THE GATE OF FATIMA

[080822] av Roger Assaf
Shams, Dans & Teaterfestivalen gästspel på Världskulturmuseet
Text & framförande: Hanane Haij Ali, Yasmina Toubi, Roger Assaf
Visuellt skapande: Sarmand Louise
Auditivt skapande : Jawad Naufal, Caroline Tabet
Ljusdesign: Tarek Mourad

Krisen i mellanöstern, konflikten mellan Israel och Arabstaterna, den tröstlösa och som det förefaller eviga frågan som är som ett öppet sår på världens yta gestaltas för vilken gång i ordningen av gruppen Shams i en vacker och mycket välspelad föreställning som framfördes under Dans & Teaterfestivalen i den för mig obekanta källaren under Världskulturmuseet.

Språket var arabiska uppblandat med engelska och franska och föreställningen textades på engelska på en tavla ovanför scenen. De tre aktörerna framförde sina roller mycket expressivt och publiken visste ju vad det skulle handla om. Svävade den i tvivelsmål räckte det med att betrakta de bilder av ruiner som projicerades i fonden.

Man har rest runt i södra Libanon och samlat in berättelser som, ligger till grund för den här historien om en förälskad fotografs resa genom landet till Beirut. Hans möten under vägen blir till pjäsen. Till stöd fanns projektioner, även film och visuella hjälpmedel som konfettiregn och därtill häftiga ljud. Allt detta för att vrida om kniven ytterligare ett varv i våra skyddslösa själar. För det finns väl ingen som inte är medveten om det lidande som blev följden av inrättandet av staten Israel för att kompensera judarna för det lidande som de utsattes för andra världskriget. Boten är lika illa som soten? Betyder det att vi ska avstå från att försöka skapa rättvisa?

Jag har läst att Chou En-lai tyckte att det var för tidigt att utvärdera resultatet av franska revolutionen. Man kanske inte ska känna sig allför förvirrad för att man inte riktigt förstår?

När jag ändå citerar låt mig passa på att citera Tomas Forser som vid ett föredrag sa att man svårligen kan tänka sig en ung teaterkritiker eftersom yrket kräver erfarenhet. Nu när man nått den åldern att man inte länge kan kallas ung, stöter man på nya svårigheter. Programmet till Dans & Teaterfestivalen är tryckt med liten, ljusgrå piktur som är svår att läsa även med nyss starropererade ögon. Och den trappa som utgjorde åskådarplats i Världskulturmuseets källare var svår att behärska för gamla ben.

/Åke S Pettersson

▪ Åke S Pettersson
Taggar
Dela den här artikeln: