[080612] Hur ser ditt drömboende ut? Den frågan rymmer många ofta dolda aspekter som kan vara både långvariga och mer tillfälliga. Här finns sociala, ekonomiska och kulturella aspekter som varierar både i rum och tid. Frågan är kort sagt inte enkel att bena ut.
Men om vi håller oss till de sociala, ekonomiska och kulturella aspekterna på boendet ringar man kanske in de viktigaste. Om man rör sig från nord till syd och från öst till väst över en stad så ser den inte likadan ut överallt. För en inbodd syns skillnaderna tydligare än för en tillfällig besökare. Det kan handla om vilka som bor var och vilket utbud det finns att använda för de boende.
Både en besökare och en fastboende ser att Göteborg varierar mycket mellan olika stadsdelar. Här finns de centrala delarna av staden med allt fler bostadsrätter och det utbud som en halvstor stad har att erbjuda. Här är krogtätt och en bebyggelse som vuxit fram under några hundra år. Här är kollektivtrafiken som mest finmaskig.
Om man härifrån ställer in kompassen mot nordost är chansen stor att man passerar relativt obebyggda grönområden innan man kommer till typiska bostadsområden för miljonprogrammet under åren kring 1970. Här är boendet mer förtätat än inne i stadskärnan och här dominerar hyresrättsboendet. Närheten till bank, apotek, affärer och nöjesliv är ofta sämre än inne i centrala stan.
Om man från centrala Göteborg rör sig mot väster eller sydväst, ut mot havet, hittar man stadsdelar som domineras av villor. De är ofta äldre än husen från miljonprogrammet, men har successivt kompletterats med nybyggen. Dessa stadsdelar är lika mycket enklaver åtskilda från centrala Göteborg som de i nordost, men det bekymrar inte dess invånare. Det är närmast att betrakta som en huvudpoäng. Här är kulturell och ekonomisk service rent av sämre än i nordost, men fram till idag har inte heller detta bekymrat villaägarna. Här betraktas nämligen bilen som en mänsklig rättighet.
Göteborg har liksom många andra städer ett ekonomiskt inflytande som sträcker sig längre än stadens gränser. Grannkommunerna inom en radie av 50 km innebär nära en fördubbling av invånarantalet och blir alltmer integrerade med varandra. Gymnasieskolan slogs för några år sedan samman till en gemensam utbildningsmarknad. Många från dessa kranskommuner pendlar dagligen in till Göteborg och många av dessa bor i villa.
Boendet står för en väsentlig del av ekonomin för de flesta av oss, oberoende av boendeform. Men det finns viktiga skillnader. Köper man sitt boende blir man fastare integrerad i det ekonomiska systemet än den som hyr sin bostad. Man kan få ekonomiska fördelar av detta, men för all del även bli en ekonomisk förlorare, som nu i bolånekrisen i USA. Men ser vi till utvecklingen under hela efterkrigstiden fram till idag kan man med fog hävda att boendet har bidragit till att befästa klassklyftorna i samhället.
Låt oss nu snegla lite på frågan om drömboendet. Det är naturligtvis kopplat till frågan om vad som skapar lycka. Somliga hävdar att lycka är ett absolut begrepp. Man kan känna stunder av lycka när man går upp före soluppgången och ser solen stiga upp i en stilla natur. Det är en inre harmoni som jag definitivt inte missunnar någon, men jag anser att lycka till stor del är ett relativt begrepp som dessutom ofta är kopplat till materiella ting.
Villa, Vovve och Volvo är tre saker som ofta symboliserar vad som är lycka i boendet. Två objekt och ett subjekt. Länge har status och lycka varit intimt förknippade med varandra, så prylen, prylen och tillgivenheten har varit ett gångbart projekt att sträva efter. Själv inser jag att boende i villa ofta har högre standard än boende i hyresrätt. Jag inser också att en trädgård rent av kan vara hälsobringande. Det är saker som kan höja lyckokänslan. Om det dessutom ger utslag i fetare plånbok blir man kanske rent av än lyckligare. Förtingliga ditt boende och du blir lyckligare?
Men det finns en faktor som får allt större betydelse i det ekonomiska resonemanget – läget. Bilen har sett sina bästa dagar som frihetssymbol, för att inte tala om SUV:en. Den kan knappast förhöja lyckokänslan att åka omkring med en sådan i en alltmer negativ omvärld. Och hur känns det att sitta stilla i bilköer till och ifrån jobbet varje dag? Det är långt ifrån självklart att en sådan villa är en ekonomisk vinstlott framöver.
Finns det några kulturella och sociala vinster med boendet i villa då? Det som kan vara en tillgång med förortsboendet är naturen, en tillgång som sägs uppskattas mer av oss som bor glest här uppe i norra Europa än av stadsbor i Sydeuropa. Om det är så har stadsdelarna i nordost i Göteborg förmodligen en större potential än villaområdena i kranskommunerna. Här saknas de geografiska avgränsningar som privatiseringen innebär. Ingen villaägare vill ha en motionsslinga på sin egen tomt, medan miljonprogrammets invånare kan förenas i varierande naturprojekt.
Bortsett från den egna trädgården är det ofta vanskligt att tala om sociala och kulturella värden med att bo i villa. Individualismen är ju ledordet som styr mycket av planeringen av sådana stadsdelar. Affärer ligger på andra ställen, jobbet någon annan stans, skolan allt längre bort ju äldre man blir, föreningslivet kräver bil och chaufför, kultur får läggas in på agendan. Familjen blir fokus i tillvaron på ett påtagligt sätt. Skilsmässofrekvensen är lägre än på andra håll. Men ändå, jag antar att för den som betraktar sig som en stadsbo kommer villadrömmen främst visa sig vara ett 1900-talsfenomen. För de villor som ligger mer centralt i städerna kommer sociala och kulturella aspekter att väga allt tyngre i synen på denna form av boendet.
Kanske är det bostadsrätten med relativt centralt läge som är vägen till drömboendet? En lägenhet mitt i stan ger onekligen tillträde till ett boende med stor social och kulturell potential. Med en fet plånbok ökar möjligheterna radikalt att kunna bosätta sig där man själv vill. För Göteborgs del handlar det kanske om hamnutsikt. Det fina i upplägget är dessutom att bostaden blir en vinstmaskin om den ligger på rätt ställe. En möjlig, för att inte säga trolig, utveckling är att bostadsrätten blir en bättre ekonomisk affär än en villa. Vem som bidrar till vinsten ska jag inte ta upp här. Men en sak är säker, pengarna växer varken i trädgården eller i balkonglådan.
Det finns dock några samhälleliga problem även med bostadsrätten. Den skapar nästan lika tydlig individualism som villaboendet. Individualismen har varit den dominerande sociala samhällskraften sedan den svenska välfärdsmodellen gick i kvav runt mitten av 1970-talet. Men nu finns starka tecken på att kollektiva strukturer åter växer till sig. Den enskilt största orsaken till det är nog insikten om att vi står inför ett globalt miljöhot. Individualismen kan inte ensam bidra till att mota detta hot.
I Sverige kan det vara svårt att se vad ägandet av lägenheten medför kulturellt och socialt, medan det däremot är tydligare i större städer som Berlin. Här flyttade kulturlivet snabbt till östra delen av staden efter murens fall. Kulturlivet anses av många söka sig till platser med vissa inneboende spänningar, mellan den råa och det mondäna. Det är där kreativiteten får näring. Den kulturellt törstande övre medelklassen i Berlin vädrar snabbt in sådana platser och köper in sig i sådana områden, som Hackesche Höfe nära Alexanderplatz. De dom bor i bostadsrätt, eller som i Berlin ofta äger sin lägenhet, sträcker sig perspektivet sällan utanför det egna boendet. Idag har Hackesche Höfe omvandlats till ett mondänt medelklassghetto, medan kulturlivet har dragit vidare till andra delar av staden.
Så den enkla slutsatsen blir att hyresrätten är framtidens drömboende? Vem vet? Till de positiva aspekterna hör att individualismen inte är lika utpräglad i denna form av boende som de bägge andra. Det betyder dock inte att hyresrätten har särskilt välutvecklade kollektiva kulturformer, bara att potentialen är större. Många enskilda hyresgäster som agerar tillsammans kan åstadkomma mer än ”inbäddade privatboenden” trots knappare ekonomiska resurser. För att travestera IKEA-filosofin kan många små bidrag ge stort ekonomiskt utfall. Det är när den kollektiva kulturen åter kan blomstra som hyresrätten på allvar kan växa i betydelse för samhällsutvecklingen.
En liten illustration är en fotbollsplan i hyresrättsdominerade stadsdelen Majorna i Göteborg. En av stadsdelens två grusplaner i fullformat upplevdes av många som en plats i förfall. Då gick ett antal föreningar av olika slag samman och diskuterade hur planen skulle kunna bli attraktiv. Ungdomar uppmanades att komma med förslag och medverka aktivt. Ett flertal organisationer och myndigheter lockades med i planerna, som det stora kommunala bostadsbolaget, hyresgästföreningen och förvaltningar som normalt inte har något samarbete. Resultatet har blivit två elupplysta plastgräsplaner för fotboll, varan den ena med sarger, en löparbana och en boulebana och en rastplats.
Vilken boendeform kommer att vara mest attraktiv i framtiden? Under de kommande decennierna tror jag att två motstridiga krafter att vara drivande för utvecklingen: De ekonomiska och privata aspekterna står mot ett framväxande kollektivt medvetande. Vilken mix detta leder till är till stor del en politisk och ideologisk fråga.
