Väjer inte för svåra fakta

[080221] Hur tänker en faktaboksförfattare med barn och unga som målgrupp? Hur väljer hon eller han sina ämnen, hur får man text och bild att fungera bra ihop och hur vet man att det man skriver om är intressant? Unga Alba har pratat med Jonathan Lindström, som har fått mycket uppmärksamhet för sitt engagerande sätt att förmedla krångliga fakta och hissnande tankar till barn och unga. Ett av hans mål är att berätta om de senaste forskningsrönen för barn och unga. Han kopplar också gärna ihop existentiella frågor och naturvetenskap.

Jonathan Lindström är arkeolog, vars nyfikenhet och förmedlingslusta lockat honom att på mer än ett sätt bege sig utanför sitt egentliga yrkes domäner. Förra året utsågs han till ”Årets folkbildare” av Föreningen vetenskap och folkbildning för sina faktaböcker för barn och unga om astronomi, utvecklingslära och naturvetenskap. Förutom att skriva om ämnen utanför det egna specialområdet, illustrerar han dessutom som självlärd tecknare sina böcker.

– Jag har haft en sturm- und drangperiod med alla de ämnen som jag har skrivit om. Jag var amatörastronom som ung, till exempel. Entusiasm och en vilja att förstå och förklara för andra, förmedla det jag vet, är mina viktigaste drivkrafter. Och faktum är att det kan nästan vara lättare att skriva om ämnen utanför mitt professionella område. Jag kan så mycket om arkeologi att jag kan ha svårt att se väsentligheterna. När jag närmar mig ett område som lekman eller amatör är det ofta lättare att veta vad som är intressantast att skriva om, säger Jonathan Lindström.

Han är pappa till två barn, sex och nio år gamla. Ibland, när de vill, vilket inte alltid är fallet, får de agera testläsare på nya manus. När han skriver försöker lägga in flera nivåer i bild och text med målet att inte bara fånga barnen, utan att också göra läsningen kul även för en förälder.

– Framför allt försöker jag lägga in en humornivå som vänder sig till lite äldre.

Jonathan Lindström vill över huvud taget gärna skriva så brett som möjligt, så att kan tycka om hans böcker, från sex-, sjuårsåldern och uppåt. Även om han inser att tonåringar och vuxna stöts bort av böckernas bildspråk. Utöver det skriver han inte utifrån några föräldraperspektiv. Han har till exempel inte syftet att bota brister i den utgivning av faktaböcker som redan finns.

– Jag skriver om det som intresserar mig helt enkelt. Däremot försöker jag lägga mig lite vid sidan av det som redan finns. Allt om universum, till exempel, kan jag känna tar vid där många faktaböcker för barn om astronomi slutar. Det kan verkligen förvåna mig hur sällan den allra senaste forskningen och de allra mest spännande frågorna tas upp i faktaböcker för barn och unga. Det är precis som om man, när det gäller barn, bara ta upp vissa saker eller bara ställa vissa frågor, medan man tar upp helt andra frågor när man har med vuxna att göra.

Hans bilderbok Allt om universum – stjärnor, galaxer och kosmiska mysterier fick priset ”Årets bästa faktabok” år 2006. Innan dess skrev han Allt från början – från urcell till människa (2003). Råttans skelett (2006) är en självbiografisk kapitelbok om några ”unga vetenskapsnördar”, som han själv säger. Han har också skrivit bilderböckerna Hajpuss (2005), och Dödshuset (2007). Den sistnämnda är den hittills enda barn- och ungdomsbok av Jonathan Lindström som handlar om historia och arkeologi. Däremot har han skrivit läroböcker och vetenskapliga artiklar inom sitt ämne och föreläst flitigt om arkeologi både för barn och unga.

Allt om universum tar upp hissnande frågor som vad som skulle hända om tyngdkraften var jättestark och tar med det ännu mer fascinerande svaret: ”Då skulle stjärnorna tändas jättesnabbt och – poff! – ha lyst klart innan livet och vi hann bli till”. Den tar upp frågor som handlar om hur mycket ur mycket ödesdigra fel som det faktiskt kunde ha blivit på universum, och då skulle inte vi heller ha funnits. Boken tar upp den eviga frågan ”Men varför är allt som det är?” – och svarar på den också.

– När det gäller vilken nivå jag ska lägga mig på och hur jag ska göra illustrationerna är det väl någon slags magkänska jag går på. Plus att jag använder mig mycket av min erfarenhet som föreläsare, vilket gör att språket är talspråkligt enkelt utan att vara dåligt. Det mesta som är svårt och komplicerat går att säga på ett enkelt och lättfattligt sätt.
Som tecknare upplever han sig stundtals som lite begränsad, men fördelarna att både skriva och illustrera överväger.

– Tekniskt och även konstnärligt har mina bilder en del brister, men jag tycker att jag är bra på ett teckna tydligt. Ibland är jag inte alltid så driven när det gäller att hitta samverkansidéer mellan bild och text, men där brukar förlagets formgivare vara till god hjälp. Jag blir ju också bättre och bättre. Jag vill teckna själv, för då blir det som jag vill ha det! När jag gör mina böcker jobbar jag alltid med text och bild parallellt.

Hans böcker har fått genomgående ett positivt mottagande. Bland den kritik han har fått som har förvånat honom mest är att han är för politiskt korrekt. Detta på grund av att han tecknat en tjej i ishockeyhjälm.

– Okej, det kanske är lite präktigt, men det här något som jag konsekvent och alltid tänker på: att ha ett genustänkande. Även om det kan verka lite påklistrat att även teckna några mörkhyade barn eller flickor som spelar ishockey, eller att, som i kapitelboken Råttans skelett, låta huvudpersonen var könsobestämd, för att alla ska kunna känna igen sig, så tror jag att det har en positiv effekt för att bryta konventionella roller, om man gör detta konsekvent.

Jonathan Lindströms senaste bokprojekt handlar om medvetandet och filosofi, heter Hjärnkoll och kommer ut på Bonnier Carlsen i höst. Det är också en barnbok. Inte heller här väjer han för att ta upp de svåraste frågorna: vad är medvetandet gjort av?, vad är jaget?, vad är den fria viljan? Boken planeras att komma ut i höst på Bonnier Carlsen, som gett ut även de övriga böcker som nämnts här.

– Boken tar upp både naturvetenskap och filosofi. Den inbjuder läsaren att göra experiment med sig själv hela vägen in i själen. Läsaren kommer att upptäcka att hela bilden av vem man är sitter i huvudet!

▪ Anne-Charlotte Horgby

Jonathan LindströmJonathan Lindström

Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: