SNÖ OCH BLYGA SAMTALSÄMNEN

[070513] av Sofia Wretling och Olof Wretling
spelas på Teater Jaguar våren 2007 och hösten 2007-05-12
Regi: Emelie Stigelius
Koreografi: Torbjörn Stenberg
Musik: Patrick Rydman
Scenografi/ljus: Torben Kulin
I rollerna: Emil Klingvall, Torben Kulin, Brita Lindgren, Sofia Wretling
Spelas i två olika versioner, för 7-10 år och för 11-15 år

Snö och blyga samtalsämnen är tredje och sista delen i Teater Jaguars trilogi Tro, Hopp och Kärlek. Alltså handlar den om kärlek.

Huvudpersonerna är fyra vuxna personer, alla frånskilda eller ensamma föräldrar och boende runt samma gård i en fiktiv stad där det en natt börjar snöa, för första gången på tjugo år.

En barnslig berättarröst introducerar varje scen. De fyra föräldrarna har lämnat sina sovande barn inomhus och rusat ut på gården för att uppleva snö och barndomsminnen. Fast alla låtsas att de förbereder överraskningar åt sina ungar. De två papporna bygger en snöfästning. Elins pappa är värst. Han domderar och bestämmer. Kvinnorna får inte vara med och bygga, och egentligen är det bara hans egen dotter som bör få leka i fästningen. Den ena mamman är intensivt upptagen med att ordna en skattjakt i snön, den andra drömmer om att få åka snöskoter.

I gräl och samtal blottar sedan de fyra sig själva och sin kärlekslängtan för varandra. Då och då tränger de ihop sig i cykelskjulet och spelar gitarr, eller sjunger en sång, som ackompanjeras av dragspel och lustiga koreografiska övningar.

I gryningen börjar det töa. Då är nattens lekar över och det vuxna vardagslivet tar åter vid. Men de fyra har hunnit försonas med sig själva och varandra. Ett sprucket äktenskap har lappats ihop och den ståtliga snöfästningen har smält samman till en liten hård igloo med ett brinnande ljus inuti. Den får bli en bild av kärleken. Kall istället för varm och med en hemlig skatt inuti smälter den inte förrän till sommaren. Och sen lever den nog vidare i ny gestalt.

Det var en vacker och trösterik saga, och tolvåringarna som utgjorde publik under den föreställning vi bevistade lyssnade uppmärksamt och koncentrerat. En barnföreställning som mer handlar om lycka än om problem – det är faktiskt något ganska ovanligt!!

Jag tycker att Teater Jaguar odlar en sympatisk anspråkslöshet. Små välgjorda uppsättningar med en liten väl samspelt ensemble i en intim och trivsam lokal. Stämningen är trygg, vänlig och poetisk. Och ändå handlar det om något så stort och svårhanterligt som kärleken.

/Kajsa Öberg Lindsten

Snö som faller tyst och mjukt och sveper in allting i vitt är magisk och försonande. Teater Jaguar visar oss vad som händer första gången som det snöade på tjugotvå år. Det är väl troligt att vädret blir sådant i framtiden med tilltagande växthuseffekt. Pjäsen ”Snö och blyga samtalsämnen” är emellertid inget inlägg i miljödebatten, utan handlar mera om de blyga samtalsämnena.

Barnen har somnat men föräldrarna kan inte låta bli att gå ut på gården och bli barn på nytt. Det är ett vackert poetiskt litet stycke som Sara och Olof Wretling har skrivit. Och spännande.

De väluppfostrade A-barn som utgjorde publik när jag var där i fredags satt som tända ljus och följde med och hade roligt när de vuxna närmade sig varandra och frågade chans blyga som barn.

För en påhittig scenografi svarade Torben Kulin som också ingick i den kvartett som agerade på scenen.

/Åke S Pettersson

▪ Kajsa Öberg Lindsten
/ Åke S Pettersson