera utmärkt som diskussionsunderlag i alla möjliga sammanhang.
/Kajsa Öberg Lindsten
