Om en okuvlig mäster Palm

[090821] Med den förstfödde på armen: Min son ska inte ha det som jag.
Det var på annandag jul 1881 som August Palm höll ett tal i Lill-Jansskogen i Stockholm, ett tal som ledde till att en arbetarföreningen bildades i Sverige. Därmed lades samtidigt grunden för fackföreningar och en mer aktiv kamp för allmän rösträtt. Ett drygt halvdussin år senare föddes det första arbetarpartiet.

Den där annandagen vände alltså det som länge var mörkt och trögt och rent av verkade omöjligt. I Alexandra Coehlo Ahndorils tredje roman, Mäster, förs striden av bokens huvudperson. Den tar sin början när han tio år gammal blir lärling hos skräddarmästaren i Kattarp, en mästare, inte bara i skrädderi utan än mer i skräck och hot och omänsklighet. Den som icke arbeta ska icke heller äta, var devisen han levde efter. Han slog och förnedrade August och de fyra lärlingsåren blev en gravt plågsam tid. ”Om jag vore en maskin. Om de tog bort människan i mig.”

För många är det erbarmligt fattiga tider. August Palms pappa är död, hans mor och en syster hamnar på fattigstugan samtidigt som två andra syskon auktioneras bort. Dessutom har sex barn redan lämnat jordepinan. Så på sätt och vis kanske man kan säga att August egentligen har tur som får lära sig ett yrke, vanäran till trots?

Coehlo Ahndoril avslutar med Mäster sin triptyk över människans utopiska sökande. Efter debuten Stjärneborgs Tyge (Tycho) Brahe och naturvetenskapen, via religionens heliga Birgitta till August Palm och politiken, och fundamentet till socialdemokratin och den svenska modellen, ”Folkhemmet”. Hon gör det snyggt, med en berättelse om en av dessa okuvliga män eller kvinnor som bryter ny mark, som står emot spott och spe för det de tror på och som genom sin enträgenhet skapar eller lägger grunden för historiska förändringar, för en ny era eller paradigm. Och vars personlighet ofta är en blandning av egoism och oegennytta. Hur skulle vårt samhälle och värld se ut utan dessa vågbrytare?

Språket är klart och poetiskt, men jag kan tycka att det också känns något ansträngt och lätt pretentiöst i bemödandet att finna nypoetiska ord. En del lite onödiga upprepningar står också på minuskontot. Och trots att jag inte känner att romanen riktigt ”lyfter” på samma vis som Stjärneborg finns det, när det fungerar som bäst, mycket som är bra. Bilderna lätta att ”läsa”, med läckert skildrade detaljer och ögonblick som berör. Glimtvis svävar gränserna mellan verkligheten och det drömlika fritt över sidorna, men samtidigt med lite väl många konkreta drömmar, fler än vad berättelsen tjänar på. I regel är det berättat i tredje person, men någon gång emellanåt får August själv ordet. Och ibland får vi istället följa frun Johanna, hennes tankar och känslor. Dels kring vardagslivet med den eviga rädslan över att bli utan mat och skräcken för att bli tvungen att lämna bort barnen, dels utifrån hennes pessimism vad gäller möjligheten att förändra det bestående. Hur kämpa mot överheten? frågar hon. ”Med ett enda vapen, det farligaste av alla. Med vår enighet …”

I kontraktet står att August är fri från sin plågoande när han gått fram till prästen, och efter komfirmationen söker han tjänst hos etablerade skräddare, åker från stad till stad ner mot Tyskland. Det är där han träffar Johanna från Småland som han gifter sig och får fem barn med, och det där han blir berusad av talet om socialismen som sätter ord på hans erfarenheter och tankar. Han råkar höra Ferdinand Lasalle och upplevelsen bränner sig fast i den unge skräddaren.

En av sina anställningar förlorar han när arbetsgivaren får reda på Palms idéer om lika rösträtt. Efter det ”öppnar han eget”, och fördjupar sig i socialismen, går på möten och sedemera håller tal själv. ”I samma ögonblick jag förstod hur världen var, förstod jag också hur den borde vara.”

Och hur har det då blivit, hur ser det ”jämlika” svenska samhället ut i dag? Ja, ”arbetarklassens” människor har alltjämt lägre genomsnittlig livslängd, drabbas av fler sjukdomar, röker och dricker mer, äter sämre mat, blir fetare, allt större krav ställs på arbetslösa och sjukskrivna och så vidare och så vidare i all oändlighet som verkar det. Direktörerna tjänar mångdubbelt mer än ”vanligt folk”, klyftorna är större än de var för trettio år sedan, och kvinnor tjänar fort-farande mindre än män för samma jobb. Så hur bra har vi 2009 fått det – egentligen?

Men August Palm gav sig som sagt inte. Med tal efter tal, agitation efter agitation provocerar han borgerligheten och även ”adelsgossen” Branting, som flirtar med liberalerna. Både han och hustrun blir vid ett flertal tillfällen nedslagna, de blir avvisade från Tyskland men upp ger han alltså inte. Han åker till Stockholm för att agitera, men polisen vägrar släppa in honom i de lokaler han för ändamålet hyrt. Då är han nära att åka tillbaka till Malmö, till Johanna och barnen och koncentrera sig på nål och tråd istället. Men en annandag i skogen kom emellan.

▪ Stefan Hagberg

bokomslag
Alexandra Coelho Ahndoril
Mäster
Albert Bonniers förlag 2009

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: