Bulletiner från Hyllan

[100916] Nedanstående texter har tillkommit under perioden våren 2007–våren 2010 och speglar smått som stort, både lokala och internationella tilldragelser. De ingår i boken Världen i skärvor.

Nu kan du köpa hela boken!
Omfattningen är 396 sidor och priset 173 kr exkl porto.
Här kan du se prov på ett uppslag.
Boken beställer du i vanliga nätbokhandeln eller hos samladeskrifter.se Här:

Nr 3.11

2007
Vi minns – och det känns som hundra år sedan – när SJ:s tågstationer var öppna och bemannade och man kunde köpa biljetter i en biljettlucka; och visste man bara destinationen, så nog kunde personalen säga vad det kostade.

Men i dag kan ingen, inte ens SJ, säga vad tågbiljetten kostar. Prissättningen har blivit en tombola och illustrerar tydligt den avreglerade marknadsekonomins mekanismer.

Häromdagen annonserade SJ om biljettpriser Stockholm–Karlstad: 1 kr, 9 kr, 28 kr, 65 kr… Så olika kan det kosta…
Då ringer vi SJ:s kundtjänst. Först hörs en hurtig försäljarröst: ”Tjenare, det här är inte Martin Stenmarck, men ni känner väl till att ni kan köpa biljetter till Ladies Night här på SJ?”

Good night, SJ, tänker vi – men hänger kvar. Pris Stockholm–Karlstad?, frågar vi. ”776 kr”, får vi veta. ”Men tar ni en annan avgång blir det 445 kr.”

Inte nog med att SJ har en massa olika priser – därtill saluförs nu SJ-biljetter på auktionssajten tradera. Högsta bud vinner.
Vore vi inte så koldioxidmedvetna skulle vi ta bussen nästa gång. Då vet man i alla fall vad resan kostar.

2008
Det var en gång en världskänd operascen som hette Dalhalla…
Det gamla kalkbrottet iordningställdes för opera, men just denna genre prioriteras knappast av nuvarande ledning. Endast fem operaföreställningar vankas 2008.

Men 15 kilometer söder om Dalarna, vid sjön Ljusnaren utanför Kopparberg, där satsar man minst dubbelt upp på opera.
Nystartade ”Opera på skäret” har redan blivit landets kanske största operafestival. Förra året bjöds 20 föreställningar i det ombyggda gamla sågverket vid den vackra bergslagssjön.
Dalhalla med sin världsomtalade akustik redan akterseglat av ett gammalt sågverk i Västmanland?

I år lockar Skäret med 10 augustiföreställningar av Puccinis Tosca (med bl.a. Det Kongeliges sopranstjärna Gitta-Maria Sjöberg); det blir även program på Lilla scenen och operacafé-evenemang.

Dags för ett nytt dalauppror: Mer opera i Dalhalla!

2009
En modig och klipsk ung man i Uppsala har JO-anmält polisen i Halland för tjänstefel. När ynglingen i somras stoppades av poliser i en civil bil, som ville kontrollera körkortet, bad han dem legitimera sig. Eftersom de vägrade, startade han i smyg mobilens inspelningsfunktion. Nu har filmklippet offentliggjorts. Poliserna hävdar där stöddigt att de inte alls måste legitimera sig. ”Förstår du inte det så kanske vi får köra dig till psyket i stället.” ”Vad sa du?” replikerar ynglingen. ”Vi kanske får åka ner till psykiatriska kliniken med dig i stället, om du inte inser det.”

Samtidigt drar vi oss till minnes att en polispatrull utanför Västervik häromåret sköt ihjäl en ung man som vägrade visa körkort. ”Han gjorde en rörelse mot höften”, försvarade sig efteråt polismannen, som fruktade att bli skjuten.

Det verkar som om polisen håller på att bli den grupp i Sverige som begår flest brott.

2010
Nordkorea skriver på sin statliga hemsida: ”Vill sydkoreanerna verkligen ha ett nytt Koreakrig? Skulle ett nytt krig bryta ut, kommer det att bli mer än bara en regional konflikt.”
Och vidare: ”Det är mycket sannolikt att ett sådant krig kommer att bli ett nukleärt krig, och att mänskligheten då får uppleva ett sådant. Detta är huvudanledningen till att det internationella samfundet inte kan bortse från de försämrade relationerna på Korea-halvön.”

Nordkorea inskärper att de sydkoreanska makthavarna snarast måste upphöra med sin ”konfrontationspolitik”. Vidare framhålls att de ”inter-koreanska relationerna” (Nordkorea betraktar inte Sydkorea som ett självständigt land) snarast måste förbättras: det är enda vägen att gå för att säkra världsfreden.

Samma dag läser vi i New York Times att Hillary Clinton försäkrar att USA står ”fast” vid Sydkoreas sida. Samtidigt konstaterar vi att Kina hittills inte velat ge Nordkorea skulden för det faktum att ett sydkoreanskt krigsskepp sjönk för några månader sedan.

På Dagens Nyheters hemsida har en webbartikel kommenterats av signaturen ”Uttråkad”: ”Hoppas att det brakar loss rejält. Jag behöver lite underhållning. Ett världskrig vore toppen. Människans tid är ändå ute snart.”

När vi denna vackra försommardag går ut i trädgården, där häggen börjat blomma, har vi svårt att glädjas. Svart som åskmoln är oron.

Nr 2.11

2007
Nu får det var nog med brottslig verksamhet uppe i Ljusbodarna! Leksands miljöchef Åke Sjöberg försvarar beslutet att förbjuda kaffeserveringen på fäboden: ”Vi följer bara lagen.”

Vid en inspektion i somras upptäckte miljöförvaltningen hela femtio avvikelser från livsmedelslagstiftningen. Bland annat saknar fäbodstugan omklädningsrum för personalen – och vatten hämtas (hemska tanke!) från en kallkälla.
Kommunens ädla miljökämpar borde upphandla avancerad elektronisk apparatur och förstärka insatserna mot livsmedelsbrott. Polisanmäl minsta avvikelse från gällande lagar och EG-förordningar!

Och ett råd till byråkrater i det alltmer förenade Europa: Bomma igen enkla småserveringar och tillåt hädanefter inget annat än standardiserade, EU-märkta modulbyggnader – till punkt och pricka tillkomna efter gällande regelverk. Drick sedan ert eko-kaffe i dessa hygieniska små helveten – och skäms!

2008
Situation Sthlm, en tidning som säljs av huvudstadens hemlösa, publicerade nyligen en intervju med Lars Norén, vars sympatier för s.k. marginaliserade grupper ju återspeglats i åtskilliga av hans senare pjäser, som synliggjort nynazister, fängelseinterner och mentalvårdspatienter. I vår iscensätts hans pjäs om den mördade ryska journalisten Anna Politkovskaja. Samtiden finns på något sätt alltid med i hans skrivande. Eller som han skrev i unga år: Jag vill vara en termometer i världens röv.

DN Kultur ironiserade häromdagen över Noréns välvilliga intresse för de hemlösas tidning; DN-skribenten påstår syrligt att Norén borde bli ”konsult” också för ”medelklasspressen” och sprida sitt morbida budskap även där.

Jaså? Men det är väl inte Lars Norén som är problemet? Det är väl samhällsproblemen i sig som måste ventileras? Mumla i skägget, DN.

2009
Det var en gång ett centerparti. Det var en gång ett parti som värnade miljön och som motsatte sig kärnkraft. Det var en gång en partiledare som vägrade dagtinga med sitt samvete och som sa nej till kärnkraft.

Vid riksdagsvalet 1976 fick centern 24 procent (!) av rösterna och blev de följande åren en viktig del av den framväxande miljörörelsen och kampen för en omställning av samhället mot energi från ”sol och vind”. Men Torbjörn Fälldin bröt sina löften. Kärnkraftsutbyggnaden fullföljdes.

Nu har centerpartiet krympt och trängts ut i den politiska marginalen. Och efter Maud Olofssons deklaration häromdagen att partiet nu välkomnar ytterligare kärnkraftverk i landet finns inget kvar av trovärdighet. ”Nu tar vi ledningen i riktning mot en mer klimatvänlig energi”, lallade fru Olofsson från talarstolen.

”Centern har inte ändrat åsikt när det gäller kärnkraften”, hävdade hon vid presskonferensen.
Dags för Olofsson att gå en grundkurs i centerhistoria!

2010
Nu ska den svenska grundskolan bli bundis med näringslivet – åtminstone i Rättvik, där kommunledningen fastlagt en ny strategi som går ut på att aktivt främja olika samarbetsprojekt mellan skolan och de lokala företagen.

Samarbetet syftar till att ge eleverna ”ökad självtillit, kännedom om entreprenörskap och företagande och en berikande studietid”.

Hoppsan! En kommun kan alltså ”skapa nya inslag i undervisningen”: tvinga elever att börja samarbeta med lokala affärsmän!

Och att därtill prompt hävda att detta skulle vara ”berikande”? Tänk om sådana här samarbeten i stället urholkar idén med en självständig skola, som ska fostra välutbildade, kritiska samhällsmedborgare.

Rättviks kommun skriver att det aktuella samarbetet ”syftar till att ge företagare ökade möjligheter till tryggad tillgång på personal på lång sikt”. I framtiden ska dock även skolbarn kunna erbjudas som hjälpredor till lokala företagare.
Barnarbetare! Gratis arbetskraft! Eller som det lyder på kommunal sakprosa: ”avlastning i viss ickekonkurrerande mån”.

Aja baja, näringslivskontoret på Rättviks kommun! Far out on dangerous ways!

Nr 1.11

2007
I takt med klimatförändringen, som gör jorden allt varmare, blir också miljöfrågorna allt hetare.
Till och med i Siljan Turisms publikation ”Siljan just nu” sprider sig klimatoron. För något år sedan konstaterade tidningens krönikör, Bo Ekman, att vi om några år nog inte kan räkna med snövintrar i mellersta Dalarna.

I det nyutkomna numret går Ekman till storms mot cruising­kulturen i Dalarna och främst då Classic Car Week – ett evene­mang som årligen drar 100 000-tals motormänniskor till Rättvik, som under en dryg vecka ockuperas av bensinslukande amerikanare.

Ekman, som även grundat Tällberg Foundation och där inlett årliga miljökonferenser, efterlyser miljömedvetenhet hos arrangörerna. ”Varför skall evenemangsindustrin stå vid sidan av detta?”

Vd:n för Siljan Turism, Cecilia Österlind, ångar dock på mera bekymmerslöst i den aktuella tidningen; hon talar lyriskt om hur allt fler besökare anländer till Mora – ”här landar miljö­vänliga flygplan från när och fjärran”.
Jaså – vätgasdrivna?

2008
Det har varit en hel del uppståndelse i media sedan det uppdagats att Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm får dubbelt betalt när han gör egna uppsättningar: förutom sin lön får han då också regiersättning.

Dramatenchefen har dock blivit mycket upprörd över att dessa fakta getts spridning i media. Han kräver skadestånd och att reportern som informerat om saken sparkas från sitt jobb.
Nu rycker teaterkritikern Leif Zern in och försvarar i en DN-artikel Staffan Valdemar Holm. Detta är en struntsak! förklarar Zern.

Dessutom har Staffan Valdemar Holm faktiskt en låg lön, fortsätter Zern: bara blygsamma 85 000 kronor i månaden. Att han får lite extra för att sätta upp Macbeth eller Hamlet är helt ok, enligt Zern.

Så bra för Dramaten att ha en teaterkritiker som verkligen ställer upp när dess chef behöver lite extra stöd.

2009
ågkonjunkturen slår hårt mot hotellbranschen – och särskilt de dyra hotellen drabbas. På Grand Hôtel i Stockholm står mer än hälften av rummen tomma.

Det senaste tillskottet av femstjärniga hotell, Copperhill Mountain Lodge i Åre, som öppnade strax före jul, hotas av konkurs.

Nej: hotellägarna hade knappast planerat för en lågkonjunktur: de hade utgått från en situation där tillväxten oavbrutet stiger och där människor oavbrutet spenderar mer och mer – inte minst på luxuösa spaanläggningar.

Och här står vi nu. I en värld där rädsla och osäkerhet vinner över framtidstron. Och där nyliberalismen pyser ur ballongen av uppblåst konsumism.

Extravaganta ”upplevelsehotellet” Holiday Club i Åre lockar med desperat dumpade priser: ”Vi vill bjuda dig till specialpris. Enda villkoret är att du deltar i visningen av vårt fantastiska semesterkoncept, Ownership, vilket varar cirka två timmar. Har ni med barn bjuder vi på semesterdagiset LAB under visningen.

2010
astor Anders Jonåker i Immanuelskyrkan i Stockholm bjöd in samhällsdebattörer och politiker till församlingens kyrka. Nu i vår skulle Lars Ohly ha talat i kyrkan. Enligt flera församlingsmedlemmar motsatte sig kyrkans ledning Lars Ohlys medverkan – och pastorn fick sparken.

– Kyrkan har blivit hemmablind och ägnar för mycket tid och resurser åt sina egna diskussioner, kommenterar i en intervju Anders Jonåker, som hade bjudit in en rad samhällsprofiler just i syfte att få en dialog mellan kyrkan och samhället.
Men… tanken på Lars Ohly i predikstolen fick uppenbarligen kyrkledningen att se rött.

Varför ville inte Immanuelskyrkan ha Lars Ohly som talare? För att han värnar de utsatta i samhället och strider mot klassklyftor?

Vad tror Immanuelskyrkans ledning att Jesus skulle ha kämpat för i dag? Rättvisefrågor eller skattelättnader för höginkomsttagare?

Kan det vara så – hädiska tanke – att kyrkans ledning motsatte sig Ohlys medverkan just för att hans budskap allt för mycket påminner om det Jesus förkunnade?

Nr 6.10

2007
Björn Evbjer, Stiftsgården i Rättvik, har en ”vild idé”, läser vi i lokaltidningen. För att locka fler turister och förlänga turistsäsongen vill Evbjer ”bygga in skidbacken med tak. Då kunde man åka skidor oavsett om snön infinner sig eller ej”.

Vi har en annan, minst lika vild idé, till Rättviks fromma: Bygg ut Classic Car Week till Classic Car Summer, med daglig cruising maj–september, kryddat med speedway, gocart, Xtreme sports och annat fartfyllt. I stället för de 100 000 som brukar frekventera CCW skulle man kanske kunna räkna in en miljon besökare. Och därmed skulle det inte behövas något tak över slalombacken i Rättvik.

Eller en ännu vildare idé: Bygg in vintern och bygg ut sommaren!

Fast kanske är det just det vi håller på med – egentligen. Den globala medeltemperaturen slår ju varje månad nya rekord.

Nej, vad som i ett större perspektiv bör prioriteras är nog inte vilda idéer, utan miljömedvetenhet och ett eftersinnande allvar.

2008
Vi på hyllan har sent omsider vaknat upp ur våra fåtöljer och insett att vi nog inte kan fortsätta läsa dagarna i ända. Vi kommer att stupa på vår post om vi inte börjar motionera…

Till en början med stor motvilja, och ytterst stelt, har vi börjat promenera – ibland.

Och åtminstone någon vecka har vi promenerat ett par gånger i veckan.

Nu har vi till och med börjat åka skidor i Sörskog om helgerna! – ett vinterparadis som soliga dagar domineras av färgglatt klädda människor som leende uttrycker det vi också känner: Vilken glädje i att fara fram på skidor genom frusna vintermarker!

Varifrån minns vi dessa glada miner? Från tidigare fjällfärder i Norge, där all befolkning framåt vårvintern går man ur huse för att dra ut på tur.

Inte undra på att Norge blivit en ledande välfärdsstat: norrmännen har förstått att friluftsliv är en viktig del av arbetslivet.

2009
På valnatten efter förra riksdagsvalet skanderade – enligt media – segerrusiga ungmoderater på Stureplan: ”Äntligen bort med bidragsslöddret!”

Nu några år senare borde överklasskidsen och deras föräldrar vara mer än nöjda. Klassamhället har blivit tydligare än på länge – med nuvarande förändringstakt är vi snart tillbaka på 1800-talsnivå. Vill man leva tryggt framöver får man vara så snäll att själv se om sitt hus. Privata försäkringar och privatläkare garanterar överklassen förnämlig trygghet – medan slöddret får hanka sig fram bäst de kan.

Herrar Reinfeldt, Borg et consortes bantar socialförsäkringssystemen som vore de inspirerade av någon amerikansk guru. Inte undra på att budgetbalansen kan hållas på plus!

”Det är fullt möjligt att vara sjuk och ändå ha arbetsförmågan kvar”, skriver – orwellskt – 2009 års försäkringskassa, som väl snart nekat merparten av alla sjukskrivna sjukpenning.

Dock gissar vi att försäkringskassans egna anställda får sjukpeng om de skulle känna sig lite krassliga.

2010
Så kallade sociala medier kan vara beroendeframkallande. Svenska språket har till och med fått ett nytt ord för fenomenet: ”uppdateringsångest”.

Många människor tycks få abstinensbesvär om det dröjer för länge tills de kan kolla mail och facebook. Nätberoendepsykolog Owe Sandberg förklarar denna abstinens: ”Det kan frigöras dopamin när man kollar sin facebook. Man kan må jättebra om man får mycket feedback. Och sedan vill man ha ännu mer.”

”Trots att man inte tillför kroppen några substanser som alkohol eller narkotika reagerar hjärnan på samma sätt.”

Majoriteten av alla svenskar har i dag ett konto på facebook. Enligt en färsk rapport från Telia Sonera och United Minds känner sig 75 procent av stockholmarna stressade om de inte har tillgång till internet och mobil. Resterande 25 procent känner sig stressade av att ha denna tillgång…

Paul Alarcon, trendanalytiker på United Minds, säger: ”I dag kommunicerar vi med i snitt 32 personer per dag, ansikte mot ansikte. Via våra medier är det 24 personer. Men i yngre åldersgrupper är förhållandet mycket jämnare.”

Att vara uppkopplad eller inte uppkopplad – allt stressar samtidens människor.

Vi stänger av datorn och går ut i storskogen. Bättre avkopplad än uppkopplad.

Nr 5.10

2007
”I den goda ambitionen att snabbt medicinera mot klimatfebern missade regeringen att titta på biverkningarna.” Så skriver landshövding Björn Eriksson och Folksams Anders Sundström i en debattartikel i DN. Flera av de miljöbilar som nu subventioneras är inte trafiksäkra, menar de.

Debattörerna anser att trafiksäkerheten missgynnas av miljöbilar med små chassin, lätta små fordon.

Men hur är det med exempelvis hastighetens betydelse? Vi minns att Björn Eriksson för en del år sedan stoppades i centrala Stockholm efter att ha kört extremt fort på gatorna. Men inte straffades den fortköraren: han var nämligen rikspolischef.

Jaha – nu är det miljöbilar man ska akta sig för… Ack ja, med Björn Erikssons logik vore det väl bäst om vi alla for omkring i stadsjeepar med pansarplåt.

Och på köpet skulle vi få ännu lite varmare väder, och förlängd grillsäsong hemma i trädgårdarna.

2008
Det är inte självklart att man i dessa dagar ser ljust på framtiden – inte ens om man är kommunalråd.

Men socialdemokratiska kommunalrådet Agneta Törnqvist i Avesta är optimistisk. Minst åtta miljarder ska nämligen investeras i stålverken i Avesta och Degerfors de närmaste åren. I Avesta ska produktionen av rostfritt stål mer än fördubblas. Investeringen beräknas skapa ett hundratal fasta jobb i staden.

Ökad efterfrågan på metaller på världsmarknaden har medfört nytt framtidshopp i stora delar av Bergslagen, där flera kommuner tappat en fjärdedel av sin befolkning de senaste decennierna och där huspriserna är nästan lägst i landet.

Nedlagda gruvor öppnas på nytt, stålverken ökar sin kapacitet, orter där hyreshus rivits har nu brist på arbetskraft… Där ser man: ingen vet i förväg hur utvecklingen har sin kringelikrokiga gång.

Kanske får vi till och med snart uppleva en ny våg av svensk arbetardiktning.

2009
På polisens hemsida finns en à la carte-lista över brott. Hit hör numera grooming: förberedelse för övergrepp. ”I de flesta fall handlar det om män som söker kontakt med unga flickor.
Kontakten kan sökas via chattforum eller kontaktannonser för att successivt odla en relation som är avsedd att leda till en träff i sexuellt syfte”.

Vuxna män får inte chatta med småflickor på Internet. Justitieminister Beatrice Ask föreslog häromdagen att det ska bli olagligt för vuxna att ta kontakt med barn under 15 på Internet. Förutsatt att syftet är sexuellt.

Och hur bevisa det? Ska människor som suttit och fantiserat vid datorn buras in? I så fall vore det ju logiskt att döma en person som i en guldsmedsbutik lystet sneglat på diamanter.
Regeringen vill tillåta brottsprovokation: polismän ska få infiltrera olika chattforum och låtsas att de är tioåriga lolitor. Sedan är det bara att hoppas på napp.

Men vad händer om en karl tilltalar en skolflicka på en köpgalleria? Blir det fängelse?

2010
Vårvintern 2010 läser vi på bloggen ”Det progressiva USA”: ”Hotet mot det öppna samhället kommer alltid från det håll vi minst anar. Vem skulle t.ex. i sina vildaste fantasier ha trott att det skulle bli de svenska Allianspartierna som alltid har basunerat ut sin frihetslängtan som på bara några år har byggt upp det mest inträngande massavlyssningssystemet i svensk historia.”

I Newsweek rapporterades nyligen att det amerikanska justitiedepartementet introducerat ett system som möjliggör för bl.a. FBI att både avlyssna och spåra alla amerikanska mobiltelefoner.

Lennart Frantzell summerar på nämnda blogg: ”Jag har själv kollat och FBI kan se inte bara i vilket hur jag befinner mig utan också i vilket rum i mitt eget hus! Utan att min mobil ens är påslagen. Det är säkert precis samma sak i Sverige. Det är ingenting vi kan göra åt det här. Välkommen till 1984. Och det är klart, har vi bara rent mjöl i påsen så har vi ju ingenting att oroa oss för, inte sant?”

Sannerligen: vi lever i ett övervakningssamhälle där personnummer, dataregister, övervakningskameror och mycket annat väver in oss i ett system där ursprungligen kanske goda uppsåt snabbt kan förvandlas till en orwellsk mardröm.

nr 4.10

2007
GROW OR DIE!
Alldeles nyss läste vi en notis om att det lilla öriket Tuvalu vädjar till omvärlden att försöka hejda växthuseffekten, innan landet dränks av Stilla havet.

Tuvalu, med cirka 10 000 människor, kan enligt en studie vara försvunnet om redan trettio år. Oceanen stiger kontinuerligt, och jordbrukarna märker hur allt mer saltvatten läcker in i grundvattnet.

Ibland föregår litteraturen verkligheten. År 2004 utkom den finlandssvenska författaren Pirkko Lindberg med boken SOS Tuvalu, som beskriver det scenario som nu blivit verklighet: stillahavsstaten Tuvalu sjunker.

Pirkko Lindberg bodde på öarna våren 2002 för att orientera sig om den allt besvärligare situationen. Hon ser Tuvalu som en miniatyrmodell av jorden: hotet mot atollerna kan betraktas som ett förebud om hotet mot mänskligheten i stort.

Pirkko Lindberg beskriver en värld med vilt skenande ekonomiska system, piskade av ett skoningslöst imperativ: Grow or die!

2008
Sedan 1990-talet har vintrarna i Sverige i genomsnitt blivit två grader varmare, berättar en klimatforskare på SMHI.

Söder om Mälardalen har det hittills i vinter bara varit någon enstaka dag med snö. Sundsvall hade i januari åtta grader varmare än normalt. Och från Sibirien rapporterar flera väderstationer att medeltemperaturen i vinter hittills varit hela tio grader varmare än den brukar.

Temperaturökningen kommer troligen att tillta de närmaste decennierna. Med fasa drar vi oss till minnes Mark Lynas klimatrysare Sex grader, där huvudtesen är att en global uppvärmning av den storleksordningen sannolikt förintar merparten av allt liv på jorden.

Samtidigt som södra Sverige fått snöfria vintrar satsas nu som aldrig förr i de svenska fjällen: 4 miljarder investeras i nya hotell etc. de närmaste åren. Allt fler människor åker allt längre för att få uppleva lite vinter – och så ökar koldioxidutsläppen än mer…

Det går åt helvete, anar vi dystert.

2009
Vi på hyllan behöver numera extrainkomster för att klara livhanken i Reinfeldts nya, sköna värld.

Häromdagen så vi en annons hos arbetsförmedlingen: ”Pigga och pålitliga jordgubbsplockare sökes till en odling utanför Hedemora. Gärna vana och erfarenhet av jordgubbsplockning eller liknande.”

Lönen är visserligen inte så hög: 3,50 per liter. Men enligt arbetsgivaren kan en duktig plockare komma upp i 50—100 kronor i timmen.

För oss kulturarbetare låter detta fantastiskt. Vi är inte vana vid annat än småsummor. Vi tillhör ju bottensatsen av proletariatet och är vana att arbeta på usla villkor. Vi spelar i samma division som lettiska gårdskarlar hos rika djursholmare.

Men arbetsglädje känner vi! En boss som söker ”morgonpigga, viljestarka människor som inte är rädda att ta i när det ösregnar” kanske blir vår räddning.

Efter väl förrättat värv åker vi sedan hem och skriver Rapport från en jordgubbsåker och gör litterär succé.

2010
Det amerikanska flygvapnet vill öva flygbombning i Sverige, i området kring robotbasen Vidsel i Norrbotten. Försvarets materielverk, FMV, inväntar en formell ansökan nu under våren 2010.

– Vi vill att utländska försvarsmakter ska hyra in sig i Vidsel, kommenterar Ulf Lindström på FMV.

Och moderate riksdagsmannen Krister Hammarbergh säger till Norrbottens-Kuriren att han är mycket positiv till USA:s intresse för den norrländska basen.

Sverige var under några sekler förskonat från krig. Men sedan några år deltar vi med soldater i USA:s anfallskrig mot Afghanistan, det vill säga: i det korståg mot ”ondskans axelmakter” som dåvarande president Bush så resolut inledde.

Va? Ska vi låta en krigförande stormakt använda neutrala Sverige för att träna flygbombning? Ska fortsatta anfall mot talibaner och afghanska civila få förberedas här?

Sverige har blivit en svansviftande mops i knäet på stormakten i väster.

▪ Björn Gustavsson

Foto Björn Gustavsson

Björn Gustavsson presenterar här successivt en mängd korta, kronologiskt uppställda texter; alla ursprungligen skrivna för Dala-Demokratens kultursida. Inom kort publicerar Alba.nu samtliga förpackade i en bok.

SAGT OM BOKEN

Annika Panas i BTJ 10.2.2011:
”Flera av texterna är inte tidigare publicerade. De handlar om en mängd olika företeelser och fenomen – lokalt, nationellt och internationellt. Upplägget är ungefär detsamma: ett missnöje ventileras och avslutas med en – ibland – frän kommentar.”

Anne Brügge, Sundsvalls Tidning 30.1.2011:
Å, dessa smaragdgröna amerikanare, sakta gungande! Ju mer han dissar, desto mer går jag i försvar. Likadant fungerar det med författarens klagomål på poliskåren. Det finns poliser som gör nytta, tack till er!

Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten 24.1.2011:
Världen sedd ifrån en utkikspost i Rättvik är en föga uppbygglig plats. Åtminstone om den som gör iakttagelserna är Björn Gustavsson.

Benny Holmberg, Tidningen Kulturen 15.1.2011:
Världen är upp och ned och Gustafsson sitter trångt på hyllan när han utkämpar sin heroiska kamp mot denna dumskallarnas sammansvärjning som pågår i Rättvik där man gett tillstånd till alla dessa groteska cruisingorgier och där av följande koldioxidimmor. Dalakrönikören verkar vara ute i ogjort väder då det miljötänkande som alla nationer i världen enats om skiter sig uppe i Rättvik. Dom bara gasar på så gladeligt.
Det är läsvärt och tänkvärt, ibland långsökt men ofta vågat och ganska utsökt.

Andreas Nordström, Dalarnas Tidningar 10.1.2011:
Jag räknar mig också som miljömedveten, men när jag läser Gustavsson vill jag galoppera ut på stan och köpa en urandriven Cadillac.

Bernurs blogg 19.12.2010:
Jag befarar att boken kommer att förbli lika aktuell om låt säga tio år. Enskilda saker kan upplevas lite exotiska – redan nu ter sig optimismen inför Barack Obamas presidentskap som överdriven

Taggar
Dela den här artikeln: