Antigone

Tema: Det nya medielandskapet

[111010] Efter ett antal gemensamma workshops bestämde sig Göteborgs Stadsteater och Tanzanias Parapanda Theatre Lab för att producera en gemensam teateruppsättning. Det blev Antigone av Sofokles, som nu alltså har haft premiär på Stadsteaterns Nya Studion.

Mitt på scenen reser sig en vit kulle, som visar sig vara ett jättelikt människoansikte. Runt denna kulle rör sig människorna. Antigone som trotsar kung Kreon genom att begrava sin döde bror. Kungen som straffar henne grymt genom att stänga in henne i en grotta, där hon skall dö i ensamhet. Siaren Teresias, som varnar kungen för att den oskyldiga flickans död skall föra med sig flera dödar. Och så den antika kören, som kommenterar allt som sker, och som här också brister ut i sång, på swahili. Till stöd har den två fenomenala musiker.

De fyra svenska skådespelarna talar svenska. De sju afrikanska skådespelarna svarar på swahili. I fonden projiceras textremsor med översättning av replikerna.

Egentligen är det onödigt. Ju mer jag ser av spelet desto mindre lust får jag att slösa tid på att lyfta blicken till textremsan. Teatergruppen från Tanzania spelar med en otrolig intensitet och uttrycksfullhet. Replikerna sammansvetsas med musiken och övergår osökt i sång. Deras Antigone är en tidlös saga som självklart och medvetet används till att illustrera nutiden. I slutscenen ersätts den krossade kung Kreon av en afrikansk diktator i solglasögon.

Problemet med föreställningen är att de fyra svenska skådespelarna spelar ett annat slags teater. Mer psykologiserande och intim. Och mindre musikalisk. Kanske har det inte funnits tillräckligt mycket tid för att hitta ett fungerande samarbete mellan de två spelsätten. Nu är det som om de aldrig på allvar når fram till varandra. Utan istället artigt undviker att krocka.

Jag hoppas att Parapanda Theatre Lab återvänder till Göteborg med en alldeles egen föreställning. Den borde kunna spelas i en större salong.

/Kajsa Öberg Lindsten

”Sjung, o Gudinna!”Med de orden inleder Homeros, med Iliaden, vår västerländska litteratur. Med sång, ord och musik, tar kulturen sin början. I de längst förflutna källorna brukar det löna sig att ösa – mins Folkteaterns respektinjagande fiskafänge härom året, Nu är det Stadsteaterns tur att kasta ut nätet.

Man har valt att samarbeta med en teatergrupp från människans ursprungsområde – Afrika. Parapanda Theatre Lab kallar de sig och är från Tanzania. De spelar urfadern Sofokles tragedi Antigone. Tanken är svindlande: kombinera det äldsta, mer än 2500 år gamla i vår kultur, med dessa som ännu befinner sig i den primitiva begynnelsen, knappast har fått kläderna på kroppen.

Deras spelstilar skär sig mot varandra. Helst hade jag velat se pjäsen i två versioner. Hur framställer afrikanerna denna märkliga syskonkärlek som inte ens döden kan besegra? Eller handlar det om stolthet hos gudaättlingar? Var det detta som gjorde pjäsen så omtyckt under kriget?

Men visst upplever man hur ryrmen och musiken befruktar och berikar upplevelsen. Jag ser fram mot mera av den här sorten!
Åke S Pettersson

▪ Kajsa Öberg Lindsten
/ Åke S Pettersson

Efter ett antal gemensamma workshops bestämde sig Göteborgs Stadsteater och Tanzanias Parapanda Theatre Lab för att producera en gemensam teateruppsättning. Det blev Antigone av Sofokles, som nu alltså har haft premiär på Stadsteaterns Nya Studion.

Taggar
Dela den här artikeln: