[090831] Att återvända till historien i tider av kris är inget nytt. Speciellt inte när det gäller finansiella kriser. Samma frågor dyker upp. Varför lär vi oss inte att undvika spekulationsbubblor? Varför tillåter vi finansiella aktörer att få så stor makt över samhällsekonomin (underförstått: de gör ju ändå inget riktigt jobb)? Varifrån kommer pengarna, egentligen? Kanske är det så det måste vara. Med jämna mellanrum behöver vi ställa frågorna och lika regelbundet behövs det personer som förmår att förklara den finansiella sektorns roll i samhällsekonomin. Historieprofessorn Niall Ferguson tar sig an rollen med en rik palett av historiska exempel för att åskådliggöra sina resonemang. Ansatsen är lovvärd och bitvis lyckad, men helhetsintrycket dras ned av att Fergusons text är nivåmässigt spretig och att översättningen lämnar en del i övrigt att önska.
I pengarnas tid är uppbyggd kring ett antal fenomen som Ferguson betraktar som avgörande för att förstå den finansiella sektorns betydelse: pengar, obligationer, aktier, försäkringar, fastigheter, samt USA:s förhållande till Kina. Det sistnämnda är en något udda fågel i sammanhanget men blir begriplig när man läser boken, eftersom Ferguson är angelägen om att använda historien för att också diskutera samtiden. Vart och ett av dessa fenomen ägnar Ferguson ett kapitel, där han utifrån historiska exempel diskuterar fenomenens betydelse för samhällsekonomin.
I första kapitlet utvecklar Ferguson sina grundtankar om den finansiella sektorn och det blir då tydligt att pengar i grunden handlar om krediter. Detta är i sig ingen revolutionerande insikt, men det löper som en röd tråd genom boken och ger en förklaringsram till de övriga fenomen som han vill förklara. Ett välfungerande kreditväsende skänker en ekonomi dynamik, men innebär också att en oundviklig instabilitet finns inbyggd i samhällsekonomin, eftersom krediter bygger på kontrakt som inbegriper en i grunden osäker framtid. Med andra ord, ekonomins tillväxt bygger på förtroende.
Kapitlet om obligationer används för att belysa hur viktig framväxten av en marknad för offentliga skulder (statsobligationer) var för att bygga upp moderna nationalstater. Nord- och sydstaternas agerande i samband med amerikanska inbördeskriget blir till exempel ett skolboksexempel i hur offentlig skuldsättning kan användas för att mobilisera resurser – resurser som under olika perioder har använts för destruktiva krig och/eller produktiva järnvägsinvesteringar.
Alla kapitel är historiska, men de landar också i vår egen tid. Ferguson slår redan i inledningen fast att han vill få läsaren att bli bättre på att förstå sin samtid genom att läsa hans bok. Tyvärr, blir jag dock inte riktigt klok på vem Niall Ferguson vänder sig till när han skriver. Det har något att göra med att författaren återkommande byter nivå i berättande och språk. Ibland är Ferguson en medryckande historiker som initierat berättar historien om storsvindlaren John Law, som under några år på 1710-talet skapade sig en maktposition i Frankrike där han i princip agerade som Alan Greenspan och George Soros, på samma gång. I nästa stund reser Ferguson jorden runt och intervjuar aktuella finansaktörer och formulerar sig med slängig journalistisk jargong; för att i nästa andetag sammanfatta modern finansteori på ett språk som kräver en hel del förkunskaper i finansiella spörsmål.
Jag medger att idén att blanda dessa olika ingredienser för att göra historieämnet mer aktuellt är tilltalande. Ferguson gör klart redan i inledningen att ambitionen med boken är att presentera en introduktion till finanshistoria. Problemet är att i själva utförandet spretar det för mycket för att övertyga mig. Den populärvetenskapliga sammanfattningen av modern finansteori och de spridda inläggen om den pågående finanskrisen hade gärna fått lämnats därhän; jag tycker att bokens bästa delar är när författaren blir vid sin läst – historia.
Tyvärr dras helhetsintrycket också ner av den svenska översättningen, som i mitt tycke lider av två problem. För det första, hör jag genomgående texten på engelska för mitt inre när jag läser. Det känns som att översättaren i många fall ligger alltför nära de engelska uttrycken och därmed infinner sig aldrig något svenskt flyt i texten. För det andra – vilket förvärrar det första problemet – så finns det flera missar i faktagranskningen som försvårar läsningen. Det gäller till exempel fiskal och monetär politik, vanligtvis benämnd som finans- och penningpolitik. Det gäller också de brittiska ”Corn Laws” som avskaffades 1846, som innebar att tullarna på importerat spannmål togs bort. De hade ingenting med majs att göra. En känsla infinner sig att förlaget hade bråttom att få ut Niall Fergusons bok medan finanskrisen fortfarande var tillräckligt aktuell för att locka till läsning.
Som själv varandes praktiserande finanshistoriker hade jag önskat att jag hade kunnat rekommendera I pengarnas tid till alla och envar. Det har jag svårt att göra. Samtidigt gillar jag Fergusons pedagogiska kapiteluppdelning och många av de historiska exemplen är mycket lärorika om man vill skapa sig en förståelse för den finansiella sektorns roll i samhällsekonomin. Ett tips skulle kunna vara att läsa den engelska utgåvan – då är min gissning att man dessutom får njuta av ett stycke god brittisk formuleringskonst.
