Stort drama i krigets skugga

[110329] Påfallande många av de romaner som räknas till världslitteraturens bästa är inte alls helgjutna litterära verk utan har uppenbara brister i t.ex karaktärsteckning och komposition. Det slut på Röda rummet som Strindberg yxade till är verkligen visset, och den kanske mest intensiva och mångfacetterade roman som skrivits, Dostojevskijs Brott och straff, är ibland ganska så knagglig i både språk och struktur.

Annika Thors Om inte nu så när kommer knappast att räknas till de odödliga verken i världslitteraturen men delar med många av dem egenskapen att vara ytterst läsvärd, rentav fängslande, utan att vara helt och hållet fri från brister i viktiga avseenden. Thor har t.ex uppenbara problem med att frigöra sina karaktärer från vad de representerar i brytningstiden inför Andra världskrigets utbrott, då så många dittills dolda värderingar kom upp till ytan och både människor och myndigheter tvingades klargöra sina ståndpunkter, framför allt inför den utmaning mot humanitet och demokrati som nazisternas Tyskland utgjorde.

Handlingen tar sin början något år innan kriget bryter ut och den unga Ilse Neuberg uppsöker utlänningsbyrån, en underavdelning till Socialstyrelsen, för att få sitt uppehållstillstånd förlängt. Snart kommer hon att avskedas från det företag där hon är betrodd sekreterare därför att dess handel med tyska partners kan skadas av att hon med sin judiska härkomst arbetar där. Ilse kommer att bli en av bokens huvudpersoner, man följer henne genom grovarbete, en kärlekshistoria och en bisarr sexuell relation med den arbetsgivare som ger henne en någorlunda ekonomisk trygghet.

Genom boken följer vi hennes försök att få tillstånd att hämta sina föräldrar och sin bror med familj till Sverige. Det är en gripande historia, som också blottlägger de svenska myndigheternas koncilianta och eftergivna hållning till tyska krav och villkor. Annika Thor har gjort en grundlig inläsning och romanen står på en stabil faktamässig grund, vilket ibland kan leda in i en del redovisande avsnitt som bryter fiktionen. Men, som sagt, det gör ingenting, man läser ändå med den lust och förväntan som en bra roman väcker, om än både sorglig och präglad av behärskad vrede.

Det är en rikt befolkad bok det här, men de mest framträdande personerna är en ung kvinnlig tjänsteman på utlänningsbyrån och den tyske journalisten Arnold Cohen som en dag kommer dit för att liksom Ilse Neuberg förnya sitt uppehållstillstånd. Arnold Cohen kommer snart att tvingas fylla i ett formulär där hans judiska börd måste uppges och anges i andelar. De svenska myndigheterna hade fallit undan för de tyska kraven på att det i pass och andra dokument skulle uppges om man var jude eller av judisk börd, ett avsteg från svensk praxis vars bakgrund blir väl belyst i romanen. Det förekom motstånd bland ämbetsmännen men också uppfattningen att eftergiften var nödvändig om man alls skulle kunna rädda några förföljda ut ur Tyskland.

Man kan, om man vill försöka sig på en rationell förklaring, säga att judarna offrades för att andra som ville lämna Tyskland skulle kunna göra det. Annika Thor beskriver också det möte i Uppsala där akademikerna till evig skam krävde att framför allt judiska läkare skulle hållas borta från Sverige, då de skulle kunna ta jobben för nyutbildade svenska läkare.

Kärlek väcks mellan den unga Ingrid och den mer medelålders Arnold, så småningom ska de gifta sig och få en dotter. Ingrid förlorar sitt arbete på utlänningsbyrån och så småningom ska Arnold dömas till fängelse på mycket lösa grunder och därpå interneras i ett av de arbetsläger i Dalarna där Sverige placerade utlänningar som betraktades som opålitliga även om de inte begått brott. Det är en oerhört gripande berättelse om en kärlek lika osannolik som vacker och hur den mals ner i den svenska myndighetskvarnen med dess disciplinerande institutioner, fängelset, arbetslägret, mentalsjukhuset.

En ytterligare dimension tillförs denna rika roman genom den bild som tecknas av verksamheten inom dessa myndigheter, och de diskussioner och maktkamper som ägde rum inom dem. Återigen tränger det dokumentära underlaget igenom, men i en fiktionalisering som öppnar för det mänskligt mångskiftande med allt från streberaktig karriärism till malande samvetskval hos tjänstemännen som ställde och styrde med de människor som var utlämnade åt deras överväganden och beslut.

Boken sträcker sig i tid fram till 1943, då kriget vänt och Tysklands nederlag kan anas. Men de människor som på olika sätt blivit lidande genom de svenska myndigheternas hantering av dem är inte längre som de en gång var, de är märkta av de tunga åren och i flera fall så skadade att en normaltillvaro med familj och arbete inte längre är möjlig, åtminstone inte i Sverige.

Ingrid och Arnold ska så småningom bosätta sig i Tyskland och Sverige bli dem alltmer främmande. Deras dotter som fiktiv berättare har med Om inte nu så när låtit deras öde ligga till grund inte bara för en fin roman, utan också för ställningstaganden när det gäller hur en human flyktingpolitik bör gestalta sig.

▪ Christian Swalander

Bokomslag
Annika Thor
Om inte nu så när
Wahlström & Widstrand 2011

Christian Swalander är verksam vid Global Studies i Göteborg och Borås.

Taggar
Dela den här artikeln: