[100411] Göteborgsoperan premiär 2010-04-10
Text och musik Richard Wagner
Dirigent Olaf Herzold
Regissör John Dew
Scenograf Heinz Balthes
Korreograf Mei Hong Lin
Medverkande: Anders Lorentzon, Johan Schinkler , Mattias Nilsson, Åke Zetterström, Mats Persson, Iwar Bergkwist, Sten Pernmyr, Lucian Krasznec, Andeas Lundmark, Michael Schmidberger, Peter Loguin, Richard Decker, Mattias Zachariassen, Sara Andersson, Ingrid Tobiasson, Sami Yousri.
GöteborgsOperans Orkrester, Kör och Extrakör.
Jag var aldrig i Nürnberg när jag besökte Wagnerlandet 1956. Erlangen, München, Bamberg och Bayreuth men till min besvikelse inte Nürnberg. Det kanske berodde på att staden var så häftigt bömbad att det inte fanns mycket kvar att se av dess sägenomspunna medeltida prakt.
Inte heller i går på operan fick jag se Nürnberg. När nu verket för första gången sedan 1930 visas i Göteborg hade regissören John Dew och scenografen Heinz Balthes förflyttat handlingen till det slutande 1800-talet och svept in den i blått notpapper, som enligt programnhäftet innehhåller ouvertyren.
I och för sig är det en tidsförflyttning som lätt låter sig göras. Inga bilar trafikerar ännu gränderna, inga mobiltelefonsignaler ekar mellan dess väggar, den nuförtiden så sällsynta skomakaren pliggar piggt utanför sin verkstad och unga människor ser ännu varandra på boccachiovis i kyrkan.
Kostymprakten begränsas till pingvinbergets enahanda. Så var publiken klädd när jag första gången såg en wagneropera (Tristan och Isolde) i Bayreuth fast där fanns flera damer med, unga, vackra sådana som hade fått följa med pappa på den dyra tillställningen.
I rollistan till Mästersångarna är det tunt med kvinnoroller, egentliga bara 2 på 17 män. Jag är imponerad av operans förmåga att visa fram nya fräscha sångerskor och Sara Andersson övertygade i den otidsenliga rollen som segerrpokalen Eva.
Herrarna är desto fler. Richard Decker hade den otacksamma rollen att bräcka oss med sin röst. Då njöt man faktisk mer av hans handledare i sång (och delvis medtävlare) Hans Sachs: Anders Lorentzon. Jag tycker att han låter bättre varje gång jag hör honom, Och en annan som inte går av för hackor är Åke Zetterström som styckets komiska huvudperson Beckmesser.
Det är ett rejält stycke opera som bjuds, Föreställningen inklusive pauser tar uppemot sju timmar och det torde ha varit närmare tvåhundra personer på scenen i midsommarfirandet på slutet. En slutlig blomma vill jag ge Mathias Zachariasson som befordras från lärpojke till gesäll av Hans Sachs med en örfil. Den var han inte värd!
/Åke S Pettersson
