Besök i bosättarstaden Efrat

[081030] Bob Lang var rådgivare åt Benjamin Netanyahu när denne var premiärminister i Israel. Han har en kandidatexamen i konsten att mjölka kor från universitetet i Wisconsin, men idag arbetar han som talesman för den israeliska bosättningen Efrat som ligger en halvtimmes bilväg söder från Jerusalem. Efrat ligger en bra bit in i Palestina.

Vi träffade Bob en solig dag i mitten av oktober. Han ger ett trevligt intryck, ler mycket och skämtar när han visar oss runt i sin stad. Bob anser inte att han lever i Palestina, utan i Israel. Han beskriver sig själv som en moderat bosättare och säger att han inte vill stjäla mark. Samtidigt ser han stolt ut när han pekar ut de fem utposter som ligger utanför Efrat. Han påpekar att de idag visserligen inte är erkända av Israel som delar av Efrat och att de är spartanska då de bara består av husvagnar. Men han verkar säker på att de ganska snart kommer att bli erkända så att det kan byggas ordentliga hus på dem. I Israel skiljer man på illegala och legala bosättningar trots att detta inte existerar i internationell lag.

I Sverige inbillade jag mig ibland att konflikten i Mellanöstern innefattade två relativt jämbördiga parter. Jag visste att Palestina inte var en erkänd stat, men hade ändå föreställningen att landområdet öster om Israel var en något så när sammanhängande landsmassa där rörligheten var begränsad och där det bodde en mindre mängd bosättare.

Jag visste inte mycket om de israeliska bosättningarna och min uppfattning av bosättare var till stor del präglad av bilden av de aggressiva, religiöst motiverade grupperna i Hebron som jag sett på TV.

Sedan åkte jag till Palestina. Jag åkte via militära vägspärrar genom muren för att komma in på Västbanken. Jag blev dock förvirrad och trodde ett tag att jag var tillbaka i Israel utan att ha åkt igenom ytterligare en större vägspärr. Sedan insåg jag att jag inte hade lämnat Palestina utan det som jag först hade trott var israeliska städer och samhällen, i själva verket var israeliska bosättningar inne på Västbanken.

Israel förfogar över sex stora områden, bosättarblock, inne i den delen av Palestina som gränsar till Jordanien. En halv miljon israeler bor i dessa bosättningar och de är spridda över hela Västbanken.

Att bosättningarna i Palestina var olagliga var i sig ingen nyhet. Att se hur de ser ut var däremot en chock. Och än värre blev det när jag började förstå hur de rent praktiskt etablerades. Hur de ofta börjar byggas på en liten kulle dit några människor kört ett par husvagnar och plöjt upp en väg. Så småningom dras el, vatten, avlopp in och tillstånd från The Joint Settlement Committee of the Israeli Government and the World Zionist Organization för att bli en, enligt Israel, laglig bosättning.

Nästan en halv miljon människor med israeliska medborgarskap lever idag på det som enligt internationell lag är ockuperad mark. Men Bob anser alltså inte att marken han bor på är vare sig ockuperad eller annekterad. Han är retoriskt skolad och använder en relativt vanlig omskrivning för ockupationen då han hävdar att äganderätten till marken är disputed , dvs ifrågasatt. Bob pekar på rader med träd och hävdar att det är träd från tiden då området var jordanskt och därför finns det ingenting som heter Palestina. Jag förstår inte logiken i att bebygga mark utanför sin egen stat, men jag försöker förstå hans logik även om den inte är min egen.

Jag uppfattar Bob som religiös och konservativ, men inte fanatisk. Han anser verkligen att det judiska folket har rätt till marken de bor på, men jag uppfattar samtidigt att han har ett behov av att rättfärdiga sig. Marken köptes helt lagligt påpekas det. Och nu när det är byggstopp i bosättningarna så byggs det inte heller.

Bob säger att han vill ha fred med palestinierna och att han till och med kan tänka sig att bo tillsammans med dem inne i bosättningen. Han pratar om hur de delar på vattnet, men förklarar sedan att det är bosättningen som bestämmer hur mycket vatten den palestinska byn intill får.

Jag börjar nästan känna att jag förstår hur Bob tänker, men så börjar han prata om Gilad Shalit, den israeliska soldaten som varit kidnappad sedan juni 2006.

– Jag tycker att de ska stänga av all el till hela Gaza tills vi får tillbaka vår medborgare. Ja, så säger han. Och jag tittar storögt på honom. Menar han på allvar att han är villig att låta ca en och en halv miljon personer lida för att Israel ska få tillbaka en soldat?

Ja, det gör han. Utan tvekan.


Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
(smallswedishwoman@yahoo.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).

▪ Eva Maria Westerlund

Foto från Efrat
Inne på bosättningen Efrat

Foto från Efrat
Bob Lang med en utpost tillhörande Efrat i bakgrunden

Foto från Efrat
En större utpost på en kulle utanför Efrat

Taggar
Dela den här artikeln: