Pälsen mitt i Stockholms högsommar

[090528] Vad är fysisk skönhet? Att folk vill ha dig? Framgång utan arbete? Position? Trygghet? Vad innebär det i så fall att vara ful?
Huvudpersonen i Människor helt utan betydelse, Magnus, beskriver sig som ful. Ful genom att inte ha positionen. Han vill ge sin flickvän något fint, en present, en semester. Varför? Så förhållandet blir vackrare? Magnus är någon som hela tiden tar ett steg tillbaka.
Det är ingen bra idé, det finns så många som vill hinna före. Det är sommar.

Gatorna ligger öde. Folk är på semester. Förtydligande: Folk som har råd att fara på semester är på semester. Deras frånvaro understryker att Magnus inte har råd. Och om andra far iväg (för att se världen?) stannar Magnus hemma och bara ser och ser. Rakt genom historien märker han så mycket mer. Det Magnus ser stannar kvar.

Observationer verkar också vara hans arbete. På olika vis arbetar han med berättelser, frön och manus till film eller TV.
Magnus ser och får tankar, idéer som andra förverkligar.

Alldeles i början är han på posten, ska hämta ut ett stort kuvert. Kuvertet är tjockt, det verkar vara ett refuserat manus av något slag. Magnus bär omkring sin refusering hela dagen, allt medan han träffar bekanta, möjliga uppdragsgivare. Folk som lyckats.

Magnus skäms över sitt kuvert. Han skäms över sin mobiltelefon också. ”Den är gammal och folk brukar skämta om den. Den är ju så stor”. Hela dagen fingrar han på telefonen och ser efter om hon har ringt. Han längtar så. Väntar. Funderar om flickvännen ska ringa.

Magnus skäms över sitt kuvert och sin mobiltelefon, på samma sätt som huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs Pälsen skäms för sin rock. Pälsen var nog den första historia man fick sig tillsagt att läsa och verkligen gillade. Det var då man fattade att litteratur handlar om hur det är inuti en annan persons huvud.

Det ska inte avslöjas hur det går i Människor helt utan betydelse, men en karbonkopia på Pälsen är det rakt inte. Men stämningen är där. Man förflyttas in i en riktig människas huvud. Fast det är en bok.

Bokens författare, Johan Kling (som också skrev och regisserade den hyllade filmen Darling), var en gång med i ett popband som hette Ratata. Dom gjorde utmärkt pop, kortfattad och koncentrerad.

Det är säkert bara inbillning, men när man vet om det är det svårt att inte tro sig se vissa likheter. Ambivalensen till framgång. Ensamma män. Dyrkandet – eller i alla fall över-respekten – för kvinnlig fysisk skönhet. Det yrkesmässiga avbildandet av skönhet.

Det finns nånslags tråd från låten ”Dansar på min video” till den här boken.

Människor helt utan betydelse, är en bok som blir som ett par hörlurar. Det blir du och boken. Liten och kort. Lättdrucken men mättar. Som buljong, kortfattad och koncentrerad. Läs den.

▪ Jacob Stålhammar

bokomslag
Johan Kling
Människor helt utan betydelse
Norstedts 2009

Taggar
Dela den här artikeln: