GUYS AND DOLLS

[091025] Göteborgsoperan, premiär 2009-10-24
Musik och sångtexter Frank Loesser
Manus Joe Swerling och Abe Burrows
Översättning Hasse Alfredsson
Dirigent Nick Davies/Finn Rosengren
Regi Hans Berndtsson
Korreografi Gunilla Olsson Karlsson
Scenografi Mikael Varhelyi
Medverkande Evelyn Johns, Timo Nieminen, Anna-Maria Hallgren, Erik Gullbransson,David Lundqvist, Tobias Ahlseel, Michael Jansson, Ingahlill Wagelin, Mikael Simlund, Björn Thudén, Susanne Albertus, Karolin Funke, Anna Werner, David Inghamn, Sleiman Aoun, Mia Nezler, Marcus Liljedahl, Mikael Johansson m.fl.

Årets lättprogram på Operan hade i lördags premiär, Frank Loessers sextio år gamla musikal Guys and dolls, som av någon anledning aldrig tidigare spelats i Göteborg. Annars har den gjort succé världen över, inte minst på Oscars i Stockholm där Ulla Sallert fyllde ut frälsningssoldatens uniform.Den amerikanska femtiotalsmusikalen Guys and Dolls som nu spelas på Göteborgsoperan är en genuin verklighetsflykt.
Här handlar det om ett idylliskt New York där godmodiga skurkar i hatt samlas i källare runt Brodway för att samfällt bryta mot spritföbud och spelförbud, medan kvinnor med snygga ben och hjärtat på rätta stället dansar i sexiga kabaréer, för att hetsa upp sjömän på permission, och försörja sina opålitliga karlsluskar.

Inga polisrazzior med nolltolerans – bara en ensam civilklädd polis som smyger omkring och försöker ta alla på bar gärning, men hela tiden naturligtvis blir lurad.

Till Frälsningsarméns glada och positiva toner segrar tillslut kärleken såväl över den råa osnutenheten som över den sippa moralismen. Alla dansar med varann. Jag blir både rörd och road. Danserna är flotta, sången ibland riktigt vacker och snacket roligt (översatt av Hasse Alfredsson, som självsvåldigt lär ha hittat på egna ord istället för New Yorkslang från femtiotalet)

Lite modern psykologi är också med på ett hörn: den ständigt snuviga miss Adelaide får veta av sin doktor att hennes snuva nog beror på all besvikelse hennes slashas till fästman utsätter henne för. Hon känner sig helt enkelt snuvad.

Kul med gladlynta och gulliga hjältar i ett kriminellt gäng –som positiv omväxling till vår tids skrämselpropaganda. Och härligt med lite flärd och romantik i höstmörkret.

Det enda jag sätter i halsen är det där skämtet om kvinnor som lurar in stackars karlar i äktenskapets fängelse, för att få bli hemmafruar och bestämma över dem. Det känns antikverat och dammigt. Synd att inte Hasse Alfredsson eller någon annan moderniserade bort det!!

/Kajsa Öberg Lindsten

▪ Kajsa Öberg Lindsten
/ Åke S Pettersson